lopp en sa ovanlig händelse wmträttat, och den första pålitliga historiska underrättelse man har i detta fall går så långt tillbakaj som till år 821, då floden låg frusen en hel månad; detsamma inträffade under vintrarne åren 1044, 1067, 1124, 1125, 1205; 1210 och 1325, 1434—35, då floden var frusen från den 31 Dec. under två månader och en dag, 1608, 1683 o. s. v. Åren 1799,1810, 1811, 1812, 1814, 1829 och 1846 var floden också lika starkt frusen som nu. Den treflige hr Glais-Bizoin är med denna gånger också i franska lagstiftande kåren och föranleder emellanåt genom sina tal interruptions, bruits 0. s. v. Här om dagen var det fråga om beviljandet för 1868 af ett anslag på 3 millioner francs att användas till nyttiga arbeten inom kommunerna samt undantagsvis till understöd åt välgörenhetsinrättningar, Rapportören i ämnet, hr Guillaumin, och andra talade ifrigt för anslagets beviljande, och man ropade på votering. Hr Glais-Bizoin begärde då ordet och yttrade: Innan votering sker skulle jag vilja ställa en fråga till regeringen och utskottet. Jag skulle nemligen bra gerna vilja veta, hur stor andel af dessa tre millioner som kommer att belöpa sig j välgörenhetsinrättningarne och . hur stor del på prefekterna till företagande af nyttiga arbeten i städerna och på landsbygden. Jag bekänner, att mitt förtroende till hrr vinge opartiskhet icke är så absolut som en regeringskommissarien ådagalagt. Jag har nemligen anledning tro, att flere bland dem hysa samma opinion som den der hederlige mären, hvilken i instruktionen till sin garde champetre anbefallde denne att ha ögonen noga fästade på höns, som tillhörde valmän, dem administrationen ansåg misstänkta. (Bruit.) Ty det är säkert, att vid tiden för de senaste valen till ledamöter i generalråden gurva hir prefekter stora löften och kontraerade stora skulder, och derför är det att befara, det de nu ämna infria dem med de millioner, som man vill ställa till deras disposition. — (Interruption.) Under en mycket blygsam form, till utseendet åtminstone, adresserar sig emellertid den ärade hr Guillaumin urbi et orbi (Nou velle interruption), ty han säger: Det kan icke skada, att Europa får veta, att medan vi sysselsätta oss med landets försvar, sysselsätta vi oss också nied förbättrandet af våra vägar, med vår kommersiella och industriella förkofran. Så att nu känner då Europa till den saken. Men den der hotande rapporten låter oss dock ej veta hvad vi vilja veta; och det är derför jag upprepar min fråga: — Hr Glais-Bizoin frågade, men frågade för-: gäfves, ingen svarade, anslaget beviljades med : ukor och trumpeter. Den förtjusande lilla Adelina Patti utgör alltjemt föremålet för en mängd parisares bekymmer; man vill så gerna se henne väl gift, efter som tiden är inne dertill och derföre hittar man oupphörligt på fästmän åt henne. I somras förkunnade tidningarne med bestämdhet, att hon förlofvat sig med den snillrike tecknaren Gustave Dore, men la diva protesterade häremot i tidningarne, och förklarade : att hon redan gjort sitt parti, att hon var förmäld, nemligen med — konsten. Man gaf sig emellertid icke, utan nya kandidater uppställdes. I dessa dagar ha tidningarne förkunnat, att Adelina blifvit förlofvad med en markis de Caux, tillhörande Paris jeunesse dorge, för öfrigt stallmästare hos kejsaren och specielt erkänd såsom en af de skickligaste cotillonanförare. Men äfven denna gång säRn ryktet osannt, så förklarar åtminsone Lierte. Markis Maubrenils måg, fiakerkusken Schumacher, har i tidningen Droit fått införd en skrifvelse med anledning deraf, att man påstått det markisen ej uppbar, någon: pension af inrikesministören. Schumacher meddelar nemligen ett utdrag ur det hos notarien Potier, Rue Richelieu 45, förvarade äktenskapskontraktet mellan markisen och markisinnan och-hvaraf man finner, att hvad markisen medfört i boet utgöres af: 1. lifstidsränta om 2700 franes från hans familj, 2. en pension rr — AL L af 2500 francs från inrikesministeren på-kejearens befallning samt 3. familjporträtter, dekorationer, historiska dokumenter och noter samt vigtiga för offentligheten afsedda politiska korrespondenser. Kejsaren lär ha tillerkännt markisen denna pension af den anledning, såsom markisen sjelf påstår, att han storsinnadt afslagit Talleyrands tillbud till honom att mot en stor summa penningar mörda Napoleon I. Flera bokförläggare lära redan erbjudit sig att utgifvå markisens memoirer, som lära vara mycket vidlyftiga. I samband med detta civila mål står ett brottmål. Markisinnan har nemligen anklagat sin bror, Jean Schumacher, f. d. kontorist, en 30 års karl; för försök till mord, Jean skulle nemligen en dag ha inträngt i markisinnan-systerns rum och fördrat penningar af henne och då hon nekat gifva honom sådana hade han mot henne aflossat en pistol. — De i går afton anlända Parisertidningarne meddela, att Seinetribunalet afkunnat dom i Schumacher— Maubrenuilska målet. Domstolen tillerkände makarne Schumacher en pension å 1000 francs tillsamman, och markisinnan ålades att betala rättegångskostnaderna. En anvan rättegång, som i dessa dagar blifvit afgjord, har väckt stort uppseende i Paris. För ett år sedan gifte sig en hr Cremieux, son till den ryktbare advokaten, med ett ungt fruntimmer af ovanlig skönhet. Men esämja mellan makarna inträdde snart, af en eller annan anledning, och de erhöllo skillnad till säng och säte på laglig väg. M:me Cr6mieux, som har en y perlig röst, beslöt sig då för att gå in vid teatern... Men hr Cremieux, som ansåg sitt namn skola komma att lida häraf, nekade sitt bifall, ehuru den nya primadonnan skulle debutera under ett fantasinamn, mademoiselle Monbelli, på ÖperaComique. Med anledning häraf anställde m:me Cremieux rättegång och civiltribunalet afkunnade den 9 sistlidne Oktober det utslåg, att då m:me Cremieux vore utan tillgångar och ej erhölle något underhåll af sin man, hon icke kunde förhindras att antaga engament vid teatern. Mot denna dom vädjade r Cremieux till appellationsdomstolen. Till advokat hade han sin far, för m:me Oremieux uppträdde Jules Favre. Denna domstol upphäfde civiltribunalets dom på den grund, att mannens samtycke i ett sådant fall var nödvändigt och kunde ej ersättas af on domstols utslag. Vidare anförde domsto