sitt folk, måste med frimodigt hopp arbeta på fortsättningen af en utveckling, till hvilen intet motstycke finnes i hela vår historia. Om de särskilda frågor, som kunna blifva föremål för riksdagens behandling, är det ännu för tidigt att fälla något omdöme. För ett år sedan stod frågan om rikets försvar främst på dagordningen, och den platsen kommer väl sannolikt samma fråga att äfven hädanefter bibehålla tilldess hon fått sin nöjaktiga lösning. Lyckligtvis är det för ögonblicket allmän fred i Europa; men kriget förberedes likväl i så vidsträckt omfång af de mäktigaste staterna, att de mindre tvingas att följa deras exempel så långt krafterna medgifva. Afven vår pligt är derigenom bestämd. Huruvida den nu kan efter önskan fullgöras, eller alia tillgångar komma att för den närmaste framtiden af andra behof tagas i anspråk, få de från i dag begynnande öfverläggningarne och besluten utvisa. Riksdagens Andra kammare beder emellertid E. K. M:t vara förvissad, att de förslag, som blifva till dess afgörande öfverlemnade, skola med fosterländskt allvar samt den uppriktigaste undersåtliga trohet och kärlek behandlas. Den betraktar såsom en oskattbar förmån att kunna vid detta tillfälle till sin konung personligen framföra underdåniga försäkringar härom och anhåller att i E. K. M:ts nådiga ynnest och bevågenhet städse få vara innesluten. Slutligen följde, till allmän förvåning, äfven denna gång den äckliga och osmakliga handkyssningsceremonien, efter af riksmarskalken med stafven gifvet tecken. Man kunde vid dess utförande förmärka ett sakta sorl af öfverraskning gå igenom församlingen, likasom å andra sidan, man i åtskilliga hofmäns drag kunde läsa ett mysande af belåtenhet. Processionen återvände derefter, under musik, i samma ordning som den inträdt i salen.