talda beloppet 15 rdr rmt jemte den ränta derå, som bolaget vid hvarje ordinarie bolagsstämma lika för hvarje aktie bestämmer —, så vågar jag påstå, att öfverträdelsen af en bolagsordning icke, enligt lag, kan blifva föremål för åtal eller ansvarspåstående från allmän åklagare eller från någon annan, än delegarne i bolaget, eller den som af öfverträdelsen förmenar sig hafva lidit skada och förfång samt följaktligen vill yrka skadestånd, ty någon kriminel påföljd för öfverträdelse af boJagsordning finnes, hvarken stadgad wti den nu. utfärdade bolagsordningen eller i allmän lag. Således inträder fär det allmänna förhållande, att bolagsmän ega sinsemellan fatta beslut om vilkoren för användandet af bolagets egendom; och då dessa vilkor blifvit af bolaget enhälligt godkända och en hvar aktieegare om sådana vilkor erhållit kännedom genom anteckning derom å sjelfva aktien, lärer beslutet om dylika vilkor, ur ingen synpunkt, innefatta någon förbrytelse, som kan blifva föremål för åtal från allmän åklagare. Hvad åter angår frågan, huruvida det åtalade beslutet oberoende af bolagsordningen, må anses innefatta ett emot lag stridande beslut eller huruvida de utfärdade aktierna i Stenbybolaget kunna, under nuvarande förhållande, betraktas såsom lottsedlar lemnar oss rådhusrätten i fullkomlig okunnighet om skälet till en sådan åsigt. I detta hänseende erinras för det första, att, då bolaget ännu icke trädt i verksamhet, hvilket ej kunnat ske förr än 30,000 aktier blifvit tecknade och betalda d. v. s. 450,000 rdr kapital blifvit samladt samt i följd deraf någon fJutlottning kunnat ega rum, dessa aktier icke representera något slags handling eller bevis som berättiga till vinst eller innefatta något äfventyr af förlust, utan endast äro vanliga obligationer eller förbindelser, hvilka, derest bolaget aldrig kommer i verksamhet, icke, såvidt någon del deraf är betald och icke blott betingad — hvarom jag saknar tillförlitliga upplysningar — grundlägga annat än ett vanligt fordringsanspråk hos den eller dem, som afyttrat aktierna — ett anspråk, hvilket ej heller angår allmänna åklagare. Aklagaren har visserligen grundat sitt påstående på det antagande att lotteri innefattar hvarje tillställning för allmänheten som går ut på att väcka förhoppning om vinst, såsom en följd af ödets skickelse., Men om lagen innebure en sådan mening huru skulle det då vara möjligt: Att t. ex. svenska staten sjelf utgifvit premieobligationer lydande på endast 10 thaler preussisk kurant, med mindre och större vinster, hvilka erhållas genom ödets skickelse medelst lottdragning? Att man allmänt härstädes finge försälja s. k. Premien Schein eller obligationer å 50 Gulden å ett österrikiskt statslån på 40 millioner och att staden Neufchatel försäljer obligationer å 10 francs m. fl., hvilka likaledes utlottas och utfalla med vinster, utan att något åtal emot försäljningen kommit i fråga! Att vidare Sverges både lägre och högre domstolar förklarat att af Kurhessiska statskassan utgifva Prämie Schein å 20 thaler icke kunna betraktas såsom lottsedlar och följaktligen äro här tillåtna till försäljning, ehuru äfven dessa inlösas endast efter utlottning och med större eller mindre vinster. Att vidare samtlige hypoteksföreningarnes och städernas obligationer, med eller utan premier inlösas efter utlortning, hvilket, vid det förhållande, att obligationen, som är inköpt för t. ex. 80 a 90 procent, inlöses med fullt 1 procent, alltid blifva en vinst för innehafvaren ju tidi igare en sådan utlottniug af ödets skickelse honom tillskyndas — för att ej tala om de af åtskilliga aktiebolag, enligt af regeringen sanktionerade bolagsordningar, utgifna s. k. premieobligationer, hvilka icke kunna annorlunda betraktas än såsom eventuelt beräknade för vinst å innehafvarens sida, på bekostnad af äldre aktie eller obligationsegare. Jag frågar om något mera talande bevis kan presteras