Grefve af Ugglas svarade härpå att ett sådant förfarande vore otänkbart, ty det vore detsamma som om andra kammaren förklarade att den icke ville ha frågan löst. Hrr Rydin och Säve instämde med grefve af Ugglas, om att ett särskildt utskott icke må tillsättas innan den kungliga propositionen inkommit till riksdagen. Hr Wcern föreslog att första kammaren å andrå kammarens inbjudning skulle gifva det svar, att den icke anser något särskildt utskott böra tillsättas, förrän man med visshet kan säga om fråan angående försvarsväsendet, i hela sin vidd, kan hinna behandlas vid innevarande riksdag, hvilket icke skulle kunna ega rum om icke den kungliga propositionen äfven blefve aflemnad. Frih. Sprengtporten instämde med hr Waern. Efter slutad öfverläggning antog kammaren det af grefve af Ugglas framställda förslaget. Andra kammarens inbjudning, om tillsättande af ett särskildt utskott för frågor rörande elementarläroverken och folkskoleväsendet, föredrogs härefter. Grefve af Ugglas och hr Bergstedt talade mot denna inbjudning, och sade sig vara öfvertygade om att ett tillfälligt utskott här vore att föredraga, ty de väckta motionerna, om förändringar inom elementarläroverken och folkskolan, voro principfrågor, hvilka genom sin natur just höra till ett tillfälligt utskott. Hr Hasselrot sade sig icke förstå kammarens obenägenhet för särskilta utskott, och ansåg fråan vara af så stor vigt, att den väl förtjenade att lifva behandlad af ett särskildt utskott. Kammaren afslog inbjudningen. Hr Storkenfelt begärde att som sin egen få upptaga frih. Focks i andra kammaren väckta motion, om vissa förändringar i den tekniska undervisningen. Ardra kammaren. Sedan protokollet blifvit justeradt, uppstod i kammaren en episod, hvilken i referentens tanke var lika obehaglig, som den är ömtålig och svår att referera. Hr Nils Larsson hade nemligen begärt ordet för att i protokollet nedlägga sin protest mot ett yttrande, som blifvit fäldt vid ett föregående tillälle. I den diskussion, som uppstod vid fråga om remiss af en motion, rörande ändring af kommunalförfattningarne, hade nemligen ordföranden i kommunalkomiten tilltrott sig yttra, att det under: komitens arbeten blef hans, ordförandens, lott att uppsätta eller redigera kommunal-lagarne. Talaren ville icke tro, att talet om detta yttrande kunnat vara sannt, men då nu protokollet för den sammankomst, under hvilket yttrandet fälldes, vore tjusteradt, kunde det icke längre betviflas. Tal. uppläste härefter det åsyftade stället ur protokollet, och då tal. vore en af de två kommunalkomitens ledamöter i kammaren, så hade han icke kunnat underlåta att nedlägga sin protest mot ett yttrande, som anklagade män, hvilka gjort sig mycket förtjenta om kommunal-lagarne och hvilka icke voro i tillfälle att försvara sig inför samma forum, der anklagelsen skedde. Hr Bergström fann den föregående talarens uppträdande betänkligt ur konstitutionel synpunkt, Ja det i sjelfva verket innebure ett försök att ånyo upptaga en redan afslutad diskussion. Emot ett dylikt försök ville tal. reservera sig, men hade intet att i sjelfva saken anföra. Hr v. Troil. Det af den förste talaren åsyftade ttrandet, hade tal. afgifvit vid remissen af hr ohn Ericssons motion om ändring af kommunalförfattningarne. Detta yttrande afgafs derföre att tal., såsom ordförande i kommunalkomiten, på intet sätt ville undandraga sig det klander, som vid detta tillfälle i så rikt mått drabbade kommunalförfattningarne. Så mycket mindre kunde det derföre vara tal:s mening, att vilja gifva sig äran af att vara kommunal-lagarnes författare, som en dylik ära vid detta tillfälle varit föga afundsvärd. Inom kommunalkomiten gick arbetet så till, att ordföranden efter öfverläggningarna brukade framställa förslag till de olika paragrafernas redaktion, hvilka förslag sedermera ändrades och gjordes om flere gånger. Uppsättningen af några 88 uppdrogs likväl särskildt åt några ledamöter, bland hvilka var förre talmannen Nils Larsson. Talaren slutade med att upprepa, att det tadlade yttrandet blifvit fäldt, icke för att göra anspråk på författareskapet till kommunal-lagarne, utan för att ikläda sig ansvaret för det klander som drabbade dem. Hr Gumelius, såsom den andre af kommunalkomitens ledamöter i kammaren, ville tillkännagifva, att hvarje paragraf af kommunal-lagarne blef så mycket kålfatrad i komiten, att det vore omöjligt att angifva någon viss ledamot såsom deras författare, då hvar och en under diskussionen lemnade sina bidrag till deras redaktion... Då ingen viss person, enligt talarens åsigt, kunde påstås vara författare, kunde och borde derföre icke heller någon af ledamöterna företrädesvis eller mer än de andre drabbas af klandret, af hvilket hvar och en, äfven talaren, nog finge uppbära sin del. Föröfrigt vore det väl icke meningen att upprifva en längesedan afslutad diskussion; men å undra sidan kund2 talaren icke heller finna det otillåtligt att protestera mot ett yttrande, som vid EN tillfälle blifvit afgifvet. SA diskussionen derefter förklarats slutad, yfvergick kammaren till dagordningen och val af jedamöter och suppleanter i det särskilda utskotet för de civila embetsverkens omorganisering samt af ledamöter i kammarens sex tillfälliga utskott; för hvilka val redogörelse blifvit lemnad på annat ställe i tidningen. Lagutskottets utlåtande n:o 1, angående återemnande af en i första kammaren väckt motion mm ändringar i jagtstadgan, lades till handlinsarne med förklarande, att motionen tillhör tillälligt utskotts behandling.