Ett besök vid Ätvidaberg. När vintern har bredt sitt snötäcke öfver jorden, när drifvan knarrar under fötterna och kölden påskyndar vandrarens steg hem till den trefna härden; då ilar minnet så gerna tillbaka till den föregående sommaren. Ett af dess minnen, om också icke tjusande genom solsken och blomsterdoft, torde möjligen kunna intressera någon, och jag vill derföre meddela det här. Med ångfartyget Hans Brask kom man förliden sommar utan olägenhet till den lilla trefliga staden Linköping med sin nya ståtH amn, sin vördnadsbjudande, nu snart till det yttre restaurerade domkyrka och sin lifliga ländthandel m. m. Det kunde visst vara rätt nöjsamt att se sig omkring litet i det gamla, men nu för tiden ganska moderna. lilla Stockholm; men tiden medgifver det icke. Vi bestiga således en af de beryktade rapphönorna; men känna icke samma skakning i kropp och sinne som förr i verlden bemäktigade sig en fattig syndig menniska, då Pålle började gumpa vägen framåt med ens egen värda person i högsätet. De gamla goda tiderna äro förbi. ill och med rapphönorna hafva blifvit otrogna. Till sin fasa märker snart en man af den gamla skolan, att han nästan gungar på en nutidens rapphöna, i stället att förr erhålla en mera kraftig gymnastik genom de i längden angenäma(?) stötar, som hvarje sten och grop i väger förorsakade. Operakällaren förändras och blir Kk ett schweizeri, rapphönan förändras och erhåller en viss aflägsen likhet med en gigg: det är en omstörtningens tid vi lefva i allt slutligen gå väl med land och folk. Under dylika och andra funderingar hade emellertid vår resande passerat slätten och befann sig ett stycke in i skogsbygden, då han ställde följande fråga till skjutsbonden: Hur kommer det till, att här inte finns några backar på vägen? Sådana bruka väl alltid finnas i skogsbygden. Jon, svarte bonden, det kommer sig deraf, att vägen nu är omlagd. Förr i tiden, när jag va en liten spoling, då må herrn tro att backarne här i orten va riktigt stora. Men si så dog gamle baron, och sedan unge baron (han är inte ung numera) kom till styret, så lät han, efter hyad di sa, ta bort backarne, så att nu ä då vägen riktigt önsklig; ja de ä han de Hvad är det för en baron? Kors, baron på Atve (Atvidaberg) vet a ? Nå, men hvarför lät han ta bort backarne ? Ja, si det va för att di lättare skulle kunna köra me kopparn, kan jag tro. Jaså; här forslas fram koppar här. Jo, det kan herrn lita på; och det är med stora granna hästar och i stora åkdon på fjedrar ändå. Och te Nörrkpyng (Norrköping) går det med flera foror i veckan ibland. Efter en stund sade bonden: Ser herrn den der röda stenen, som står der inne i gsärdet? Jag såg honom; och på min fråga hvarför han stod der, berättade han följande: Detder stället, som herrn ser der, heten Rödsten, och der bodde fordom en arrendator. Denne hade jemte sin hustru anmäl