dAmiens, icke gjort någon enda stor fys logisk upptäckt. Man bör ej förundra sig öfver detta resultat af ett oupphörligt experimenterande på vinst och förlust. Det är så lätt att göra försöka på candras bekostnada, och utfaller händelsevis någon vinst, så glömmer experimentatorn icke alltid i främsta rummet sig sjelf. (Forts.) RBättegångs-. och Pollssaker. Polisundersökningen angående mot afvikne kamereraren Edman och hans tjenstebiträde Wiberg gjorda angifvelser om försnillning af ved m. m. vid straffoch arbetsfängelset å Långholmen fortsattes i går. I egenskap af ombud å K. M:ts och kronans vägnar uppträdde v. häradshöfdingen C. H. Odelberg, som at justitiekanslersembetet blifvit förordnad enligt en så lydande skrifvelse: Sedan k. fångvårdsstyrelsen uti skrifvelse den 21 innev. månad hos justitiekanslersembetet anmält, att till följd af gjorda angifvelser emot kamereraren vid straffoch arbetsfängelset å Långholmen Gerhard Edman för tillgrepp af ved från K. M:t och kronan samt emot underofficeraren J. A. Wiberg, hvilken varit anställd såsom kamererarens tjenstebiträde, för delaktighet i Edmans förbrytelser, undersökning blifvit hos öfverståthållareembetet för polisärenden äskad, samt att, enligt hvad den redan påbörjade undersökningen föranledde, Edmans och Wibergs förbrytelser ej inskränkte sig till allenast de angifna tillgreppen, utan syntes vara till tid och omfång mera omfattande; så har, med anledning af k. fångvårdsstyrelsens tillika gjorda hemställan, justitiekanslersembetet velat härmed förordna eder att, såsom justitiekanslersembetets ombud, öfvervara undersökningen inför öfverståthållareembetet uti ofvanberörde mål och dervid efter omständigheterna föra talan samt att äfven i öfrigt, för bevakande af kronans rätt, tillse, att all möjlig utredning i i denna sak må vinnas; och förväntar justitiekanslersembetet att, sedan undersökningen hos öfverståthållareembetet blifvit fullbordad, från eder erhålla underrättelse om målets skick. Stockholm den 22 Januari 1868. Expeditionssekreteraren Vougt hördes först och uppgåf, att, förutom den vedlast han i Oktober månad förlidet år af Edman tillhandlat sig, hade han förut på året och äfven under år 1866 bekommit såsom lån åtskilliga större och mindre vedposter, till och med så litet som ett mått eller !(; famn, samt att, då han ville in natura återbetala denna ved, Edman alltid tagit penningar för densamma; vedlasten hade hr Vougt liqviderat efter en räkning af fängelsets vedleverantör, landtbrukaren Molin på Ekeby i Enhörna, men hvilken räkning nu befunnits vara af Edman falskligen skrifven, det dock icke expeditionssekreteraren Vougt kunnat bedöma, enär han icke personligen kände hr Molin, ännu mindre sett hans handstil. I de med Edman sålunda hafda affärer sade sig expeditionssekreteraren Vougt icke egt ringaste anledning misstänka någon oredlighet å Edmans sida. En gumma från Sorunda, hvilken levererat qvastar och viskor till fängelset, hördes derefter; men hon hade ingenting att i saken upplysa, alldenstund hon, som i flere år hade leveranser till Långholmen, icke mindes när och huru mycket vastar och viskor hon lemnat, icke heller hade on, som hvarken kunde skrifva eller läsa skrifvet, sig bekant, om hennes med bomärke af henne undertecknade qvittenser voro riktiga eller icke. Häktade Wiberg togs derpå i förhör, såväl härom, som om underslef med svagdricka, det han också begått, i det han uti provianträkningarne upptagit sådant för de sjukpatienter bland fångarne, hvilka haft mindre än helportion, men som, enligt den utaf vederbörande uppgjorda kosthållningsstaten icke egt få sådan dryck och icke heller bekommit den, enligt hvad fängelseläkaren, dr Klosterberg, skriftligen intygat. Wiberg sökte, liksom förra gången, urskulda sig dermed att han handlat på sin