STOCEHOLM den 6 Febr. Österifrån. Det kan betraktas såsom en ganska väsentlig brist när man i ett land sväfvar i follkomlig okunnighet om grannländernas språk och förhållanden. Detta gäller såväl i fråga om de grannländer, med hvilka man står på den vänskapligaste fot och af hvilka ! man hoppas samverkan och bistånd, som i fråga om dem, hvilka man betraktar med berättigadt misstroende och hvilkas politik man anser innebära hotelser och faror. Om det är nödigt att lära känna sina vänner och veta hvad de tänka och företaga sig, så är detta nästan lika vigtigt att lära känna sina fiender. I Sverge har man på den senare tiden med temligen stor uppmärksamhet följt de politiska förhållandena i utlandet. Den svenska pressen redogör temligen omständligt för det märkligaste, som den norska, danska, franska, tyska och engelska pressen meddelar. Deremot sväfva vi till följd af bristande språkkännedom i den fullständigaste okunnighet om hvad som uttalar sig inom den ryska pressen och äro i detta fall hänvista till de utdrag, som någon gång förekomma i tyska blad eller till de knapphändiga meddelanden, som Petersburgerkorresondenter lemna. Ryska tidningar kunna innehålla artiklar, som direkt angripa vårt land eller framställa planer och sträfvanden, som på det närmaste angå oss och beröra våra intressen; utan att vi derom ha någon aning. Detta var af jemförelsevis mindre vigt, så länge under den strängt absolutistiska regimen den ryska pressen var fullständigt klafbunden och icke hade någon betydelse. Men numera, då en viss grad af tryckfrihet blifvit lemnad och den ryska pressen på några år högst betydligt vuxit både i omfång och betydenhet och de politiska debatterna inom densamma bli allt lifligare och verkligen afspegla stämningarne inom nationen, blir förhållandet betydligt annorlunda. Det blir numera af vigt att gifva akt på de faror, som hota, icke blott från czarismens, utan äfven från det vaknade ryska folkmedvetandets och den ryska nationalfåfängans sida. Vi ha derföre prenumererat på några ryska tidningar, deribland på Kattkoffs beryktade och inflytelserika blad Moskowskija Wjädomosty (Moskwa Underrättelser); det gammalryska partiets organ, och skola genom en medarbetare, som förstår ryska, med uppmärksamhet följa deras innehåll. Till en början anse vi oss böra meddela en artikel ur den stora Petersburgtidningen Golos (Rösten) för den 22 (10) Januari, som ganska klart vittnar om den fart, som de panslavistiska sträfvandena på senaste tiden tagit. Det är i främsta rummet mot sterrike, som dessa sträfvanden vända sig; ruthenerna i Galizien, Ungern och Bukowina förklaras helt enkelt vara ryssar (oaktadt de med de mongoliska storryssarne ha snart sagdt ingen slägtskap) och de landsdelar, som af dem bebos, böra sans fagon annekteras. Ganska intressant är den naivite, hvarmed de ryska publicisterna tala om den lycka och den befrielse, som skulle vinnas genom ett införlifvande med czarriket. Golos artikel är af följande innehåll: Då vi i en föregående artikel talade om våra relationer till de sydvestliga slaverna, afsågo vi uteslutande sådana slaviska nationaliteter, som upparbetat sig till sjelfständiga mer eller mindre vigtiga, etnografiska särskildheter, och hvilka i mer eller mindre väsentlig mån skilja sig från den ryska nationaliteten. Vi sågo likväl att dessa olikheter icke äro så stora som Vissa personer tro, att de särskilda slaviska stammarnes språk icke kunna kallas sjelfständiga språk och att den grundliga vetenskapen icke finner något annat främmande i dem, än hvad skilda dialekter af ett och samma språk förete. Men utanför Rysslands gränser och specielt i sydvest om oss lefver ett folk, som står till oss i en ännu vida närmare frändskap, än till och med alla öfriga slaver i allmänhet, och med hvilket våra slägtskapsförbindelser böra vara tätare och våra ömsesidiga förpligtelser mera bestämda samt utsträcka sig till alla lefnadsförhållanden. Vi tala om våra bröder af samma blod, om de ryssar, som hittills ännu icke ingått i en politisk gemenskap och förening med oss, med hela massan af det ryska folket. Till dessa ryssar, boende utom Ryssland, hänföras invånarne i östra Galizien, ryska bergsboer, upptagande östra Ungern och! ryssarne i Bukowina, omfattande Bstra delen af detta landskap. Till dessas antal böra äfven räknas invanarne i ett biskopsstift inom Lublinska och Sedletzka guvernementerna. De bo äfven, i trängre mening taget, utom Ryss-: land och befinna sig icke 1 fullkomlig poli-: tisk förening med hela massan af ryska folket. Om vår slägtskap med dessa ryssar, om vår etnografiska likhet, anse vi icke nödigt yttra ett enda ord, ehuru ännu för ickelång tid sedan hos oss skallade och ända till i dag utomlands skalla röster, försäkrande att dessa ryssar ha bra nog litet gemensamt med hufvudmassan af ryska folket, med storryssarne. Huru litet dessa menniskor ha gemensamt med ryska folket, med storryssarne, derom kan man döma deraf att österrikiska regeringen har beröfvat ryssar nästan all slags möjlighet att resa i Galizien, misstänkande i hvarje ryss en regeringsagent, en