detta ändamål uppträda, få vi ätven uttryckligen förklara, att vi ingalunda tillhöra dem, som af den omförmilda tidningen benämnas: bekännare af regeringsförmynderskapets berättigande,. Tvärtom! detta är så mycket mindre förhållandet, som vi med bestämdhet påsta, att sjelfverksamheten är det nödvändiga vilkoret för ett folks sunda och kraftiga utveckling, vare sig i andligt eller materielt hänseende. Denna känsla af frihet och sjelfmyndighet, med rätt och pligt att på eget ansvar — d. v. s. utan intrång och hinder af ett välmenande förmynderskap, men också utan anspråk att ständigt hjelpas och stödjas af regering och lagstiftnint ta sina angelägenhet den friska och stärkande li tan samhällsorganismen måste komma att likna en svag, tvinande planta. Men långt ifrån att ett dylikt kraftigt pulserande lif inom samhällskroppen skulle stå i strid med tillvaron af en stark och inom gränserna för sin befogenhet sjelfständig styrelsemakt, hvurs verksamhet i allmänhet endast bör afse att åt alla samhällets medlemmar bereda trygghet, rättvisa, frihet och andlig förädling, äro bada dessa faktorer — på samma sätt som de koordinerade begreppen frihet och ordning — nöd-: vändiga för det helas fullkomliga välbefinnande. För att bevisa detta och dermed äfven falskheten af den förut anförda grundsatsen, enligt hvilken den s. k. allmänna opinionen, ledd och beherrskad af tidningspressen, skulle utgöra den styrande makten isamhället, beköfver man endast något närmare undersöka beskaffenheten af denna s. k. allmänna opinion, äfvensom huru den tillkommer, och på hvad sätt den kan uppenbara sig. Otvifvelaktigt skall det efter en sadan undersökning, såsom en följd af sakens inre nödvändighet, framstå alldeles klart för h villadt omdöme — liksom detta också blifvit af alla tiders erfarenhet bekräftadt — att värden af samhällets alla vigtiga intressen icke med framgång och trygghet kan anförtros åt en så obestämd och vacklande myndighet som opinionen för dagen. Utvecklingen af dessa förhållanden, äfvensom angifvandet af den ställning, vi anse att regeringen och representationen böra intaga till hvarani c, skall blifva föremålet för en kommande uppsats. Godolphin.