sakningen bhivit uppläst och Justeradt, tillsporde ordföranden Friberg om ej han, efter den besinning, som nu ytterligare lemnats honom, vore sinnad aflägga en sann bekännelse, helst det genom Fribergs beteende vid flere af de inför rätten hållna förhör visat sig att samvetet slagit honom. Friberg förklarade, med bibehållande af sitt hittills oftast visade lugn, att han omtalt allting och icke hade något derutöfver att bekänna och tillade att Larsson aldrig talt vid honom om mordet utan alltid sökt att dölja brottet och gömma de nedblodade kläderna. På tillfrågan ansåg allmänna åklagaren förut hörda vittnet Nylins uteblifvande ej böra inverka på målets fortgång utan förklarade sig beredd att afgifva sina slutpåståenden i målet. Aklagarens slutpåstående, som af ordföranden upplästes, var af följande lydelse: Till slutpåstående i målet mot häktade Margareta Larsson med flere angående mord m. m. får jag, efter tagen del af handlingarne, ödmjukligen andraga: Som Larsson af egen, genom omständigheterna styrkt, bekännelse är förvunnen att hafva torsdagen den 5 Sept. 1867, i uppsåt att döda med berådt mod, beröfvat ogifta Maria Lovisa Laurell lifvet, dervid Larsson begått både stöld och rån, kan jag ej underlåta att yrka att Larsson måtte för sina under de mest fasaväckande omständigheter begångna brott mista lifvet genom halshuggning. Hvad åter angår jemväl tilltalade guld-. smedsgesällen Johan Friberg, anser jag så-l! dana omständigheter hafva mot honom förekommit, att han må stånda ansvar dels för: det han trugat och förledt Larsson att mörda Laurell, dels ock för det han tagit sådan befattning med det af Larsson från Laurell tillgripna godset såsom om han det sjelf tillgripit hafver, hvadan jag ej kan underlåta att yrka det Friberg, jemlikt 3 kap. 1 8 strafflagen, må stånda samma ansvar, hvartill Larsson gjort sig skyldig. Beträffande slutligen pantlånaren Wahlberg och hans hustru, så har emot dem förekommit att de innehaft en del af det från mördade Laurell stulna godset, för hvilket de till en början till en del nekat, hvadan jag ej kan underlåta att å dem yrka ansvar för innehafvande och döljande af stulet gods. I detta skick öfverlemnar jag målet till domstolens afgörande. Derefter tillfrågades Larsson hvad hon om allmänna åklagarens yrkande hade att säga, men kunde hon för snyftningar och djup rörelse ej besvara ordförandens framställda fråga. Friberg, tillfrågad om han mot det framställda yrkandet hade något att genmäla, svarade endast att han icke haft någon delaktighet i det begångna brottet. Sedan det från pastorsembetet i Norrtelje till rätten ankomna prestbetyget, för Larsson, blifvit uppläst jemte en skrifvelse afinnehåll, att det vid flera tillfällen omordade brefvet till Friberg, hvilket uppgifvits såsom qvarliggannde på Norrtelje postkontor, tillhörde en annan person, förklarades målet, tör makarne Wahlbergs hörande, uppskjutet till fisdagen den 28 innevarande månad kl. 10 sm — En kolportör, förre renskrifvaren Gottfried Lindman, som förut haft åtskilliga förvecklingar med härvarande polis, i det han af en nära anhörig en gång varit angifven för stöld och ett par gånger blifvit, såsom lösdrifvare, sänd med fångskjuts till sin hemort, Göteborg, stod åter i går inför polisens skrank, denna gång tilltalad för bedrägeriförsök. Lindman hade nemligen till salu utbjudit några läsarskrifter, på hvilkas omslag stod tecknadt: PL äljes för 50 öre, som tilldelas en utfattig enka och dess trasiga och hungriga barn; men när han skulle göra redo för hvarest den behöfvande familjen bodde, kunde han det icke. Vid polisförhöret med honom nekade Lindman att ha skrifvit ofvanstående, ehuru ban medgaf att det var mycket likt hans handstil, samt Pald till och med att angifvaren vore den dertill skyldige. Då Lindman anhölls, var han sysselsatt med att utdela en.på baksidorna af kulörta bokhäftensomslag med versaler illa tryckt proklamation om en uppenbarelse, som han haft på Kinnekulle midsommårsdagen 1866; och lyder proklamationen sålunda: Jag vill att du skall förklara på jorden, att det rike, hvarom jag talar i Mathei 6 kapitels 10 vers, skall regeras af mig såsom öfversteprofet och konung, jemte tolf apostlar, herdar, lärare, diakoner, diakonissor, skaffare, kraftverkare, hjelpare och sjutio äldste. Inga andra styresmän varda, hvarken af mig eller min fader och den helige anda, såsom regerande på jorden ansedda; och skola nuvarande embeten, tjenster, sysslor och uppdrag småningom taga de nämnda bibliska titlarne och egenskaperna, — Ur dagboken förd af Gottfried. — Olaga bestraffning. Wisby den 17: Januari. Såsom bekant är, anfördes af infanteristen vid Tingstäde kompani, arbetskarlen F. Winter, hos justitieombudsmannen klagomål deröfver, att W., hvilken vid mönstringen med nämnde kompani den 8 Maj 1865: blifvit ärresterad för fylleriförseelse, införts i staden och derstädes af militärbefälhafvaren ålagd åtta dagars vaktarrest, hyarjemte åtskilliga i sammanhang dermed begångna olagligheter i Winters behandling under arresttiden anmäldes. Uti skrifvelse af den 20 Oktober 1865 erhöll krigsfiskalsembetet justitieombudsmånnens uppdrag, att härför tilltala militärbefälhafvaren, generalmajoren H. Gyllenram, hvilket ock skedde uti memorial af den 23 November samma år. Sedan skriftvexling i målet fortgått och vittnesförhör hållits, har krigsfiskalsembetet den 14 December förl. är afgifvit slutligt utlåtande, deruti yrkas, att generalmajoren Gyllenram, för det han låtit afstraffa underlydande annorlunda än tillåtet är, måtte, jemlikt 2 kap. 30 i krigsartiklarne samt k. cirkuläret den 26 Nov. 1812, varda dömd till två månaders suspension från sin tjenst såsom militärbefälhafvare på Gotland med thy åtföljande löneförmåner, äfvensom förpligtad att för det lidande Winter genom arreststråffets förvandling till vaktarrest må anses hafva undergått, ersätta denne med det belopp, k. krigshofrätten kan finna skäligt; hvaremot Winter anses icke kunna fällas till något ansvar i följd af anförda klagomålet, dock att Winter bör fortfarande vidkännas ersättningskostnaden till vittnet Wessman. (G.t.) -— Bedräglig gäldenär. Det omnämndes för någon tid sedan, att en f. d. handlande Lauritz Larsön i Warberg blifvit tilltalad och häktad för det han svikligen undanhållit borgenärerna dem tillhörigt gods samt icke fört rediga handelsböcker. Han har nu af Warbergs rådhusrätt fått sin dom, lydande på straffarbete i två år och tre månader, sarit förlust af medborgerligt förtroende under fem år, hvarjemte han ålades ersätta i målet hörda vittnen. LANDSORT S-NYHE V Norrköping den 18 Jan. Aterigen har ett af dessa hemska sjelfmord, som uppfylla menskligheten med fasa, timat. Förliden gårdag afhände sig tapetseraren Gyllander härstädes lifvet medelst ett pistolskott, aflossadt mot hufvudet. Mannen, ett ofter för fyllerilasten, hade genom sitt a. Et mA