lighet samt på ett kraftigare språk erkännt och proklamerat pressfrihetens sanna grundsatser än Royer-Collard. Mina herrar, sade han vid ett af dessa tillfällen, då han tycktes förutse det sorgliga öde, som var oss beskärdt, tyranniet är ingenting annat än ett stadigvarande godtycke. Af allt slags godtycke skulle jag minst vilja anförtro pressgodtycket åt en ständig makt. Definitionen på pressmissbruk med indirekt uppvigling ger rum för ett godtycke utan gräns och hejd. Hvad jag säger om indirekt uppvigling, skulle jag äfven kunna säga om förtal och skymfliga tillmälen i samhällsordningen. De direkta undviker man; de indirekta äro obestämbara: lagen kan icke näpsa sjelfsvåldet utan att träffa friheten. Man måste ärligt medgifva, att det icke finns några strafflagar för pressen, följaktligen ingen laglig repression, inga domar i egentlig mening; ty, mina herrar, det är ej nog med att det finns domare för att det skall finnas domar. Godtycket ändrar ej natur derföre att det ligger i en dom; eljest vore lagarne öfverflödiga. Det finns inga andra sanna domar än de, som på förhand äro skrifna i lagarne. I brist på denna urbild äro domrarne, eller hvad man så kallar, endast skiljedomare, som ledas af billighetens och förnuftets naturliga ljus. Om de tillvälla sig en annan karakter, inkräkta de den lagstiftande makten med den besynnerliga påföljden, att då de skapa lag i hvarje fall och för hvarje fall, på hvilket de tillämpa den, gifva de den alltid en retroaktiv verkan. Se der den franska politiska filosofien, skrifven i stenstil: det är lagens taflor. Vi anbefalla dessa höga och sunda läror till begrundande af inrikesministern hr Pinard, som har allmänna teorier och språkets allvar till ögonmärke.