HOLLUTL TN TING HVHI HORUIUITCV IVT TI TULL ULAM skadeståndssumma. Det kuriösa fördraget var inneslutet i ett fodral af bark, Rättegångs-: och Pollssaker. Stenbymålet. Den andra af de till Svea hofrätt ingifna besvärsskrifterna har följande lydelse: Till K. M:ts och rikets Svea hofrätt. Stockholms rådhusrätt har den 7 innevarande månad meddelat utslag i åtal mot delegarne i Stenby jordoch tegelbruks-aktiebolag. Uti detta utslag ar rådhusrätten, bestående af rådmännen B. F. Seipel och P. Renberg samt vice notarien S. Forsberg, utan att anföra giltiga skäl, förklarat delegarne uti det-med K. M:ts sanktion försedda Stenby jordoch tegelbruks-aktiebolag hafva inättat lotteri samt att aktierna vore att hänföra till lottsedlar. s Enligt 24 kapitlet 3 rättegångsbalken bör all dom fästas på skäl och lag och uti domen tydligen utsättas de hufvudskäl och den lag, derå slutet grundas. Om någon bestämmelse i vår lag är förträfflig, så är det denna föreskrift. Den rättvise och skarpsinnige domaren blir härigenom i tillfälle att alltmer göra det rätta gällande och på samma gång förvärfva sina medmenniskors aktning och förtroende, då deremot motsatsen blir den okunnige domarens lön. Om det således måste anses felaktigt att ett utslag icke innehåller iltiga skäl, så måste det vara ett ännu större elaktigt förfarande att i utslaget vilja förutsätta en handling vara olaglig, oaktadt tvisten är huruvida handlingen är laglig eller ej. En sådan förutsättning (petitio principii) är stridande emot förnuftets och logikens enklaste lagar. Till en sådan förutsättning har rådhusrätten gjort sig skyldig genom att i utslaget, utan något skäl, förklara att bolagets aktier måste till lotter hänföras. Rådhusrätten säger i dess utslag, att alldenstund delegarne vid sammanträde den 12 sistlidne Mars, i strid med 2 8 i bolagsordningen, hvarigenom hvarje aktie förklaras lika berättigad till andel i bolagets tillhörigheter, enhälligt beslutit, angående bolagets indelande i serier, ställda att årligen utlottas och inlösas af bolaget med olika räntevinst samt dessa aktier sedermera blifvit utbjudna till salu, så skulle härigenom blifvit inrättadt lotteri samt utbjudits lotter, hvartill de ifrågavarande aktiebrefven måste hänföras. Häremot erinra vi att, enligt Sverges lag, hvarje myndig person eger ingå aftal om sin egendom. Enligt 15 kap. handelsbalken ega bolagsmän att besluta de vilkor, under hvilka de vilja med hvarandra i bolag ingå. Om alla bolagsmän äro ense, så hafva de, enligt nämnde lagrum, fri och öppen rätt att sins emellan öfverenskomma att å sina aktier taga mer eller mindre i utdelning, emedan sådant är att hänföra till de vilkor, hvarom bolagsmän ega besluta. Det af delegarne vid sammanträde den 12 sistlidne Mars fattade beslut står ingalunda, såsom rådhusrätten utan något uppgifvet skäl förmenar, i strid med den af K. M:t fastställda bolagsordning. Vid nämnda sammanträde förbehöllo sig delegarne lika andel i bolagets tillhörigheter och de öfverenskommo allenast i hvad ordning de skulle ur bolaget utträda samt huruledes räntevinsten dem emellan skulle fördelas, allt detta likväl under uttryckligt vilkor att vid utträdet ur bolaget hvarje aktieegare skulle återbekomma sitt insatta kapital. Men äfven om bolagsmännen skulle hafva fattat beslut om olika andel i bolagets tillgångar, så kan sådant icke föranleda till annat än en civil påföljd för bolagsmännen. Mångfaldiga gånger har K. M:t fastställt bolagsordning för aktiebolag, hvarvid olika rätt till bolagets tillgångar blifvit aktieegarne tillförsäkrad. Bländ dessa bolag må här nu endast nämnas Tonto sockerbruks-aktiebolag, Gustafsoch Carlbergs aktiebolag, Wentzelholms glasbruks-aktiebolag och Skarpö grufve-aktiebolag. För detta