de ej visste hvarest de skulle göra utaf sig. Jag tänkte när jag for, att remarquera några, men de voro så många, att det var oräkneligt. Den enda, som jag talte med, var fröken Diben (min fader såg det några gånger, derföre så dömde han strax att jag var kär och lät bry mig utaf min moder, när jag kom hem), som var rätt gratieuse. Omkring fröken Fredrika Mörner voro så många, att de så godt som slogos om henne. Ulla Sperling var uti sin kammare och hade något angeläget att tala med min fader om, så att jag ej tordes oroa dem; alltså kom jag ej att råka henne uti sin kammare. Om eftermiddagen kommo fröknarna Stackelberg dit samt fröken Cedercreutz; då dessa recruter kommo, så vardt det någon liten division imellan dem, som voro så mycket ikring fröknarna. Som nu fröknarna äro onda på Stackelbergs hus, så var det ej underligt, om de changerade färg när de andra kommo. (Detta är par parentöse.) Medan dessa curialier påstodo, var jag och såg trädgården, som är rätt vacker. China ser ut likasom ett underofficerareboställe, som är uppstädadt, nämligen med 1 sal och 4 kamrar. Theatern är rätt vacker. Jag råkade der Madame du Condel, konungens maitresse, som är rätt rolig att tala med; ty hon har de rätta franska talsätten, som äro rätt roliga. Comedien var rätt artig. — När comedien var. all, så gick jag upp till cavaliers-tafeln; och efteråt så Voro vi inne hos fröknarna vid deras bord och följde dem neder, till dess öfverheten hade spisat och gick neder att lägga sig. Sedermera togo vi afsked utaf damerna. Jag forde en reflectionen, att om de skulle afva tillfälle att vara så mycket uti karlsällskap som de andra, så skulle de blifva lika så fiera som de andra, om icke mera. Fröknarna Stackelberg äro fuller de insipidaste, som gifvas, med deras miner och ryckningar; ty de affectera att vara mycket nonchalanta af sig och litet hafsiga, liksom fröken Berchner att vara högdragen. Jag for derifrån kl. 11 och kom hit kl. 322 om natten. Nordencrantz kunde icke åka i ro om han ej fick piska upp hyrkusken, som körde honom, hvilket var en pur kitslighet och barnslighet. 15. Var jag på barnsöl hos secreter Sundeck, som hade en rolig melange med faddrar, nämligen Riks-Rådinnan Palmstierna, Hofcantzleren Carlson, fröken Höpken och jag. 56. Var marquis Puert här. Han talte om sin frus bortresa och gaf helt andra orsaker dertill än de rätta; ty rätta orsaken är, att hon är missnöjd med hans uppförande emot henne, ty hans många conquöter hos andra fruntimber göra, att hon är degouterad för Sverige. Hon skall hafva utlåtit sig, att utom min moder, Riks-Rådinnan Höpken och Palmstierna tror hon ingen vara fri från galanter. Hon har vist sin man prof utaf sin trohet emot honom, ty ingen kan säga annat om henne, än att hon har fört en sadan lefnad här i Sverige, så att det kan lända till mångas efterdöme. 17. Reste min mor på landet. Min far följde henne till Horns tull: Cousin Silfverhielm har talat med min fader om min utresa till Pommern, hvilket törhända lärer ske innan kort. Ingenting har afhållit honom mera, än att jag kunde få degout för corps-de-garde-lefnad, hvilken jag bedyrar att jag hatar af hjertans grund. 5. d. åt Jag hos Presidentskan Höpken och kom i sällskap med gref Warna och Cronstedt, som af sitt elaka sällskap och olust att vilja vara uti hederligt folks äro alltför ohyffsade. Höpken är utaf samma sentiment, nämligen att intet är roligare än corps-de-gardet och cameraters sällskap och ingenting ängsligare än damers och bättre folks sällskap. Jag tycker, att ingenting är roligare än, när jag har arbetat hela dagen, att få vara uti sådana sällskap, der jag kan profitera till seder, höflighet och conversation, hvilket aldrig kan Järas uti andra sällskap än deras, som iro bättre än jag sjelf. (Forts.) SERNER