upp under nagon af de eldsvådor, som rasat; på Riddarholmen. Åfven i, riksarkivet ha vii förgäfves forskat efter von Ölkens dom. —! Hans brottslighet är således mortifierad;! men den måtte icke ha varit så stor, då! han, enligt hvad konsistorii protokoll för den! 17 Juli 1759 upplyser, hade af K. M:t blifvit till lifvet förskonad och endast ålagd höga penningböter i skadeersättning till målseganden samt -— uppenbar kyrkoplikt. Det var exekutionen af denna, som gjorde att von Olkens namn förekommer i konsistorii protokoller. Ofvannämnde dag begärde och erhöll slottsfogden Standert företräde i konsistorium, hvarvid han anförde huruledes slottskansliet högeligen blifvit öfverraskadt af underrättelsen om komministerns i S:t Nicolai församling magister Stenbecks tilltagsenhet att exeqvera, den kyrkoplikt, som blifvit notarien von Ölken ådömd, innan han hos öfverståthållareembetet undergått behörig preparation,. Då det endast tillkom slottskansliet att verkställa K. M:ts och hofrättens domar genom slottsfogden, så hade han blifvit förständigad underrätta V. Konsistorium derom att komministrarne skulle tillhållas att icke träda öfverståthållareembetet i vägen, utan lemna slottskansliet den exekution som thy tillkommer. Preses svarade härpå, att han icke kunde betrakta slottsfogdens framställning såsom en habiliterad reprimande,, enär hofsekreteraren Elg på von Ölkens vägnar hos preses uppvist K. M:ts dom, och med behöriga intyg styrkt att de von Ölken ådömda stora böterna till kronan, staden och målsegaren blifvit tillfullo betalda, så att hans uppenbarliga aflösning blott återstod. Prseses hade icke vågat förbjuda verkställighet af en med K. M:ts höga namn bekräftad dom, hade sig icke heller bekant att von Ölken före kyrkopliktens undergående skulle vidkännas någon preparation af slottskansliet, och trodde för visso att derom intet vore i kyrkolagen eller andra kongl. förordningar stadgadt, — och på alla dessa skäl hade han hänvisat von Ölken till komministern som plägade besörja sådana förrättningar. Konsistorii öfriga ledamöter konformerade med preses, och ansågo honom hafva rätteligen förfarit, hvarom slottsfögden med all diseretion underrättades,. Dagen derpå uppkom stadsfiskalen Hubert Georgii och begärde skyndsamt företräde för en vigtig saks skull, och emedan han af andra tjenstegöromål var presserad. Men vaktmästaren, som budet framförde, anbefalldes svarafistadsfiskalen, att han fick gifva sig till tåls, emedan konsistorium hade två oeniga makar af bättre stånd före, mellan hvilka sämja skulle stiftas, hvartill tid fordrades. Slutligen fick stadsfiskalen företräde och androg: för honom haqe af trovärdigt folk anmälts, att, då von Ölken söndagen förut i S:t Nikolai kyrka skulle undergå kyrkoplikt hade han kommit dit åkande i en prydlig täckt vagn, sådan som förnämt folk begagnade, haft på sig en stor hatt med vida brätten, som varit neddragen öfver ansigtet, så att det alls icke synligt var, burit värja vid sidan och brukande fina helgdagskläder, alldeles så som han ingen brottsling varit. Då han ur vagnen steg och in i kyrkan begaf sig, så ock under hela gudstjensten och aflösningsförrättningen hade han omgifvits af ett stort antal officerare och bättre herrar, så att församlingen hvarken kunde skönja hvem det var som på pallen stod, icke heller få den uppbyggelse och varning, som med förrättningen åsyftades. Då detta allt väckt stor förargelse och komminister Stenbeck förrättat sjelfva aflösningen, så äskade stadsfiskalen att Stenbeck skulle i konsistorium uppkallas, förhöras och äpsas, om han ej kunde styrka att hvad han gjort och samtyckt till skett på befallning. Preses, som sjelf var pastor primarius, svarade härvid att, ehuru han troligt höll, att stadsfiskalen blifvit af någon vilseledd, skulle dock Stenbeck genast uppkallas om n kunde träffas. Stenbeck kom snart tillädes och fick nu del både af slottsfogdens och stadsfiskalens klagomål. Stenbeck anförde mycket ödmjukt,, att slottsfogden å besökt honom och med stor hetta klagat öfver ingrepp i öfverstäthällareembetets makt och myndighet, hvarpå Stenbeck med allt saktmod svarat att K. M:ts dom länge varit i slottskansliet liggande och der föredragen samt att v. Olken således väl undersått behörig preparation, hvadan Stenbeck icke tvekat att ställa sig K. M:ts beslut tilll. itlydnad, och visste ej af någon myndighet ver K. M:t. Men om han vetat af att! v. Ölken skulle undergå i Slottskånsliet någon vidare preparation, så hade han äfven deri skolat vara exakt. Stenbeck hade icke: rrän efteråt observerat att v. Ölken burit a, och ville ej ingå i discours, om det var, rätt eller. orätt ; men sedan v. Olken erlagt böterna var han väl ingen arrestant, dock mnedgaf han att det varit mera decorum om !l värjan varit borta; att han burit hatten på var Stenbeck obekant. , (Preses tillade här att han sett v. Ölken! sitta barhufvad.) Stenbeck visste ickel. vilka kläder som v. Ölken brukade om helglagarne, och kunde således icke derom ut-, åta sig. Några officerare hade han icke sett mgifva v. Ölken, men väl hade han be-j närkt ett stort antal qvinfolk både bättrejch sämre klädda stående på begge sidor om . Olken och ditkomna, som vanligt vid så-!s ana tillfällen, icke för uppbyggelse, utan af yfikenhet, och tillade slutligen att v. Ölken!) ned all veneration undergått kyrkoplikten. ji Preeses meddelade derefter stadsfiskalen, att m han icke med hvad som nu upplyst blifvit ann sig belåten, så stode honom fritt att saen behörigen instämma till domstol, men, onsistorium kunde med den ej vidåre tagal; efattning, och trodde icke heller att det lö-17 ade mödan för stadsfiskalen. i Längre fram på året ankom en skrifvelse rån öfverståtbållareembetet, hvari meddela4 es att slöttsfogden skulle påskrifvaå och exediera remisserna till kyrkoplikten utan tt konsistorium eller dess notarie dermed7 ehöfde eller egde rätt att sig besväran, vilket skulle till hörsam efterrättelse anecknas. (6 MORE NER r Till Redaktionen af Aftonbladet! Till Redaktionen. gom alltid tasit den svasares! .