STOCEHOLM den IH Febr. Bland de kongl. propositioner, som vid denna riksdag afgifvits, finnas tvenne som stå i ett visst sammanhang med hvarandra, nemligen den om inrättande af ett nytt statsdepartement för näringar och allmänna arbeten samt den om rättighet för konungen att uppdraga afgörandet af vissa ärenden åt vederbörande departementschef. Alldenstund båda dessa hropositinnen afse grundlagsändringar, kunna e icke komma till definitivt afgörande förr än vid 1870 års riksdag. Då sa är, förefaller det något besynnerligt att regeringen haft sådan brådska med deras framläggande, att den endast kunnat i allmänna ordalag skizzera de härmed afsedda förändringarne inom administrationen och, så vidt man kan döma af det bifogade statsrådsprotokollet, icke hunnit göra för sig rätt klart, huru stort omfånget för det nya statsdepartementets verksamhet skulle vara och hvar gränsen rätteligen skulle uppdragas för departementschefens bemyndigande att på egen hand afgöra mål. Sålunda förklarar justitiestatsministern i det anförande till statsrådsprotokollet, som ligger till grund för dessafpropositioner, att han icke tilltror sig på förhand kunna afgöra, hurovida utom jordbruk och öfriga näringar samt ällmänna arbeten äfven de allmänna kommunikationsanstalterna böra förläggas under det nya statsdepartementet. Och i afseende på begränsningen af departementschefs beslutanderätt yttrar han, att det skulle vara svårt att genom en författning uppdraga en bestämd gräns samt att det bör stå konungen öppet att efter omständigheterna gifva och återtaga hvarje åt departementschefen lemnadt bemyndigande, vare sig i fråga om nåon hel klass af ärenden, eller några vissa nom denna klass, som han finner vara af den vigt, att han vill sjelf om dem besluta. Det synes emellertid som borde man vid pröfaingen inom riksdagen af förslaget om et nya departementet ha någon ide om den blifvande organisationen deraf och om de kostnader den kan medföra. Om ecklesiastikdepartementet skall befrias från medicinal-, veterinäroch fattigvårdsärenden, så borde åtskilliga indragningar kunna ske å dess, med hänseende till vidlyftigheten af dess göromål, på senare tiden så betydligt tillökade stat. Likaledes bör, när civildepartementet befrias från den största och besvärligaste mängden af göromål, det särskilda arvodet för kommunalärendenas beredning kunna ntan olägenhet indragas. Genom dylika indragningar skulle utan tvifvel en del af omkostnaderna för det nya departementet kunna betäckas. Men för att kunna fälla något omdöme i detta hänseende, vore det nödigt att ha en i sina hufvuddrag utarbetad organisationsplan och att åtminstone ha fullt klart och bestämdt, hvilka klasser af ärenden, som under det nya departementet skulle förläggas. Sammalunda synes det oss icke kunna falla sig så lätt att helt enkelt enligt den kongl. propositionen nir 7 besluta följande tillägg till 7 regeringsformen: Af sådana till konungen inkommande ärenden, som icke äro i grundlag särskildt nämnda bland dem, hvilka konungen eger afgöra, och som för öfrigt hvarken afse klagan öfver någon embetsmyndighets åtgärd eller eljest äro af den vigt att konungen vill om dem sjelf besluta, vare konungen obetaget att låta de mål, Han föreskrifver, afgöras af vederbörande departementschef, hvilken åligger att öfver sålunda afgjorda mål till konungen i statsrådet afgifva berättelse. Det är en ganska grannlaga och åtskilliga betänkligheter underkastad sak att åt en embetsman lemna K. M:ts (den konstitutionelle konungens efter det ansvariga statsrådets hörande) makt och myndighet uti frågor, som till en del kunna gälla enskilda personers väl och ve och äfven understundom vara af ganska stor betydelse för det allmänna. Om sådant skall ske, så bör det icke, såsom nu blifvit föreslaget, bero på ett tillfälligt förgodtfinnande af konungen, utan vara å förhand i detalj, d. v. s. med hänseende illfrågornasbeskaffenhet, noggrannt bestämdt. Afvenledes synes det i sådant fall vara af nöden att stadga, att den berättelse öfver af departementschefen afgjorda mål, som enligt den kongl. propositionen skulle till konungen afgifvas, äfven vid hvarje riksdags början meddelas representationen, samt att densamma bör innehålla, icke blott en fullständi specifikation öfver målen och sättet, hvarpå de blifvit afgjorda, utan äfvenöfver grunderna för departementschefens beslut. Felet inom vår högre administration är icke det, att departementscheferna ega för liten makt, ty den är redan nu mycket stor; utan det ligger deri, att en alltför stor mängd af mindre vigtiga mål dragas under regeringens pröfning. Men detta fel, som medför den olägenheten att det splittrar och förlamar departementschefernas verksamhet, hindrar dem att se sakerna i stort och att sysselsätta sig med de stora frågorna, kan endast afhjelpas derigenom att regeringen uppriktigt och konseqvent befrämjar utvecklingen af decentralisation och sjelfstyrelse, dels genom att lemna de kommunala myndigheterna utvidgad beslutanderätt och sjelfständigare verksamhet, dels derigenom att en sådan liberal reform i den kommunala rösträtten genomföres, som utgör vilkoret för att folket med kärlek och förtroende skall omfatta de kommunala institutionerna. ES Lagutskottet har i går justerat utlåtandet EN i anledning af verkställd granskning af riksdagen justitieombudsma;