sistnämnda bolag har bolagsordning blifvit af K. M:t den 7 Augusti 1867 fastställd, och upptager denna bolagsordning att en del aktier skulle hafva till och med 15 procent räntevinst innan de öfriga aktieegarne erhölle någon utdelning. Då K. M:t fastställt bolagsordning med olika räntevinst och detta så nyligen som under sistlidet år för Skarpö grufve-aktiebolag, så lärer det väl icke kunna anses för olagligt eller för ett lotteri att delegarne i Stenby bolag enhälligt beslutit hvad K. M:t sålunda mångfaldiga gånger förklarat vara lagligt och fastställt. Det är en civil rättsfråga i hvad mån den ene bolagsmannen vill eftergifva sin räntevinst åt den ene eller deh andre. Till och med om delegarne ville skänka stadsfiskalen Silfversparre hela räntevinsten, så måste det vara deras ensak. Att aktier utbjudas till salu, såsom rådhusrätten behagat anmärka, lärer väl icke heller kunna anses såsom någon olaglig åtgärd, helst aktier såväl i ofvannämnde som andra bolag ständigt utbjudas till salu, och sådant jemväl förutsättes i den af K. M:t fastställda bolagsordning för Stenby bolag. Det predikas här i landet frihet i religion, i näringar, i handel och tryckfrihet. Det skulle då illa lämpa sig om det kunde anses förbjudet för ett med K. M:ts sanktion försedt bolag att bestämma huruledes med bolagets vinst skall förhållas. Detta erinrar om k. förordningen den 3 Juni 1720 om yppighets och öfverflöds afskaffande och huruledes en fattig enka, såsom i tidningarne nyligen omtalats, blef af Waxala häradsrätt; för det hon en söndag burit på hufvudet en gammal spets af ett fingers större bredd än tillåtet var, dömd att, jemlikt nämnda k. förordning, böta 200 daler silfvermynt, hälften till angifvaren. Det ir äfven här lagen, som vill göra sig till förmyndare öfver myndige personers sätt att spara eller sköta sina affärer. Derest man granskar de här i landet utkomna ildre förordningar angående lotteri, framstår deraf tydligen att med lotteri ingalunda kan förstås ett sådant företag som detta, med K, M:ts sanktion försedda bolag, der delegarne genom bolagsordningen hafva garantier för utbekommande af sitt insatta kapital. Uti bihang till samtliga riksståndens protokoll vid lagtima riksdagen i Stockholm åren 1840 och 1841 finnes intaget under nr 55 allmänna besvärsoch ekonomiutskottets betänkande i anledning af väckt motion om förbud mot enskilta lotteriföretag och försäljning af lotter för utländska lotteriers räkning. I detta betänkande förekommer en utredning angående de äldre förordningarne emot lotteri, hvarutaf framgår att med lotteri måste förstås ett sådant äfventyrligt spel, der personer uppoffra sina penningtillgångar för att erhålla en stor vinst. Om nu rådhusrättens åsigt vore riktig, så skulle ifven svenska statens premieobligationer vara lottsedlar och konungens högsta domstol skulle också hafva förfarit oriktigt då den i utslag af den 8 Augusti 1865 förklarade kurhessiska obligationer med olika räntevinst icke vara lottsedlar. Utaf rådhusrättens omröstningsprotokoll i detta mål inhemtas, att det egentligen är vice notarien Forsberg, som varit mest bestämd för att döma bolagets delegare till böter. Emot det omdöme, som i denna sak blifvit uttaladt af vice notarien Forsberg jemte rådmännen Seippel och Renberg, synes det, som skulle högsta domstolens utslag, i fråga om kurhessiska oblitioner, likväl hafva mera att betyda. De anmärkningar, som af högsta domstolen gjordes emot det af grefve Taube ensamt tilltänkta Stenby bolag, hafva blifvit i det nu med K. M:ts sanktion försedda Stenby aktiebolag efterlefvade. Äfven om inom högsta domstolen olika meningar ofta göra sig gällande, och oaktadt åtal blifvit särskilta rångar hag rilrata ctänders institieomhuydeman väckt