Thiers, den åldrige franske ministern, hör, om man undantager vissa frågor, icke till deras antal, hvilka ingenting glömt och ingenting lärt. Tvärtom har han icke dragit i betänkande att under debatten i lagstiftande karen öfver presslagförslaget öppet förklara, att han i sin konservativa förblindelse misskänt pressens välgerningar. Ånda från min ungdomp, sade han, älskade jag till den grad ordningen, att min böjelse, hvad pressen angår, ogerna uttalade sig i frihetens anda. Men inom mig försiggick något, som icke försiggick hos mina samtida. Bland dessa har jag sett personer, som fordom mer än jag älskat friheten, men sedermera bättrat sig (Skratt). Jag har blifvit mera frisinnad än jag var, och se här orsaken dertill. Ar 1848 befann jag mig inför en vida talrikare församling än eder, Den räknade 00 medlemmar, hvilkas åsigter — det må sägas rent ut — icke voro alldeles mogna. Två eller tre tusen personer intogo gallerierna, och då jag stod inför dessa stormar, erfor jag ett smärtsamt intryck — icke för min. del, ty jag hade afsagt mig allt, utan för mitt land — jag nästan förskräcktes. Men snart fick jag se frihetens makt. Vi voro blott några få här, som icke läto bringa ss ur fattningen. Denna församling, hvilken ag icke skonade, såsom jag skonar er, mina rerrar, sade jag sanningen i hela hennes skära; då såg jag, jag upprepar det, hvad friheten förmår. Med friheten öfvervunno nåfa beslutsamme män oeordningen och genomrefvo beslut af den betänksammaste beskafenhet. Hvad som då räddade Frankrike var icke den eller den åtgärden, det var dess örsamlingars frihet (Lifligt bifall till venster). Sedermera har jag sett, hvad som uppstår V brist på frihet, och det jemförande skådepelet af friheten och det absoluta väldet har ullbordat min uppfostran, i fall den verklien är fullbordad. Innan jag betraktade de nenskliga tingen från denna sida, vidlådde nig ännu ett visst misstroende i afseende på ressfriheten, till och med då jag högt förunnade hennes nödvändighet. Men mitt nisstroende undanröjdes, då jag öfvertygat nig att friheten är omöjlig utan pressens friet. Det är ostridigt, att I icke kunnen gifva len ena utan den andra (Uppståndelse på lla bänkar). ETTER FRANKERNA