OO SVEN AJA AVSGUBTUe Frans Berwald. ETESSEDEOrDEAEEEAN . (Insändt.) Några tankar om svenska tolkskolan och folkbildningen samt om läroämnena och deras behandling. Amnet är för vårt lands framtida lycka och välgång så vigtigt, att insändaren icke tilltror sig kunna, hvarken på ett mer eller mindre tillfredsställande sätt, utreda det; han vill derföre blott uttala sin egen öfvertygelse, grundad på nära 20 års erfarenhet såsom lärare såväl på landsbygden som äfven i stad. Ett vill insändaren alltid förutsätta, att, för undervisningens rätta bedrifvande, det bör finnas ljusa, sunda och till utrymmet fullt tillräckliga skollokaler med passande, för ordningens upprätthållande, tjenlig inredning, hvarvid de så kallade amerikanska skrifpulpeterna för hvarje barn, isynnerhet förordas, jemte för alla skolämnena tillräcklig materiel. För att kunna meddela en verklig praktisk undervisning bör ingen, vare sig lärare eller lärarinna — de senare torde dock med något mera urskilning än hvad för närvarande synes vara fallet väljas för de högre klasserna i egentliga folkskolan — ha flera barn att undervisa än 40, högst 50, hvilka — detta är ett oeftergifligt vilkor — i afseende på kunskaper böra stå på samma ståndpunkt af vetande. Skolämnena borde, enligt insändarens förmenande, vara följande: kristendom, biblisk historia och Luthers lilla katekes, svenska språket, skrifning, räkning, naturlära, svensk historia och geograji, geometri och teckning, kortfattad framställning om jordbruket, kännedom om grundlagarne, enkelt bokhålleri, gymnastik och sång. Ämnena äro för många, de medhinnas icke såsom sig bör i skolan, torde en och annan säga. Insändaren tror dock, att en nitisk, skicklig och för sitt kall passande lärare skall ialla ämnena kunna meddela en för barnen fruktbringande undervisning. Dervid fordras dock, att lärarnes bildning vid seminarierna höjes och att de, efter slutad kurs och anställning vid folkskolan, erhålla sådana lönevilkor, som betrygga såväl dem sjelfva som ock deras familjer för tärande näringsomsorger, hvilka nedtrycka sinnet, förlama själsspänstigheten och göra det dyrbara lärarekallet till en tung börda. Egen bitter erfarenhet bekräftar det ofvan sagda. Tikil randas för den svenska folkskolläraren en ljusare framtid; må han tilldess vårda den unga planteringen såsom en trogen och rättskaffens lärare! Huru folkbildningens stora vigt och betydelse uppfattas i främmande länder synes af Schweiz, flera tyska staters och Danmarks exempel. I förstnämnda land erhåller läraren då han anställes vid skolan 1500 rdr rmt och efter 25 års verksamhet 2250 rdr rmt, efter 150 rdrs förhöjning för hvart femte år. I det sistnämnda, eller Danmark, är lönen vid tillträdet bestämd till 1000 rdr rmt med två af tjenstgöringstid oberoende förhöjningar, hvarvid den slutligen stiger till 1600 rdr rmt. Hvad som i dessa länder lägges största vigten uppå är, att för folkskolan erhålla personer fullt lämpliga för kallet, hvarvid fästes stort afseende på det personliga sättet att umgås med barnen, som ock på lättheten att behandla de i skolan förekommande ämnena, hvarföre ock hvarje lärare inför vederbörande myndighet måste aflägga undervisningsprof. Väl vore derföre, om vid de svenska seminarierna det fästes mera afseende än hvad som förut skett, på de inträdande elevernas fallenhet och lämplighet för kallet. Insändaren vågar tro, att det icke hjelpes med att hafva goda lokaler, passande inredning och tillräcklig materiel, om icke läraren visat sig fullt vuxen kallet eller, som man säger, är klippt och skuren till lärare. Och är läraren såsom en god fader för barnen, så tillyinner han sig derigenom deras kärlek, hvaraf frukterna bli en jemn skolgång, som icke låter hindra sig af något annat än sjukdom och möjligen oförståndiga föräldrars tillbakahållande, flit och god uppmärksamhet. (Ett exempel af barnens kärlek till läraren och skolan må här ans. Läraren hade tillsagt barnen, att då svåra äder, såsom förhållandet var under förliden Januari månad, inträffade, skulle de få vara hemma. En morgon efter en svår ovädersnatt med skarp kyla och mycken nederbörd, hvilken fortfor med stark blåst såväl på morgonen som ock under dagens lopp, såg han det ena barnet efter det andra komma tumlande i snödrifvorna, i hvilka de mångenstädes sjönko ned, så att de knappt voro sym liga; men fram skulle de, och fram till skolan kommo de ock, dervid de mindre barnen af fäder, mödrar och äldre syskon dels leddes och dels buros fram lill lan, och då läraren frågade hvarre barnen icke stannade hemma, svarade föräldrarne, att de icke kunde cemotstå barnens gråt och längtan till skolan. Så skall förhållandet vara lärare och barn!) I fiera tyska stater, såsom till exempel i hertigdömet Gotha, inväljes läraren i skolrådet och, der flera än två finnas, de två äldste och skickligaste irarne. Dessa äro valberättigade, men icke valbara till ordförande i skolstyrelsen, hvilken af medlemmarne i styrelsen väljes för tre år isender. Då detta i Tyskland, vetenskapernas och bildningens säte, har, för befrämjande af en god och praktisk folkbildning, ansetts nyttigt och nödvändig: skulle det då icke länga till skolans och folkbildningens sanna nytta alt göra på samma gätt äfven i vårt land? Eller anses i allmänhet den svenska folkskolläraren stå, i afseende på kunskaper, nit och duglighet, så lågs under sina tyska medbröder, att han icke ansos skicklig än mindre värdig att taga säte och stämma vid de rförhandlingar, som afgöra öfver hans lifs verksamhet både för detta och det kommande lifvet? Ins. vågar dock tro, att det finnes mången lärare, som med hela fin själ egnat sig åt sitt svåra, yigtiga och ansvarsfulla kall, hvilken under tiotal af år satt sig allt mer och ser in i, såväl undervisningen och barnens rätta behandling, som ock i skolans yttre anordningar och derföre borde vara lämplig, att i ekolrådet inväljas och dess sammanträden bivista. Der han bäst såsom skolrådsledamot torde kunna verka Vore i landsförsamlingarne, der skolrådsledamöterna, med undantag at vederbörande pastor, (och äfven han mången gång ganska litet , mex aller mindre känna till skolans behof och ordnande. T Atom oss se, hvarifrån kommer det förnämsta motståndet mot fäfven) denna för folkskolan nyttiga reform? Je, från de sjelfskrifna ordförandena is skolråden, d. v. . från det högre presterskapet, hvilket väl inser, att så snart skolläraren inväljes i skolrådet, så är det slut med det beroende eller omyndighetstillstånd, hvari han förut hållits. (Likväl förmäler kyrkohistorien, att Ansgarins, nordens apostel, sjelf umbärande det nödtorftigaste, till och med af egna medel upprättade skolor, oc: el hvad j ans förmåga stod, sörjde för kets upplysning. . folket är Fö olämpligheten af denna sjelfskrifvenhetsrätt att vars ordförande i skolråden mer och mer jnses, Iyilket basi af de först dess borttagande, som vid föregående å väckts både i första och andra kammarer I går icke öfver sanningens gräns om man påstår, att orsaken till den låga ståndpunkt, hvarpå folkmia ll ot Al aska I Ana