ENVISA UTRIKES NORD-TYSKLAND. Vi meddelade i onsdagsbladet ett par af yttrandena i preussiska deputeradekammaren vid öfverläggningen om godtgörelsen at de depossederade tysk a furst: une, och hvilken godtgörelse för konung Georg af Hannover bestämdes till 16 millioner thir och för hertig Adolf af Nassau till 8,892,110 thir — en mildhet å Preussens sida, som enligt deputeraden Zieglers yttrande skulle bli uppfattad som ghet. Lasker mente likaledes, att de hållandena icke motiverade en så stor fr ikostighet mot konungen af Hannov Det var han — sade Lasker — som samtidigt underhandlade med konungen af Preussen om neutralitet och med kejsaren af Osterrike om krig mot Preussen. Det va han, som förkastade Preussens tillbud om atmarsch för hans armö mot det att han under ett är skulle afhalla sig från hvarje deltagande i kampen, och som således gaf anledning till slaget vid Langensalza. Konung Georg har ej heller latit sig nöja med simpla protester; han har under den luxemburgska konflikten förnyat sina agitationer mot Preussen. Annu i detta ögonblick erfara vi, att konung Georg fortsätter sitt gamla förfaringssätt i hopp om att deputeradekammaren skall bifalla föreliggande lagförslag. (Talaren syftade på de till Frankrike öfvergångna hannoveranska soldaterna, hvarom se nedan.) Sedan flere talare uppträdt för och emot lagen, tog grefve Bismarck ord Förhandlingarne om denna allvarsamma och kinkiga sak, sade ministerpresidenten, påminna mig om den tid, då min ledning af de utländska angelägenheterna icke fann bifall hos någon sida i kammaren, då ministören stod isolerad och blef kritiserad med långt större änghet än nu för tiden. Då visste hvar och en tre än vi hvad som borde göras; hvar och en ar färdig att kritisera och klandra. Detsamma skall alltid förnya sig, man at ett stort lands politik utrifver ett särskildt stycke ur dess rätta sammanhang och begagnar det för att uppväcka folkets passioner, för att väcka medömkan med nödlidande eller för andra liknande ändamål. När ng nu hör de hrr (af venstra sidan) tala, somj fven under åren 1863 och 1864 hade emot m skulle man nästan tro, att det var de, som hat eröfrat Hannover, att d de, som hade löst den långt svårare uppgiften att försona Europa med denna acqvisition, och att det deremot var vi, regeriugen, som på ett skamligt och lättsinnigt sätt kastade penningarne ut genom fönstret. Deputeraden Ziegler har påmint oss om hurde mla romarne buro sig åt mot afsatta furstar. ag vet icke rätt om det var allvar eller skämt ån hans sida, men jag är dock i betraktande ar det ställe, der han talat, benägen att tro det förra, och att det verkligen är hans mening att vi helst borde låta konung Georg omkomma i elände. I a fall tror jag Vv serligen, att det antal hannonare, som för de organiseras i5 burg, skulle vara mycket större. Ej fter att ha anirt flere exempel ur den äldre och nyare tyska historien, som mnehålla bevis ynsfull behandling af depossederade furstar, fortfor grefve Bisma Genom fredsunderhandlirgarne har det gjorts gö lande att Preussen icke skulle tillfoga tarne mer skada än hela statens intressen kräfde. Från denna synvi Hannovers iukorporermg i het på grund af dess stora sragTyskland i det hela som en expro, hvartill vi tingo rätt derigenom, att Hanf exen drift började föra krig mot oss. ma skäl ha vi ej heller kunnat uppfatta Hannovers förvärf som cn eröfring, hvilken borde gcnomföras utan någon hänsyn till kronans förra muhafvare; vi hade tvörtom känt förbu att bli ense med horom om en godtgörelse. Vid cbandlingarne i Nikolsburg var det tal om eposseder a stycken Jand ; jag dock, att alla ense om att det var bra att vi icke gingo in derpå. Och emelET lertid skulle man tvis på den tiden ba , untingen vi hade medd ciler de eller Ju L Då vi konuna öfverens med erbjödo vi det 160 mi 1 Östeiterritor gretsh och en för at hertigdon Derpå ville vi icke v visst, att vi skulle ha betraktat politik, om Österrike hade mot ad Harnoyer i till trots för godt e JB. Vs, Hannover som kap list presenterar z ett mycket ötverd s rifvet påståend e, att. en genom (denna godtgärelsesumn pålö sig nya bördor. igen har i spolitik efter fredsslutet 1566 såsom sin uppgift utt efter förmåga försona de känslor i Europa, som ha blifvit sårade genom de nya sakernas ordning Ingen kan säga, hur my ket en gär varg i rena penningar, oBA Sumna Uppnår syn till den wei Preu