USA FUUVUSIDBREAPIIR AIR SATS TEUU FLAT MR PVE: Några betraktelser med anledning af FiguierHartmans Jorden före syndafloden. Den olärda allmänheten hyser stor vördnad för erkända vetenskapliga myndigheters ofelbarhet och för den vetenskapliga kritikens oväld. Anda till nyaste tider ha våra vetenskapsmän varit sparsamma med utgifvande af skrifter samt nästan skytt all såkallad publicistisk verksamhet. Denna sista omständighet har föranledt vanliga skriftställare att I tidningarne anmäla arbeten af Populärvetenskaplig halt, hvilka eljest ej kunnat erhålla behörig spridning och uppfylla sitt ändamål. Att under sådana förhallanden den olärdes auktoritetstro och bristande de taljkunskap omöjliggjort en strängare granskning och ofta gifvit anmälan utseende af en välvillig såkallad puff, kan ej förnekas, men å andra sidan torde dock i det hela både vetenskapen och dess idkare haft mer gagn än skada af dylika anmälanden. En dylik anmälan skref jag i Aftonbladet för den 4 Januari detta är öfver Figuiers Jorden före syndafloden, öfversatt af Hartman. Jag egde femte upplagan af det franska originalet, och fann deraf, att den kände författaren i företalet noggrannt uppgifvit såväl namnen på de franska vetenskapsmän, hvilka biträdt honom, som ock i hvilka särskilda grenar de granskat och rättat. I öfversättarens — en känd naturforskares namn fann jag ock en ytterligare borgen för arbetets godhet, och blef derföre högst oangenämt öfverraskad att förliden lördag i Aftonbladet och Ny illustrerad tidning samtidigt finna två skarpt kritiska bedömanden af arbetet i fråga. I Ny illustrerad tidning trodde jag mig igenkänna en utmärkt nåturforskare, och Aftonbladskritikern angafs, ehuru anonym, att vara en yngre vetenskapsmån af facket. Dessförinnan hade jag äfven i en anonym öfversättares anmälan af Zimmermanns ,urverldens under, funnit att nämnde öfversättare — af förläggaren angifven såsom en af våra yngre framstående vetenskapsmän, geolog ex professo — berört Figuiers ifrågavarande arbete och derom blott yttrat: såsom exempelvis det under utgifning varande Jorden före syndafloden af Figuier, der granskaren mötes af oriktigheter snart sagdt på hvarje blad. Detta yttrande af en ung anonym nåturforskare mot en kamrat på Vetenskapens fält, hvilken utsatt sitt namn på ett medtäflande arbete, ansåg jag dock vara föga bevisande i sak samt blott ett mindre grannlaga utfall. Tyvärr blef jag ock besviken i min förhoppning att i ny Illustrerad tidning finna den oväldiga granskning jag der önskat. Granskaren yttrar redan i början med mindre lugn ton och i kursiv stil, att resultatet af hans undersökning blifvit: att Figuiers arbete eller åtminstone den svenska upplagan deraf, hvimlar af de gröfsta fel, ej allenast emot geologiens utan äfven emot kemiens, fysikens och mekanikens enklaste och mest elementära lagar och att det endast ) utgör ett sammelsurium af de vildaste ) hugskott. Hvarje lugn och opartisk läsare måste finna, att ett populärt arbete, utfördt af namngifna och ansedda fackmän samt öfversatt af sakkunnig person, omöjligen kan vara så dåligt, att ett dylikt omdöme eller rättare utbrott kan vara befogadt. Det sätt, hvarpå den utmärkte vetenskapsmannen söker bevisa sitt åstående, ingifver läsaren ej höga tankar om ans oväld, ty det visar sig ofta att vara lott ett mästrande af ord eller af mindre betydande fel samt att ej uteslutande vara framkalladt af obemängdt vetenskapligt intresse. Den i Aftonbladet intagna kritiken af en vetenskapsman smed samma halfanonyma signalement som förutnärmnda öfversättare af urverldens under, tyckes vara ganska grundlig, men rörer sig dock mycket kring de obevisade antaganden eller oafgjorda tvistefrågor, på hvilka den unga vetenskapen är så rik. Onekligen märker läsaren att fel finnas i arbetet, och att ingen möda blifvit sparad att uppsöka och offentliggöra dem. Möjligt är också, att arbetet ej förtjenar den stora spridning det atnjuter, men tyvärr kan man ej undgå att finna det den skarpa kritiken deraf mer nedsatt vetenskapen och dess idkare än den nedsatt sjelfva arbetet i fråga. Hvad skall en bildad opartisk allmänhet tänka om att en känd vetenskapsman förklarar andra kända vetenskapsmäns arbete för endast ett sammelsurium af vilda hugskott, att en anonym person låter en förläggare signalera sig såsom vetenskapsman och under denna fana rekommenderar sin egen vara genom att förklara en anhans fullkomligt oduglig, och att slutligen två eller tre vetenskapsmäns uppträdände mot ett utan tvifvel förtjenstfullt arbete får utseende af en illa dold kotterimanöver? Om arbetet är så under all kritik uselt som en vetenskapsman trott sig ha bevisat, hvad skall man då tänka om de franska vetenskapsmän, hvilkas aktade namn derför utgör en borgen för arbetet? Hvad skall man tänka om den svenska vetenskapsman som öfversatt det? Är arbetet återigen godt eller blott försvarligt, hvad skall man då tänka om de vetenskapsmän, som i så missljudande ordalag brutit stafven öfver det? MHvilket ättesnöre skall väl allmänheten få för sin läsning, när vetenskapsmännen så kompromettera hvarandra? Dylika vetenskapliga kritiker måste slutligen ingifva allmänheten den föreställningen att sjelfva geologien står på så låg eller dålig ståndpunkt, att dess stulerande ej lönar mödan, och att den ej kan ngifvå någon aktning eller förtroende. Afonbladskritikern har gjort sig lustig öfver nin antydan, det verket i fråga vore att beraktå sasom ett franskt nationalverk, samt har derom behagat yttra: Derföre kunna vi cke heller delå referentens åsigt om betydelsen af Figuiers bok som ett franskt nationalverk; tvärtorh måste vi betrakta detta som en högst löjlig åsigt, hvilken, om den yttrales till en fransman, som begrep saken, skulle kunna framkalla ett gapskratt. Jag missmnar ingen ett godt skratt, men måste orofessör Figuier afstå äran att framkalla let. Min ifrågavarande antydan härledde ig af följande yttrande af Figuier i företaet till femte upplagan: Nos geologues ont uccueilli avec ung sorte de recofnaissance le oremier ouvrage serieux publie en France pour populariser la geologie. Le considerant omme une dMuvre nationale, ils ont voulu ;ontribuer å son perfectionnement. Detta yttrande rekommenderar jag åt våra