genom de ständigt smällande champagnekerkarne och den bullrande taffelmusiken skrämmer bort dryaderna ur dessa skogslundar, Tacksägelse-adress. Så är då nu de fattiges bazar förvandlad från förhoppning till verklighet och från verklighet till minne — men till ett minne, som icke snart förbleknar, ty väl slog iden hastigt ut i blomma, väl blommade den kort, dock hann blomman gifva sitt frö åt en, om Gud vill, fruktsam jord; och det är nu för mig en lika allvarlig som dyrbar pligt att uttala min tacksamhet. I den oerhörda massa af förbindelser, hvari jag såsom de fattiges ombud står, skulle det vara svårt att finna en utgångspunkt, om det ej vore bäst att börja vid början. Det är till protokollssekreteraren Seldener, hvilken från företagets första dag troget bistått mig, som jag först vänder mig med förklaring att jag icke ens tänker försöka att tacka honom; men om jag ej kan uttrycka hvad jag erfar för de tjenster, hvilka såväl han som hrr Albert Björklund, Mineur, Ahlgrensson och Aspman gjort bazaren, då de med otrolig uppoffring af tid och möda anordnat och dekorerat den ståtliga salongen samt i många andra hänseenden lemnat sitt ovärderliga biträde, så är jag säker att de ändå skola förstå mig, ty vi ha alla arbetat för samma mål, till hvars befrämjande äfven andra välvilliga medhjelpare egnat sin omsorg, såsom major Fock, kapten Lind af Hageby, hr Otto de la Croix, löjtnanterna Lidman, Balck, Hellström och Wästfelt samt hr G. Liljenerantz, m. fl. Hvad beträffar en af de vigtigaste afdelningarne inom lokalen, nemligen schweizeriet, är det hr W. Davidson som icke blott arrangerat, utan ock furnerat detsamma, det senare dock med bidrag af flere herrar konditorer. Särskildt uttrycker jag min djupa förbindelse till herr och fru De la Croix, icke allevast för det vi under 10 å 11 dagar fått upptaga flera rum i deras hus, utan för den utomordentliga välvilja, hvarmed såväl jag som alla, hvilka haft med bazaren att eställa, blifvit mötta i allt, som på denna aktade familj ankommit — en sällsynt oegennytta! ch nu står jag i tankarne midt inne i den trefliga villervalla, hvari bazaren befann sig aftonen före dess första dag. In sådan villervalla är nästan ofattlig för den, som ej sett den. Men tvärs öfver liggande famn bräder och rullande gods, alltsammans yckligtvis belyst af det sken, som gasbolaget med högst frikostig liberalitet bestod, buro mina ädla medbjelparinnor hela fången fulla af saker för att sortera och rangera sina bord. Hvilket utbytande och rifvande hit och dit i de ofantliga packor, som jag gjort mig möda att så noggrannt ordna! De fattige borde i andanom kyssa alla dessa snälla händer, hvilka till derqs bästa redde allt, som tillhörde damernas gebit, så väl, att bazaren följande morgon fullfärdig uppstod ur sitt kaos. Det var ett ögonblick af allvarlig vigt, det, när dörrarne öppnades och menniskoströmmen inkom. Men da första sak, som lemnade mitt eget bord för att vandra ut i verlden, utgjordes af en liten Kristus-bild, fick jag allt det mod, som en så betydelsefull tillfällighet borde ingifva. Men var det väl en tillfällighet? Var det icke snarare en påminnelse om att han, som upptog barnen i sin famn och välsignade dem, äfven ville välsigna det företag, som afsåg att skaffa de lottlösa barnen bröd.... Låtom oss nu ett ögonblick stanna för att besinna hvilka verktyg den högre makten begagnat för att åstadkomma det stora hela! et är icke mig, icke mina medbjelpare och medhjelparinnor, icke ens de outtröttliga och för saken nitälskande herrarne inom. pressen, det är Stockholms alltid uppoffrande män och qvinnor som äran tillkommer. Först ha de tillsändt mig tusentals artiklar, och sedan ha de sjelfva kommit för att köpa i den försäljning, hvilken endast genom deras ädelmod kunnat åstadkommas. Det är verkligen smärtsamt att ej förmå uppräkna namnen på alla enskilda personer och namnen på alla de firmor, som tillsändt mig dels de dyrbaraste dryckesvaror, dels hvarjehanda vackra saker ur sina magasiner. Och icke blott hufvudstaden har visat denna storartade frikostighet: äfven åtskilliga landsortsstäder ha gifvit bidrag till Stockholms fattige. Det är således också åt dem jag frambär min tacksamhet... Midt under den starka hetta, som salongens termometrar utvisade, kom en vintergäst, benämnd Bore, en kalender, till innehållet skänkt af våra litterära talonger.) Man kunde tro att boklådan, så rikt försedd af nästan alla hufvudstadens förläggare, skulle taga något afbräck genom denna andra nyhetens representant, men köpare räckte till för allt både i bokoch planschväg. Af Bores upplaga återstodo 375 exemplar, försålda vid auktionen. Af den första boken deremot, som bazaren erhöll, nemligen hertigens af Östergötland Nytt och Gammalt, funnos endast 15 qvar, hvilka författaren förbehållit sig sjelf.. Hvad som bidrog att höja nöjet af det hvimlande lifvet i salongen var den utmärkta musiken, för hvilken jag står i skuld hos alla, som dervid biträdt under sina resp. anförare. Tack vare alltså Andra lifgardets musikkår, Nionde skarpskyttekompaniets dito och Östgöta-sextetten. Deras på förhand utlofvade biträde gjorde att Kanonierkårens välvilliga anbud icke kunde antagas. Men det är tid att sluta, dock icke förrän 2) Trycknineoskostnaden för kalendern Rare hvil