reträdare vid College de France, och ännu på 1840-talet verldens störste vivisektor, antingen man tager i betraktande den oerhörda mängd af djur, som han offrade åt sina forskningar, eller den fullkomliga känslolöshet, hvarmed han dervid gick tillväga. Och med allt detta har han, om man får tro Dubois d Amiens, icke gjort någon enda stor fysiologisk upptäckt. Man bör ej förundra sig öfver detta resultat af ett oupphörligt experimenterande på vinst och förlust. Det är så lätt att göra försöka på candras bekostnada, och utfaller händelsevis någon vinst, så glömmer experimentatorn icke alltid i främsta rummet sig sjelf. (Forts.)