rakter, som chefsembetet för detta departement hittills haft, eller genom de mäns individuella beskaffenhet, som beklädt samma embete, har visat att jordbruket och öfriga näringar icke på denna plats haft att påräkna den sakkännedom, det intresse och den omsorgsfulla tillsyn, som för deras trefnad varit erforderlig. För landtbruket har man nödgats till en vetenskaplig akademis delegerade öfverlemna handhafvandet af denna närings förvaltning jemte tillsynen öfver dertill hörande läroanstalter m. m.; och de öfriga näringarne hafva fått hjelpa sig så godt de förmått, hvilket i många fall varit illa nog. I det att vi uppskjuta vårt omdöme öfver de förväntningar, man må hafva skäl att göra sig af det nya statsdepartementety tilldess vi fått tillfälle att närmare skärskåda regeringens förslag derom, tro vi oss sålunda kunna säga, att ett sådant departement ingalunda kan anses obehöfigt, samt att detsamma bör kunna komma att göra landet stor nytta, om nemligen det blir väl och med uteslutande afseende på sitt ändamål organiseradt. , Men derpå beror äfven allt. År afsigten allenast att förskaffa någon högre, gynnad person en god chefsplats och att i det nya verket bereda rum för en del yngre tjenstemän i k. kansliet, som ännu icke funnit god anställning, så är vinsten af det nya embetsverket för landet ingen; och man skulle då öra bättre uti att öfverlemna åt näringsidarne sjelfva att, på sätt de bäst förmådde, med bistånd allenast af staten, tillvarataga sina intressen; men om åter vederbörande verkligen skulle vilja bemöda sig att besätta de nya tjensterna inom departementet med personer af förmåga, nit och sannt intresse för näringarne; så skulle icke blott dessa senare skörda deraf stort gagn, utan man skulle då äfven i tillkomsten af detta nya verk, hvars praktiska syftning rätt väl egnade sig för åstadkommande af en sådan brytning, helsa gryningen af en ny dag för vår administration och de stora intressen, som af dess beskaffenhet äro beroende. Ty om med skäl klagas, att så mycket i vårt land befinner sig stillastående eller till och med i tillbakagående, samt att alltför ofta högst nödvändiga reformer blifva ogjorda eller blott till hälften utförda, under det att andra snart efter deras verkställande visa sig hafva varit ett fuskarbete; så är orsaken helt enkelt den, att vi för närvarande — det må gerna utsägas — lida en nästan fullständig brist på förmågor af nagon högre ordning, ja vi vore nästan frestade att tillägga af någon ordning. Det är dock icke möjligt eller antagligt att i ett land, der nästan hela den akademiskt bildade ungdomen ingår i statens tjenst, en sådan brist på organisationstalang och verklig kapacitet skulle förefinnas, som den hvilken nu städse i hvarje större fråga, der embetsverkens yttranden infordras, eller der en ombildning af någon föråldrad inrättning skall företagas, gör sig gällande, om vederbörande verkligen sökte uppamma dugligheten och göra sig kunskaper och skicklighet till godo. Men under en lång följd af år, alltsedan Rosenbladska perioden, synes befordringssystemet å embetsmannabanan haft en alldeles motsatt syftning. Kunskap, talang, flit — intet har i ringaste mån kunnat motväga bördens, slägtförbindelsernas, anciennitetens och relationernas meriter; de hafva tvärtom i allmänhet, åtminstone de tvenne förstnämnda egenskaperna, för deras egare varit till hinder och verkat ovilja, afund och misstänksamhet. Ett sådant system är under alla förhållanden förlustbringande, ty ett land har fullt behof af alla de krafter det frambringar; men under kritiska perioder, när de gamla fogarne icke mera vilja hålla samman, när föråldrade inrättningar måste ombildas eller emot nya utbytas, då är ett sådant förfaringssätt sjelfmördande och i moralisk mening omöjligt för en nation, som vill uppehålla sin tillvaro vid sidan af andra bildade folk. Viönska emellertid, mera än vi hoppas, att man snart måste finna tiden vara inne att antaga ett annat system; ty vårt största armod ligger icke i tillgångarnes ringhet, utan i vår hlkgiltighet för hvad vi ega och oförmågan att inse ens behofvet af dess tillgodogörande.