STOCKHOLM den IH Jan, Man saknar ännu naturligtvis närmare underrättelser om de uppträden som egt rum, om de repressivåtgärder, som deraf framkallats och om den stämning, som till följd häraf är rådande. Emellertid finner man af bref från Paris, skrifna under de nästföregående dagarne, att tron på ett nära förestående krig hade börjat bli allmän bland den franska hufvudstadens befolkning; man synes tänka sig, att Napoleon skulle gripa till kriget, för att få en diversion i afseende på de växande inre svårigheterna. Så skrifwer en korrespondent till Independance Belge: Stämningen är mera upphetsad, än någonsin förut varit händelsen. Alla menniskor tala om krig, oaktadt det faktiskt är omöjligt att nämna en enda förnuftig anledning till en strid med hvilken makt som hetst. Man tror emellertid att det icke finnes något annat medel att komma ur förlägenheterna, emedan ett krig är den enda utvägen, som omedelbart och fullständigt medförer en förändring i en situation, som är olidlig. . Man fäster sig vid att generalen grefve Palikao dhvilken i allmänhet nämnes såsom högste befälhafvare i händelse af krig) nyårsdagen låtit sina stabsofficerare förstå, att en kollision inom kort förestår. Man fortfar att sätta skansarne omkring Paris i halft krigstillstånd. — Man betviflar, att grefve Goltz rest till Berlin, för att rådfr en läkare, och påstår i stället, att han plötsligt blifvit hemkallad af Bismarck. Hvad Ryssland :angar, synas bekymren vara mera grundade. Fuad Pascha har utfärdat ett cirkulär, hvari han meddelar, utt Turkiets kristna provinser zenomströfvas af ryska emissarier, som icke lott upphetsa befolkningen, utan äfven bland densamma utdela vapen. Man erfar nu att Portens ambassadör i Wien fått befallning att genast begifva sig till London. En korrespondent från Berlin till Augsb. allg, Zeitung meddelar följande: I sitt sva på de lyckönskningar, som konungen mottog nyårsdagen, yttrade han sig, så vidt jag erfarit, blott till generalerna rörande den politiska ställningen. Sedan generalfältmarska ken Wrangel, som var generalernas ordf rande, i deras namn hade lyckönskat konungen, i hvilken de nu för första gången vic ett årsskifte helsade fältherren för den nya förbundshären, svarade konungen, att han: rlitande på denna härs kraft och duglighe örtröstansfullt emotsåge förbundets utveckling i fred; men skulle ledsamma, af Preussen oberoende, händelser inträffa, hvilka vor starkare än hans regerings goda vilja, så visst han, på hvilka han kunde lita. De officiö korrespondenserna återgifva af begripliga sk. blott den första delen af konungens svar ocl utelemna eftersatsen, i hvilken de militä kretsarne se en tydlig vink om nära före. stående allvarliga händelser. Hvem som skal kasta luntan i det europeiska krutfatet, ä visserligen ännu en gåta; men man frukta allmänt att det skall ske under detta år Huru ifrigt än de officiösa preussiska blade sträfva att skildra Ryssland såsom freden apostel, kunna dock icke en gång de fördölj dess eröfringslystna afsigter, och de berätt redan, att Ryssland bereder sig att uppträdi i orienten under möjligen inträffande europ ska förvecklingar. Samma tidningar äro öp penhjertiga nog att medgifva, att det är krigs planer, som föranledt den ryska ministerkon ferensen i Petersburg.