EEONOMISET. Likheter och olikheter uti det skotsk: och det svenska bankväsendet. IV. Ehuru vi otvifvelaktigt från Skotland hemtat ganska mycket tillhörande en ordnad upp. och utlaningsrörelse, har deremot Skotlanc af Sverge tillegnat sig banksedelns bruk Säåsom betalningsinstrument. Tretio år inna någon bank fanns i Skotland och fyratio ä innan nagon bank i Skotland utgaf banksedlar, hade Stockholms Banco till allmänna rörelsens underlättande utgifvit banksedlar Nödvändigheten kräfde att utfinna någo medel, som var lätthandterligare än kopparn hvaraf landets mynt då utgjurdes. Detta medel blef kreditsedeln eller såsom vi nu benämna den banksedeln. I Genua, Amsterdam och Hamburg hade man väl tidigare inrättat banker, men de voro företrädesvis afsedda till säkra förvaringsrum för ädla metaller, tillhörande dem, som i banken hade räkmng. Vexeln, detta sinnrika instrument, hvarmed skuld och fordran på olika ställen af jordgloben utjemnas, var dock alitför trög för den dagliga rörelsen, hvartill banksedeln så förträffligt ämpar sig. Skilnaden består hufvudsakligen uti de besvärliga transporterna, hvilka dock alltid böra på vexlar ordentligen fullföljas. Vexlar, transporterade in blanco, äro farliga papper, hvilka böra undvikas. I franska offentliga handlings från början af 1700-talet har man funnit tydliga spår att män tillerkännt Sverge uppfinningen af banksedeln. Att Skotland från Sverge infört banksedelns bruk, torde man kunna sluta sig till, bland annat deraf, att de äldsta skotska banksedlarnes ordalydelse hafva en viss öfverensstämmelse måd de gamla Palmstruchska Stockholms Banco s Banksedelutgifningsrä tten i Sverge hv i äldsta tider på privilegium och secretess. Af detta qvarstår endast riksbankens privilegium att utöfver kassa utgifva högst tretio millioner rdr banksedlar, Men detta är mera till form än verklighet ett privilegium, ty riksbankens begagnade banksedelutgifnings rätt, utöfver kassa, uppgar aldrig till sa stort belopp, att det icke motsvaras af inneliggande valutor, jemförliga med hvad 1864 a lag tillater benämnas grundfondshy enskilda bankernas banksedelut; grundar sig på kassa, grundfonds med dessa sistnämnda till beskatlenhet lika kreditivsäkerheter. Såsom grundfondshypotek erkännas: i fastighet intecknade skuldebref inom halfoa taxeringsvärdet och halfva brandförsäk ringsvärdet samt räntebärande obligationer till det uppskallningsvärde; hvarom bankbolagets styrelse och kronans ombud blifva enige. Här finnes således ingen svensk ens ild bank, som utgifver banksedlar på grund af något privileyium exclustvum. Hurudant är förhållandet i Skotland? Banksedelutgifningsrätten var der från början fullkomligt fri. Personer slogo sig tillsammans för att drifva bankrörelse, jemte det de odlade andra mnäringsgrenar, och för att vinna kredit för sina utelöpande banksedlar underskrefvo bolagsmännen gemensamt, dock icke solidariskt, en förbindelse, deruti de utlofvade att ansvara för sina banksedlars infriande. — Detta papper deponerades hos stadsnotarien (the town elerk) och detta är det enda spår till grundfondshypotek vi lyckats igenfinna i det skotska bankväsendet. Läsaren inser nog, hvad som äfven erfarenheten bekräftat, att en dylik förbindelse å obegränsadt belopp ej varit betryggande fö banksedelinnehafvarne. — Inga grunder fö banksedelutgifningsrätten, föga betänksamhet vid dess begagnande och inga offentliga uppgifter om bankrörelsen ledde derhän, att bankerna råkade i förlägenhet. Denna sökte man afhjelpa medelst undanfl ykter. En bankstyrelse, som ej betraktar sina utelöpande banksedlar såsom hedersskulder, hvilka man ovilkorligen honorerar, är ovärdig förtroendet att styra en bank. Den vanligaste undskyllan på den tiden var att på sjelfva banksedeln insattes en klausul att Denna banksedel betalas vid anfordran, eller sex månader efter uppvisandet, med fem procents ränta efter utifvarens bepröfvande,. Ofoget att utsläppa anksedlar, som af utgifvaren kunde godtyckligt bemötas, vållade sadana olägenheter, att det afskaffades genom en parlamentsakt, som förklarade att en banksedel skall vara otvetydig och alltid vara betalbar vid anfor dran. Detta afhjelpte visserligen en brist, men friheten att utan ledning at någon banklag stifta bankbolag ledde i Skotland till ganska svåra brytning var, och förbistringen växte till en sådan höjd, att man slutligen fann sig vid en reglering, genom hvilken man formligen sasom privilegium tillerkände dävarande aderton bankbolag den banksedelutgifningsrätt de da utöfvade, men man gjorde ocksa derigenom banksedelutgifningsrätten i Skotland till ett utmärkt vackert potr ifikat, som man förmodligen hoppades under all framtid se bibehallet. Lyckligtvis satte man strecket så högt i Skotland, att man ej. såsom i England vid inträffande påkänningar behöft låta lagen gifva vika för nödvändigheten. För att bestämma det limitum man sökte, gjorde man en beräkning öfver den medelsiffra af banksedlar, hvilka under ett ar, räknadt från den 1 Maj I844 till den 30 April 1845, voro utelöpande. De du varande 18 bankerna befunnos efter denna beräkningsgrund hafva i medeltal haft utelöpande pund sterling 3,150,000, hvilken summa blef deras privilegierade banksedelutgifningsrätt för all framtid. Stupade en bank så gick dess banksedelutgifningsrätt förlorad. Men anslöt sig en bank till. en annan, så medfördes såsom hemgift den år 1845 erhållna privilegierade banksedelutgifningsr ätten. Pa detta sätt hafva de nuvarande tolf bankerna, såsom läsaren finner af tabellen, bibehållit en privilegierad banksedelutgifningsrätt af pund st. 2,749,271, lika med 49,486,878 rdr, denna siffra är större än hela banksedelcirkulationen i Sverge och tre gånger så stor, som de enskilda bankernas utöfver kassa begagnade banksedelutgifningsrätt, emot hvilken likväl de enskilda bankerna i allmänt förvar hafva deponerat 29,000,000 rdr grundfondshypotek. Vill man anställa en jemförelse emellan den skotska och den svenska banksedelcirkulationen i sin helhet och dervid anse sässom utelöpande, inla allonagt do hanksedlar enskilda hankerna