barn, som han hade med förra hustrun; men huru hon vårdade och skötte dem, kan icke med ord beskrifvas, ty deras skötsel var stryk och svält. re en gosse om nio års ålder kunde hon icke fördraga, utan slog honom tills han dog. Egentliga misshandlingen med gossen började förliden jödag och fortsattes i flera omgångar till nyårsdagen då det stackars barnet dog, och då den blifvande styfmodren blef häktad. Den 24 Januari hölls sista rättegångsförhöret med henne inför Medelstads häradsrätt, och efter hvad min sagesman säger, kunde man icke nog rysa öfver den barbariska behandling barnen och isynnerhet den ihjälslagne gossen TE Under den starka kölden vid jultiden ställde hon barnen (jag tror de voro fyra) i förstugan, der de fingo stå tilldess de voro alldeles förfrusna, och när de sedan fingo komme in i värmen, kunde de icke stå utan föllo 0 k Den ihjälslagne gossen har hon behandlat omehskligt. När hon slog, satte hon ge hufvud emelJan sina knän, och då hon hade slagit sönder några större björkris, tvang hon gossens äldre syster att gå efter andra, då äfven dessa voro sönderslagna, tog hon ett vedträ. När hon hade slagit så att hon var trött, hvilade hon, och efter en eller ett par timmar fortsatte hon samma rysliga behandling. Då nu det stackars barnet efter en dylik behandling icke kunde skrika, ropa eller röra sig, kastade hon det vid kakelugnen der det fick ligga, gick sedan ut och stängde dörrarne. Det arma barnet, som besynnerligt nog ännu kunde lefva, fick icke så mycket som en droppa vatten. Vid kakelugnen stod rå lutad fisk i ett träkärl och gossen som var både hungrig och törstig drack af detta vattnet och åt af den råa fisken. När nu modren får se, att barnet hade ätit af fisken och druckit vattnet, hvaruti fisken låg, börjar hon ånyo att misshandla och slå det och fortick sålunda misshandlingen till nyårsdagen, då on arme gossen var död. Vid obduktionen vägle gossens kropp blott 36 och utom den yttre misshandlingen var äfven svält orsak till gossens löd. I magen fanns endast litet hvitt slem och några äpplebitar. Pigan, som icke kunde neka atan bekände, blef dömd till 8 års straffarbete. Då domaren frågade den blifvande äkta mannen, arnets fader, om han ville, när hon efter de 8 irens förlopp blef fri, taga henne till. hustru; svaade han: Huru skall jag kunna taga henne till mustra som så behandlat mina barn.a TERASS mm ——— LL — 4 I bond om tje or FR