ej skadat. — En för hvarje vän at det fosterländska språkforskningsarbetet högligen glädjande nyhet är den att Rietz stora arbete Ordbok öfver svenska allmogespråket med det nyligen utkomna 9I:de häftet nu är fullbordadt. Det utgör två digra volymer i imperialoktav om tillsammans 859 sidor. Med sista häftet följer titelblad och förord och en tillegnan af följande innehåll: På den graf, som gömmer den förgängliga delen af f. d. kongl engelske Charge daffaires Charles Manners S:t George, denne vetenskapernas och sköna konsternas vän, hvilken i lifvet kraftigt uppmuntrade och frikostigt befrämjade dessa vildblommors insamlande från svenska språkfält, nedlägges denna blomsterkrans med innerligaste tacksamhet af den djupt sörjande författaren. Med detta häfte följer ock omtryck af några blad i början af verket, nemligen sid. I—2, 15—20 och 23—24, hvilka vid inbindningen skola insättas i stället för de motsvarande förra. Vi begagna tillfället upptar ett i förordet befintligt förvillande tryckfel, nemligen sidan 1. spalten 1 raden 15, derdet står Norges, men bör vara Danmarks. Af yppriktigt hjerta lyckönska vi den insigtsful e, fosterländskt sinnade och outtröttlige författaren till fullbordandet af detta vackra och betydelsefulla nationalverk, som under kommande tidsåldrar skall bära vittnesbörd huru troget vårt folk at fäderna öfverlemnade dyrbara språkarfvet. Vi skola snarligen återkomma till ett utförligare skärskådande af det väldiga arbetet. Efter hvad vi tro oss veta, har porosten Rietz i det närmaste färdigt ett annat språkverk, nemligen en Ordbok öfver svenska medeltidsspråket, hvilken utgör en frukt af 26 års arbete. All var tryckta och otryckta medeltidslitteratur är af honom för detta ändamål genomgången. Många tusen gamla nordiska ord finnas deri, hvilka hos Ihre och andra ordboksförfattare saknas. Vi hoppas, att utväg må kunna beredas till utgifvande af denna nyckel till vår gamla litteratur. Ytterligare om Figuiers ?Jorden före syndafioden?, Med anledning af en i Aftonbladet för den 4 Jan. införd anmälan af Figuiers arbete Jorden före syndafioden, öfvers. af OC. Hartman, ha vi fran en yngre vetenskapsman af facket mottagit en antikritisk uppsats, af hvilken vi meddela följande: — — — Vi vilja visserligen icke förklena nämnda arbete öfver måttan; vi vilja endast sanning, utan öfverdrift åt någondera sidan: men då arbetet innehåller åtskilliga felaktigheter och mycket föråldrade synpunkter, kan det icke annat än förundra oss, att en referent, som visar sig så bevandradi hithörande litteratur, att han börjar med år 1657 och slutar med år 1859 icke har ett ord att säga, rörande denna sak. I sin med icke så litet anspråk framträdande anmälan aktar sig visserligen ref. att beröra arbetets innehåll; de präktiga träsnitten och den vackra typografiska utstyrseln tyckas också i sjelfva verket hafva för honom utgjort hufvudsaken, liksom de väl äfven gjort det och göra det både för den franska och svenska allmänheten, ty såsom ett mönster för populärt skrifställeri lärer vår Figuiers bok knappast kunna gälla, åtminstone efter de två utkomna häftena att döma; det första häftet är visserligen temligen intressant, men innehåller talrika felaktigheter, det andra utgöres deremot hufvudsakligen af ett uppradande af de olika sedimentära formationerna med deruti före kommande växter och djur, hvilka för en zoolog eller botanist visserligen, med alla de latinska namnen, kunna vara ganska lärorika att känna äfven i denna korta öfversigt, men hvilka benämningar för den stora allmänheten sakna all betydelse, så snart de ej upplysas af planscher. Betraktadt som populärt arbete är Figuiers bok alldeles för ensidig; ett arbete af denna form bör framhålla vetenskapens allmänna synpunkter med ! stadig hänsyn till dess beröringspunkter med andra vetenskaper af samma art, endast så blir det för den stora mängden af lefvande gagn; såsom vetenskapligt arbete är samma bok fullkomligt betydelselös. Vi vilja härmed, som sagdt, icke påstå att det saknar all förtjenst, detta vore ju ett. öfverdrifvet påstående, vi vilja endast strängt hålla på vår grundsats för recensioner, som lyder så här: gifver kejsaren, hvad kejsaren tillhörer. Derföre kunna vi icke heller dela ref:s åsigt om betydelsen af Figuiers bok som ett franskt nationalverk; tvärtom mäste vi betrakta detta som en högst löjlig asigt, hvilken, om den yttrades till en fransman, som begrep saken, endast skulle kunna framkalla ett gapskratt.