Mo mA mm br Om a AS SE ERA, DERAS ken hel och hållen upptages af de nämnda företagen; men största delen af den summa, hvarmed jernet betalas, går till arbetslöner, som åter till en stor del utbetalas för främmande importartiklar, under det ingen motsvarande utförselartikel åstadkommes; — och således utbetalas en stor del af hela den summa, som användes på jernvägsbyggnader, i sjelfva verket för utifrån införda förnödenheter, utan att någon equivalent i utförselvaror produceras. 7 ; Dessa förhållanden verka på två sätt på landets handel; först på kurserna, och dernäst hastigt på penningmarknaden. De utomordentliga utgifterna inom landet föröka betydligt konsumtionen af alla varor, både af utländsk och inhemsk tillverkning, äfvensom deras pris. — Det höga priset på utländska varor föranleder stor införsel; det höga priset och åtgången inom landet på inhemska varor föranleda en minskad utförsel. Kurserna vända sig i följd deraf emot oss och vi måste sända klingande valuta för att be:Itala den balans, som uppkommer för utifrån linförda varor, de der förbrukas af dem, hvilkas arbetsresultat (jernvägen) icke kan utI föras till motsvarande af deras förbrukning. TEtt af de säkraste tecknen på en alltför stor kapitalabsorption för inhemska företag är, när det visar sig att importen stiger hastiI gare än exporten, eller när den förra ökas -Joch den senare minskas. Kapitalets historia under det nittonde år hundradet framter stora drag; verksamheten I på detta område har varit ofantlig och omkastningarne högst betydliga. I Efter slutet af de störa krig och hvälfninIgar, med hvilka århundradet ingick, en blomstrade en industriel verksamhet, hvilken tog desto större omfattning, som naturyetenskaperna på samma gång utvecklades och genom sina praktiska resultat möjliggjorde en förut ej anad användning af naturens krafter och alster. Kemien upptäckte hos naturföremålen egenskaper, som kunde göras menniskorna tillgodo och derjemte sättet att härvid tillvägagå; fysiken lärde att använda naturkrafterna och skapade genom maskinersna en arbetsförmåga, som tusendubblade menniskans egen kraft, under det att denna, underbart nog, ingalunda genom maskinerna gjordes öfverflödig, utan tvärtom fick ännu större arbetstillfällen. En verksamhet af förut icke anad storhet patod; produkter Itill menniskans nytta frambragtes, i mängd och slagens mångfald oerhörda i jemförelse med den föregående tiden; förbrukningen höll jemna steg med produktionen och massorna blefvo i tillfälle att njuta förnödenheter och beqvämligheter, dem de förut måst helt och hållet sakna. Så fortgick verksamheten och skaffade sig ännu större utvägar genom de stora kommunikationsarbeten, som begyntes och utfördes inom en förundransvärdt kort tid. Hvilken verkan dessa emellertid måste utöfva på kapitalet hafva vi sökt antyda genom den nyss anförda frazaställningen af engelsmannen J. Wilson. Om man i siffror vill uttrycka storleken af det kapital, som på kommunikationsanstalter blifvit un der mindre än 30 år nedlagdt, så får man ett tal, som nästan är ofattligt. — Blott jernvägsanläggningarne, utförda på föga mer än 30 år, hafva medtagit 37,000,000,000 riksdaler svenskt, deraf blott i Europa under åren 1860—1865: 4,000,000,000 rår. Ett så ofantligt bindande af kapital inom kort tid skulle ensamt för sig icke hafva kunnat annat än göra sig kännbart, oaktadt den ökade repröduktionsförmåga, som kommunikationerna naturligtvis framkallat. Men härtill hafva kommit andra förhållanden, som stegrat denna verkan. Den stora utvecklingen i verkligt välstånd åtföljdes af öfverdrifter. Lösa, öfverspända spekulationer växte upp såsom frätande svampar och förtärde mycket af hvad den klokt beräknade verksamheten alstrade; en oro i sinnena uppstod, om hvars verkningar på kaitalet man kan göra sig ett begrepp, då man kastar en blick på den politiska historien från slutet af 1840-talet — revolutioner i Frankrike, Tyskland och Italien; krig i dessa länder samt yssland, Indien och Amerika, ensamt detta sistnämnda medtagande ett par millioner menniskor och medförande så stora kostnader, att allenast den segrande delen af unionsstaterna, utom de utgifter, hvilka bestridts så att säga med kontanta tillgångar, samkat sig en statsskuld, som motsvarar bortåt tolf tusen millioner riksdaler i svenskt mynt; ett krig, som derjemte förstört, för en tid åtminstone, den nästan vigtigaste näringskällan, bomullsodlingen. Likartade rubbningar, som de redan anförda, verka ännu alltjemt. Oerhörda summor nedläggas årligen på krigsanstalter, som ju onekligen hafva sitt värde, om de äro oundgängliga vilkor för bevarande af nationernas frihet och för rättvisans herravälde, hvilket de dock tyvärr ingalunda alltid äro, men som icke destomindre innebära en förstörelse af kapital, d. v. s. af arbete och nyttiga ting. Utom dessa rubbningars alldeles direkta verkningar i denna del, måste man ihågkoms ma hvad de verka på förtroendet, krediten, denna andliga faktor, hvars inflytande är så utomordentligt. Huru skulle vårt lilla land, som sjelft med sådan, djerfhet kastat sig in i stora arbets öretag, kunna undgå att ända till skakning känna de allmänna förhållandenas verkningar Så mycket mindre, som äfven naturen vatit under många år oblid. Skördarne hafva, man kan säga under tio år, varit endast medelmåttiga eller derunder, tills de dessa sista år mångenstädes gått ned till eller inträdt mom missväxtens gräns. Vi hafva nära nog omskapat vårt jordbruk, ny kapat förädlingsindustrien, i vår ekonomiska lagstiftning, i våra penningoch bytesanstalter vidtagit de mest enomgripan—de förändringar; ifrån att i uelandet villigt nog finna kapitalunderstöd, hafva vi med vidt utsträckta affärer blifvit kastade tillbaka på. våra egna krafter. Sådant måste kännas djupt. Men det är ock nödvändigt att det kännes rätt, att man gör sig reda för hvari orsakerna ligga; att man med klar insigt, fast mod, orubbligt Iu, och värdig högsinthet fattar sin ställning och derefter rättar sitt handlingssätt. Så gör den nation, som är värdig att vara sin egen, som har lifskraft och förmåga att gå framåt på utvecklingens stora väg. Att ej förmå uppfatta de stora, djupa orsakerna , att kortsynt hänga sig fast vid småsaker, att med partisinne, bitterhet och småaktig grälaktighet skylla på personer och uttömma sin galla på dem, istället att samla sina krafter till ädel ansträngning, det är lågt HP Tf FF EE Fe Wu FF E TF wi