nom bildande af dylika inrättningar må, i hvad på den ankommer, söka förebygga de för samhället vådliga följder, som at tilltagande osedlighet hos den uppväxande befolkningen äro att befara. Ibland de omständigheter, som åt denna osedlighet gifva närihg, intages onekligen ett framstående rum af det alltmer öfverhandtagande tiegeriet, öfver hvilket en allmän och högst befogad klagan, synnerligen under denna vinter, både i tal och skrift låtit sig höra. Alla försök att hämma detta samhällsonda måste dock blifva fruktlösa, så länge det af allmänheten sjelf icke motverkas, utan snarare befrämjas. Det menliga inflytande, tiggeriet och det deraf föranledda kringstrykandet i hus och på gator måste — ärdeles för det uppväxande slägtet — medföra, ligger i alltför öppen dag för att ej af hvar och en tänkande inses; men så snart den betlande framräcker handen, tystnar eftertanken för medlidandets röst, och man skyndar att, utan föregången undersökning om personen eller hans behof, räcka honom en allmosa, som kanske mången gång endast användes för tillfredsställande af sinnliga njut ningar. Att gifmildheten ofta på sådant sät missbrukas, lär icke kunna förnelsas, och i den mån tiggeriet får ohämmadt fortfara samt de lättjefulla deri finna en utväg att utan arbete eller omtanke kunna framsläpa ett sysslolöst och ofta lastbart lif, tillväxer också oförsyntheten hos dessa, hvarom det pockande sätt, på hvilket begäran om allmosor mången gång framställes, innebär ett sorgligt vittnesbörd. Att nöd och elände i stor utsträckning finnes inom hufvudstaden och att allmänna fattigvårdens bemödanden för densammas lindrande skulle blifva alltför otillräckliga utan den enskilda välgörenhetens mellankomst, torde ingen bättre än Skyddsföreningens ledamöter vara i tillfälle att inse. Men just till följd häraf är det af vigt, att de bidrag som lemnas, må komma den verkliga nöden tillgodo och ej användas på ett sätt, hvaraf mera skada än gagn lätt kan uppkomma. Centralkomitån har derför trott sig ej böra underlåta härå fästa uppmärksamheten, .under uttalande af den önskan, att utdelning af allmosor, särdeles i penningar, i allmänhet ej må ega rum till okända bettlande, innan angående dessa och deras omständigheter inhemtats tillförlitlig upplysning, som allmänna fattigvårdens ordningsmän och Skyddsförenin gens deputerade säkerligen, om de derom anmodas, skola med beredvillighet lemna; och de, hvilka ej äro i tillfälle att sådana upplysningar sjelfva införskaffa, men ändå vilja med en skärf understödja olyckan, skola utan tvifvel genom bidragets öfverlemnande till föreningen, för att efter noggrann pröfning komma de mest beböfvande till godo, bereda mera verklig nytta och välsignelse, än om samma medel utan någon undersökning i form vf allmosor åt okända utdelas. För emottagande af de gåfvor, medlidanlet och menniskokärleken kunna önska åt Allmänna Skyddsföreningen anförtro, hålles less byrå, 1 trappa upp i huset AZ 30 Nya Kungsholmsbrogatan (f. d. Klara fattighus), ;ppen hvarje söcknedag kl. 11—12; men äfven å annan tid på dagen kunna mindre biIrag, till huru ringa belopp som helst, äfvensom skriftliga meddelanden till föreningen redläggas i en för sådant ändamål särskildt unbragt breflåda å dörren 1 trappa upp i nämnda hus. Stockholm den 22 Januari 1868. Allmänna Skyddsföreningens centralkomite.