Thameroi). Berättelse från Nerdamerika. Af författarinnan till Palatser och Fängelser, Zigenarens testamente m. fl. (Öfversättning från engelskan.) Jag har kommit ända från Senecasjön för att tala med er båda, sade hon. Der kunde ingen hjelpa mig; våra stora medicinmän kunde blott beklaga mig då jag begärde råd. Min fader hade makt nog att hämnas honom, men detta gaf honom icke tillbaka åt mig. Catharine Montour, min moder, som fordom var så tapper som en lejoninna när det gick Thameroi emot, äfven i en ringa sak, såg nu på mig under tunga ögonlock, och då jag bad henne om hjelp, sade hon (ack med ett så grymt lugn!): Det är bättre så, mitt barn; hans närvaro här måste alltid vara en förbannelse för mig och de mina! Sådana ord stungo likt de vilda bions bett — mitt hjerta brann — jag tänkte på dig; en ljuf medicin-ande, som till och med våra fender älska. Jag lemnade min moders boning midt i natten, tog en häst från betet och flydde. Och du, du skall ju hjelpa den stackars Thamerod, ty du är god och mäktig? Då du, begär -det skola hans fiender frigifva honom. : Stackars barn! sade missionären; jag kan ej se någon utväg att hjelpa dig. Om de blott ville låta: Thamerou ännu en gång återse sin make, skulle hon gerna vilja vara hans fienders trälinna, svarade hon. Men han är jo i fängelse; du kan ej för komma till honom. Om den hvite profeten begär det, skall fängelsedörren femnas öppen, så avt Thamerou kav smyga sig in . Ja, jag skall skrifva till general Schuylera, sy A RB omr 18, 15—15, 20, 21, IA R—381 och J6—30: t