10 oy D MUTV MDGATNR Sdllb flbd UtlalaskKa l lån och räntor till utlandet behöfvas. Ledamot i fattigvårdsstyrelse. Till ,Organist på landet. Uti Aftonbladet för den 3 och 4 Januari finnes en artikel införd, benämnd ?Tankar i koralfrågan och undertecknad: Organist på landet.? . Artikeln bevisar ånyo med hvilket ovanligt varmt intresse den under händer varande omarbetningen af vår koralbok omfattas. och länder följaktligen författaren endast till ära. Men att exakt besvara en fantasiprodukt af så fragmentarisk beskaffenhet, som nämnde uppsats, är alldeles omöjligt. Redan den omständigheten att ett arbete underkastas å priori kritiken innan det hunnit presentera sig på skådeplatsen — är en alldeles nymodig åtgärd. När emellertid frågor framstå, hvilka ingripa uti ett helt folks religiösa skaplynne och vanor, måste hvarje grad af individuel ömtålighet vika åt sidan. Vid dylika tillfällen bör hvarje röst få göra sig hörd och gälla det som den förmår. Ar-j tikelförfattarens mindre välbetänkta utfall mot kongl. musik. akademien tror jag mig böra ignorera och vill blott så kort som möjligt besvara några punkter, hvilka direkte angå den blifvande nya koralboken. Artikelförf. undrar hvarför ej koralen nir 1 återföres till trippeltakt. Den mycket vackra och högtidliga sången, komponerad af Joh. Kugelmann 1540, är uti de flesta bättre tyska koralböcker hållen i 44 takt — se A. W. Bachs Koräle e, t, e. (Berlin 1866) Aug. Wagners dito (Greifswald 1866). Utomdess fördömer ju Haeffner alla koraler, skrifne uti trippeltakt! Är detta faktum obekant så var god och läs kronologiska registret till 1819 års koralbok. Att Haeffners koralbok blifvit orättvist klandrad medgifves. Dock en dylik förebråelse hoppas jag aldrig skall kunna riktas emot mig. Tvärtom säger jag uti den förklaring, som åtföljer koralen nir 22: ?Tages oparstikt i skärskådande huru koralboken såg ut före Haeffners handläggning dervid, så måste medgifeas att han fullgjort sitt uppdrag (koralbokens omarbetning) på ett särdeles hedrande sätt. Deraf följer dock ej, att efter ett halft århundrades förlopp 1819 års koralbok är, såsom den efter nutidens fordringar bör vara. Om artikelförf. tror att Haetiner exakt begagnat Abe Voglers harmonisering af åtskilliga koraler, så är detta ett nytt misstag. Det är just i anledning af att ej så skett, som på den tiden varande sekreteraren vid kongl. musik. akademien, den välkunnige teoretikern P. Frigel säger om Haeffners harmo-i. nisering af koralen nir 20: Jemför detta squelett med Voglers bearbetning af psalmen.? Det förundrar artikelförf. att endast 12 koraler hunnit omarbetas; så är ej förhållan-. det. Redan före jul blef andra häftet, inne-1 hållande från ixr 13 till n:r 24 aflemnadåt till) K. M. A. och till akademiens instundande sammankomst den 24 Jannvari blir det 3:dje häftet, eller ifrån n:r 25 till mr ä0 färdigt. Dessutom täcktes ihågkommas att de föratgående forskningarne, innan ett dylikt arbete, som det ifrågavarande kan företagas borttaga mycken tid. Artikelförf. tyckes önska en förklaring öfver hvad jag menar med ordet: Ligatur?. Nåväl! Italienska benämningen Ligatura eller ock den grekiska ?Melisma? är ett inom sången brukligt uttryck när på flera noter en stafvelse utföres, således motsatsen af det sylizbiska systemet, der under hvarje not en stafvelss mäste sättas. Det var en stor, ja mycket stor förtjenst af Haeffner att han, med undantag ar några få, men väl placerade ligaturer vid slutkadenserna skref sin koralbok enligt syllabiska grunder, Frågan — hvilken skilnad jag gör emellan grekiskoch kyrko-tonart, kan ej besvaras medelst en tidningsartikel, Deremot hoppas jag att genom de förklaringar, hvilka åtfölja koralerna man lätt skall inse att, i följd af en dylik separation en ytterligare variant uppkommer inom det harmoniska området. Men fukomligt rätt har artikelförf. om han ber himlen förskona oss för en koralbok som endast vore skrifven i grekiskeller kyrko-tonart. Att deremot en och annan af de äldre kyrkosängerna erhålla en särdeles allvarlig prägel om de harmcniseras inom nyssnämnde områden, torde ej kunna bestridas. Artikelförf. frågar huru många qvint och oktavföljder blifvit utmönstrade ur de 10 första. af Haeffners koraler. Hvartill detta spörjsmål? Har H. HL då ej Haeffners koralbok? Såsom organist på landet kan den ju ej umbäras? Är den ärade organisten en ung, med musikens teori mindre kunnig man, så borde en billig grad af blygsamhet stäfjat hans alltför mycket peremtoriska sprak... är han deremot en gammal, så maste man förundra sig öfver att han ej sjelf mäktar utleta desamma. Möjligt, hvilket ofta är fallet uti våra landskyrkor, att en viss grad af skymning omgifver stället från hvilket koralboken afspeglas, och förhindrar såumedelst en klar åskådning af föremålet... men hvarest taga då örona vägen?... En höflig begäran maste emellertid villfaras. Således fär jag äran genmäla att otillåtne paralella qvint-oktav och oktav-qvint-följder förefinnas uti nr 1, tre; n:r 2, en; nir 3, tres nr ö, en; pF 6, två; nr 7, en; nr 8 två; mr 9, fyra; och n:r 10, tre...; eller in summa tjugu, hvilka allesammans hade kunnat och bort undvikas. Vår tids lärdaste kontrapunktist, Moritz !: Hauptmann, professor vid Conservatorium 1 Leipzig, yttrar sig om dylika företeeisor: Im Choral, den ich mir in allen Stimmen gesungen zu denken habe, ist nicht hinreiehend dass die Harmonienfolge generaivassmässig Zulässig sei... Es hat in mehrstimmigen Vocal satze jede Stimme gegen jede andere sich wohlklingend zu verhalten; und das ist nicht der Fall, wenn sie ?offenbar? und ?verdeckt sich in Quinten und Öctaven zusammen bewegen. Artikelf:s anmärkning rörande koralen nr 55 och 383, införda såsom prof i M. Akad:s handlingar för år 1865, ligga utom sidan af min omarbetning af koralboken. Så snart jag hinner dit blifva äfven de enligt min sjelfständiga åsigt reformerade. . Ehuru artikelf;s motiver och ordställning till en viss grad väckt min förundran måste! sag dock betyga honom min aktning för det förr et AD EA SIE Enn Ra Rent Ned RR MMMM MMMM