STOCKHOLM den 15 Febr. Kamrarne ha vid sina sammanträden i dag till behandling förehaft blott ett enda utlåtande, nemligen frågan om anstånd under tre år med kapitalafbetalningarne å de lån, som staten lemnat till Wessman—Barken jernvägens anläggning. Statsutskottet hade afstyrkt motionen härom och dess åsigt har nu blifvit af riksdagen gillad. Den i sig sjelf obetydliga frågan var af vigt derutinnan, att det här gällde upprätthållande af den grundsats, som lyckligtvis under senare riksdagar verkligen lyckats göra sig gällande, att staten icke bör utan ytterst trängande nöd göra eftergifter i de vilkor, som enskilde och bolag betingat sig vid statsbidrags erhållande. Då man vet huru vidt staten numera ligger ute i låneförsträckningar till bolag, som utfört jernvägar och andra stora företag, och hvilka betydande anspråk få ytterligare låneförsträckningar som föreigga och som äro att ytterligare motse så snart statsfinanserna ånyo repat sig något, inses lätteligen af hvilken ofantlig vigt det är, att det må för alla och enhvar blifva tydligt, att det är allvar med de vilkor och bestämmelser, som vid lånebidrags beviljande å statsverkets sida uppställas. Och detta synes vara så mycket angelägnare, som just förevarande fall ådagalägger huru obesväradt man kan tillvägagå med framställandet af anspråk få eftergifter. Samme motionärer, som yrat anstånd med kapitalafbetalningarne på Wessman-Barken-bolagets skuld, på ingen annan grund än att 1867 års inkomster icke uppgått till påräknadt belopp, begärde vid förra riksdagen, att staten skulle återställa de borgensförbindelser, som blifvit lemnade för de erhållna lånen, och såsom skäl för denna begäran framhölls då bolagets goda ekonomiska ställning. En ledamot af andra kammaren, hr Harald Eriksson, fann nu till-ständigt låta förstå, att borgensförbindelsernas återbekommande önskats icke derföre att bolagets ställning var god, utan snarare af motsatt anledning, — ett yttrande, som föranledde hr Ivarsson till den, såsom oss synes, fullt befogade anmärkningen, att man måste vara varsam, till och med misstänksam i afseende på motiverna för framställgar af ifrågavarande art. Statsutskottets afstyrkande utlåtande bifölls af första kammaren utan diskussion. I andra kammaren besvarades äfven talmannens proposition med ett starkt ja, som gjorde det alldeles otvetydigt, att utlåtandet skulle af en stor majoritet bifallas. Motionären, hr Åhman, fann sig dock oförhindrad att besvära kammaren med votering, hvars resultat ganska riktigt blef, att utlatandet bifölls med 134 röster mot 35. Första kammaren har till ledamot i dess tillfälliga utskott för frågor rörande undervisningsväsendet utsett hr C. Ekman med 44 röster, samt till suppleanter i samma utskott hrr J. F. Berg och OC. A. Rettig, den förre med 27 och den senare med 25 röster. Bland betänkanden, som i dag andra gången bordlades, befann sig äfven statsutskottets s. k. inkomstbetänkande, hvilket alltså till behandling förekommer i nästa plenum.