Br VELA MUIUG FOSRETSESTEER KONATRSFENNRA Stycken ur vår sedeoch odlingshistoria. T. Intet musikaliskt bönhaseri i Köpings socken! Hurvodant tillståndet med musiken för närvarande är i Köpings socken är oss icke bekant. Vi frukta dock det värsta: ty icke känna vi, ej heller veta vi af andras sägen om någon musikens blomstring under det senaste ärhundradet i sagde socken och om några utmärkta konstverk eller konstnärer från Köpings-trakten — tiger konsthistorien. Att forntiden är utan skuld vid ett så beklagligt förhållande, enär den gjort hvad den kunnat för musikens helgd och förkofran, det hoppas vi genom meddelandet af följande autentisha sakförhållanden kunna höja öfver allt tvifvel, ! Den 15 April 1732 utfärdade häradshöfding Carl von Christierson, uppå organisten Christian Winters i Köpings stad gjorda ansökning, laga stämning och citation till instundande Åkerbo härads ordinarie sommarting den 3 Maj å bönderna Erich Pehrsson i Hältuhna och dess måg Lars Jansson i Tiälsta, samt Sven Olofsson i Wester Wreta med dess måg Pehr Olofsson, tillika med ryttaren Blomme: i Bro socken att stånda bemälte vinter till laga ansvar för det Erich Pehrsson och Sven Olofsson med sina mågar skolat, emot häradsrättens publicerade förbud, betjenat sig af andra, än som den ordinarie organisten 1 socknen att spela på de af dem i förliden höstas anstälde bröllop, hvarföre laga plikt påstods; samt å Blomme, att lagligen plikta för det han tre gånger i Wester Wreta understått sig att spela sedan förbudet blef publiceradt; fordrandes Winter sist ock rättegångsomkostnader ersatta. Det förbud, hvaremot Blomme med sitt usla naturspel sig försyndat, lyder som följer: Anno 1727 d. 10 Maji uppå Åkerbo Häradz ordinarie Sommar Ting, hållet på Östuna giästgifwaregård, när wWarande ut in protocollo. Igenom sitt skriftel. androg Organisten i Kiöping Hr Christian Winter, huru som honom uti Sochne Församblingen ett stort förfång och intrång uti dess näring derigenom tillfogas, at en dehl bondedrängar och gambla Soldater tillijka med flere Pärsoner, som i Musiquen mycket lijtet eller allz intet lärt hafwa, påtaga sig at spela uti de i församblingen åhrligen anstälte Brölloppen, hvarigenom honom, som till berörde Sochns organist förordnad och antagen blifwit, till sin inkomst och nähring stor prejudice skier; altderföre, och som han altid är försedd med dugelige betienter, hvilka enär de påkallas för så bil ligt prijs som någon annan, sin Hipvärkt ning vid Brölloppen giöra kunna; Ty anhålles om Häradz Rättens förbud derå, på det han således wid sin jvihring bijbehållat måtte. I anseende hwar till och Häradz Rätten fant denna Sieur Winters ansökning wara både skiählig och billig, och i ty pröfwar rättwist, at härmed utsättia 40 marker Silfm:s wijte, hwartill den af Kiöpings Sochns invånare förfallen wara skall, som vid sådant tillfälle deras ordinarie organist förbijgår, och icke honom om Musique, när den behöfwes. tillijtar. Hvaremot åter Organisten åligger. församblingen med så god musique och för så billigt prijs betiena, som den af en främmande tillbiudes; till hvilket wijte äfven der sig brötzlig giör, som efter ärhållen part hära! till Musiquens förrättande sig leije låter. Och på det ingen owentenhet häraf förebäras må: y skall detta förbud en gång hvarje åhr om hösten uti Kiöpings kyrckia allmänt upläsas och publiceras. Actum ut supra På Häradz Rättens Wägnar Carl von Christierson. På handlingen finnes antecknadt att detta förbud under åtskilliga år blifvit om höster i kyrkan uppläst. Men år 1732 måtte bönhasarne ha drifvit sitt spel för argt, så at! Christian Winter icke ansett sig kunna vänte till hösten, utan lät uppläsa det redan d. 16 April, sedan han dagen förut, som vi sett utverkat stämning å förbudsbrytarne. Maj månad, kom och med den ordinarie sommartinget i Åkerbo härad. Den 15 företog; målet; och nu gälde det för Sieur Winter, eftej vilkoret i det i kyrkorna upplästa förbudet att visa att han kunde församlingen med så god musik betjena, som den af en främman: de tillbindes — och så måste han deran in för domare och nämnd med samtelige sin: duglige betjenter, alla med blanka, nylackerade stradivarier från Westerås — ett ögon kast från Sieuren! och i luften flögo på e gång alla betjenternas krumstråkar, konsträt fattade efter Paduaskolans regel (lämpad ef ter våra förhållanden), armbågarne koket höjda jemns med öronen, lillfingren sirlig viftande i luften, och på samma gång hva mans högra fot i vädret, redo att som åska slå neder vid den starka taktdelen — ögon kastet numero 2 från Sieuren! och i samme ögonblick brakade öfver den förvånade tings menigheten en meniett, ståtlig, officiel, dan sad af konung och ständer för 10 år sedan och nämdemännen, embetsmän sjelfve, nice kade ett allvarligt bifall åt embetsmusiken och derefter drogs den usle bönhasen Pette Blomme fram att visa hvad musik han till böde; ensam, eländig, den hemgjerda gigan hängande utåt magen och stämmande i all: möjliga intervaller utom de enda lagliga vinterna, näfven midt på stråken, raspad lomme, drillande, knäppande, sjungande arpeggierande fram sina hemgjorda polskoi medan nämdemännens Ögon brände 1 han nackb och Hans ögna, bedjantle sökte tings