förmans befallning; och hvad drickat beträffade, sade han, att han fört räkningarne deröfver såsom det brukats före honom. Han tycktes icke kunna eller vilja begripa, att en räkning skall föras i enlighet med de förhållanden densamma afser, utan svarade ideligen att han skrifvit så, som före honom anställda räkenskapsförare. För vidare behandling uppsköts målet på åtta dagar. Wiberg återfördes till häktet. — Omenskliga föräldrar. Strumpväfveriarbetaren Carl Erik Hellman, boende uti huset n:r 65 vid Hornsgatan, och hans hustru voro i dag, på begäran af ett par Hellmans egna systrar, uppkallade till poliskammaren, för det de i högsta grad vanvårdat och misshandlat ett af sina barn, en 7-årig flicka. De svälta henne nemligen så att hon af utmärgling knappast kan gå, och, under uppgift att hon skall vara vanartig, piska föräldrarne, särdeles fadern, henne på det grymmaste med rottingar, De skulle åter förekomma om måndag. — Dom. Malmö den 29 Jan. Skinnfärgaren Lars Jönsson dömdes i går af härvarande rådhusrätt att, såsom förvunnen till mordet å arbetskarlen Jöns Persson samt rån af dennes tillhörigheter, straffas med lifstidsarbetsfängelse samt att för alltid vara äran förlustig. Med synnerlig förtviflan åhörde Lars Jönsson sin dom och sade sig hos hofrätten ämna söka mildring deri. — Rån. Landskrona den 2 Jan. Sistlidne lördags eftermiddag inkom till staden från Herslöf en 50 år gammal enka vid namn Ingar Nilsdotter, i ärende att i härvarande sparbank uttaga 20 rdr rmt. Efter det hon uträttat sitt ärende företogs hemmarschen i skymningen, och kommen straxt utom staden träffade hon en mansperson, som gaf sig i tal med henne och tyckte att då de hade ungefär samma väg, kunde de göra sällskap. Så skedde och gumman omtalade hvad hon haft att uträtta i staden. Då de kommo till Säbyholm öfverfaller han henne med flera slag tills hon föll omkull och fråntog henne såväl de 20 riksdalerna som sparbanksboken, en revers m. m., hvilket allt, utom penningarne, återfunnits i staden. Utan tvifvel hade det varit rånarens mening att mörda gumman, om icke körande å vägen skrämt honom på flykten. Emellertid hade under gamtalet berättat, att han bade tjenat på flera ställen bland andra här i staden, och sedan fanan kommit hem, hade hon berättat hela förållandet för en ung åbo, Bengt Svensson, som i går kom in till staden, för att i denna sak göra sina forskningar, hvilket lyckades honom så väl att rånaren befanns vara en pojke på omkring 20 år gammal, vid namn Jöns Andersson och son till Anders Gussarsson i Norra Möinge. Med biträde af polis från Landskrona efterspanades och anträffades ban i föräldrahemmet, hvarest han, efter ett ihärdigt nekande, slutligen måste erkänna sin svåra förbrytelse och uppgaf såsom sin medbrottsling en illa känd och förut för stöld från en jernvägskup6 i Wallåkra straffad person vid namn Edvard. Jöns Andersson vistas för närvarande å fängelset härstädes. — Mordbrännarne i Åhs härad. Borås den 22 Jan. Den 16 dennes hölls sista ransakningen inför Gäseneds häradsrätt med de personer, hvilka blifvit anklagade för de hemska mordbrandsanläggningarne inom Åhs härad, och resultaterna af denna och föregående undersökningar blefvo: att Johannes Nilsson i Kråkhult frikändes; Lars Andersson i Sörbo ej kunde till saken fällas; hvaremot Joh. Andersson i Sörbo (rättaren i Sörbo) dömdes till 10 års, And. Jonasson i Hägglared (kallad Furken) till 9 års och Anders Andersson i Sörbo till 7 års straffarbete. Då den sistnämde, som är en gammal man på 76 år, hörde sin dom om det långa straffarbetet föreläsas, yttrade gubben med en djup suck: Åh. då räcker då i mi til — Öfver 70 vittnen hafva afhörts i detta intrasslade och vidlyftiga mål och ransakningsprotökollerna upptaga mer än 60 ark. AL KJ FA font fött fö FAT I — rr rt fn gt