för det påstående, att utlottning af aktier eller obligationer icke förvandla dessa sednare till så beskaffade lottsedlar, som i svensk lag äro förbjudna och om icke ofvananförda exempel klarligen ådagalägga, att när innehafvaren af en obligation eller aktie är garanterad att återbekomma sin insats eller sitt kapital, med mindre eller större vinst, en sådan inrättning icke kan anses såsom lotteri. Jag vill här icke orda om otjenligheten och skadligheten af den lag, som förbjuder inrättande af s. k. lotterier inom landet, under det att vi äro öfversvämmade af lottsedlar af alla möjliga qvaliteter från utländska klassoch andra lotterier, hvilka årligen draga många millioner riksdaler ur landet, utan att åklagaremakten sådant kan hindra, oaktadt luntor af dylika lottsedlar anlända med posterna samt mer eller mindre offentligt utbjudas och försäljas. Men högst anmärkningsvärdt skulle det väl förefalla, om det vore lofgifvet att ansvarsfritt utbjuda och försälja obligationer eller aktier med vinster efter utlottning å både penningar och fast egendom, utgifna af utländska bolag eller myndigheter, men att det deremot skulle vara svenska medborgare förbjudet att bilda bolag i syftemål att derigenom uppdrifva landets förnämsta näring och befria svenska jorden från betungande gäld!! Åklagaren vill visserligen göra sig till godo ett utslag i högsta domstolen af den 25 Juni 1866, hvarigenom, med ett par rösters pluralitet, ett af hr grefve H. A. Taube tillernadt företag, under benämning Stenby aktie-bolag, förklarades vara stridande emot 1844 års författning mot lotteri, och derför hr grefven blifvit dömd till bötesansvar; men detta utslag var grundadt på helt andra skäl och gifvet under helt andra förutsättningar, nemligen att företaget saknade tillfyllestgörande garantier för de inflytande medlens förvaltning och således möjligen kunde leda. till äfventyret af förlust för aktieegarne, enär bolagets stiftare skulle vara ensam ansvarig och fortfara att sjelf besitta den fasta egendomen tilldess den skulle öfverlemnas till den aktieegare, som qvarstod sedan alla öfrige blifvit berättigade erhålla lösen för sina aktier, hvilket man kunde anse ur viss synpunkt hänförligt till egenskapen af lotteri. Också och oaktadt en ung vice notarie jemte en yngre och en äldre rådman vid en afdelning af Stockholms rådhusrätt, utan derför angifvet skäl, helt kategoriskt förklarat de ifrågavarande aktierna såsom lagstridiga lottsedlar, är jag likväl nog lycklig att såsom auktoriteter för en motsatt mening kunna åberopa icke blott mina aktade kolleger i interimsstyrelsen, utan nästan alla ledamöter i sistlidne riksdags lagutskott, deribland må ämnas hofrättsrådet J. Å. Lemchen, ordinarie äradshöfdingarne A. Rosenqvist, C. Hasselrot, A. M. Myrtin, N. E. Wessblad, auditören Alfred Grenander och borgmästaren J. A. Bovin samt af riksdagens ledamöter i öfrigt friherre H. Gyllenhaal, häradshöfdingen B. Hessle, hrr A. W. Uhr, C. A. Larsson, Jonas Andersson, A. Sköldberg m. fl. riksdagen icke tillhörande upplyste embetsoch tjenstemän, hvilka utan att ana eller kunna föreställa sig att de derigenom blefvo lagbrytare, tecknat sig såsom delegare dels uti Stenby aktiebolag, dels uti ett annat på enahanda grunder bildadt bolag. På ofvan anförda grunder stödjer jag den säkra förhoppningen att kongl. hofrätten, med upphäfvande af rådhusrättens öfverklagade utslag, befriar mig från det ådömda bötesbeloppet. Stockholm den 23 December 1867. W. F. Dalman. — Åtal mot tidningen Fäderneslandet. Medanledning af en i tidningen Fäderneslandet den 22i sistl. månad intagen artikel, afseende försnillningar, som af tidningen förmenas vara begångna vid utredningsförrådet å Skeppsholmen, har justitiekanslersembetet förordnat om åtals ånställande mot tidningens ansvarige utgifvare, mureriarbetaren Dalhammar. Då målet i dag påropades inctällda sig altar ctadsfiskalen PP Pr Gilliam