igen erkände sig vara enkan Blomgrens mördare amt uppgaf: att då han, som förut kände Blom-, sren samt åt henne förrättat arbete, på aftonen en 10 December skulle från Qvarsebo begifva sig vit till staden, hade, enär han icke egde några penningar, tanken hos honom uppstått, att under vandringen ingå till samt mörda Blomgren, för att utkomma hennes penningar, som han hört berät-; as skulle utgöra minst 50, möjligen 100 rdr. An-. änd till Blomgrens bostad kl. omkring 11 på atsonen, bultade han på dörren och bad att få i stugan hvila öfver natten. Blomgren, som redan agt sig, hade villigt uppstigit och villfarit hans önskan. Efter verkställda anordningar för att få varmt i stugan, hade Wirström Jagt sig vid spiseln, icke för att sjelf sofva, utan för att invänta len stund, då Blomgren insomnade; och då han lels hörde, dels af det månsken, som upplyste det nre af stugan, såg att Blomgren sof, smög han sig sakta upp och tog en i rummet stående yxa, med hvars Nammare han gaf Blomgren ett slag öfver ena ögat, hvilket slag sannolikt genast förorsakade döden, enär derefter icke den ringaste rörelse förmärktes. De öfriga 2:ne såren kunde Wirström icke erinra sig hafva tillfogat Blomoren; men ausåg det icke otroligt, att han, under sitt iråkade raseri, äfven dertill gjort sig saker. Efter mordgerningen hade han visserligen hårdt satt en snara om halsen på den efter all sannolikhet redan döda, samt fastbundit snarans ända uti en spik i väggen; men detta hade icke gjorts för att ankommande menniskor skulle tro att Blomgren sjelf athändt sig lifvet, utan af det skäl, att om det öfriga våldet icke verkat dödande, hon genom snaran skulle qväfvas och icke sjelf kunna blitva anklagerska. Sedan 18 rdr i penningar och några födoämnen tillgripits, begaf han sig från stället. Wirström, som är omkring 40 år gammal och född i Runtuna socken af detta län samt liten till växten, förefaller i början såsom något enfaldig; men snart märker man att under denna yta döljer sig list och fräckhet, hvilket visades deraf, att han vid förhörets början uti en jämmerlig ton förklarade, att han visst icke skulle kunnat göra sig skyldig till ett mord å en medmenniska, då hans samvete icke ens skulle tillåta honom att döda en mask; men efter bekännelsens afgifvande märktes icke ringaste tecken till ånger öfver den SS gerningen. Wirström har hustru och 3 ara. Efter förhörets slut förpassade stadsfiskalen Wirström till cellfängelset för att öfversändas till vederbörlig ort, i ändamål att vid Östkinds hä radsrätt undergå ransakning. Wisby den 3 — Skönerten Abelonas sänkning. Jan. Kronolänsmannen C. Nordahl har till konungens befallningshafvande afgifvit en rapport om det förhör som han, i anledning af nämnde fartygs sjunkning i Katthammarsviks hamn, blifvit beordrad att hålla med åtskilliga personer, som derom kunde lemna upplysningar, och hvaraf inhemtas följande: Danska skonerten Abelona, om 27 nyläster, hemma i Fanö och förd af skepparen P. N. Paulsen, strandade natten emellan den 26 och 27 Juni sistl.. år å Östergarnsholm. Skepparen vände sig till handl. H. Kondahl på Katthammarsvik och upp-! gjorde med honom ett bergningskontrakt. Sedan af lasten, bestående af porslinslera, 500 fat blifvit lossade, kom fartyget flott på aftonen sistnämnde dag, hvarefter det infördes först till inre redden och dagen derpå i hamnen, och var hela lasten lossad den 1 Juli, då endast en obetydlig läcka förmärktes: men den 6 Juli sjönk fartyget vid Kattbammarsviks brygga. Den 8 Juli hölls besigtning å detsamma af sjökaptenerna W. Svensson, F. Wallander och J. West erg, men kunde icke då efter 2 å 3 timmars arbete länspumpas. Den 15 Juli inropades fartyget å offentlig auktion med alla dess inventarier för 3500 rdr af handl. M. E. Bahr, med rättighet för skepparen att till kl. 12 midd. antaga eller förkasta anbudet, som utan tvekan då antogs, ehuru handl. C. J. Krokstedt före samma tid gjort skepparen ett anbud af 4000 rdr. Några dagar derefter länspumpades fartyget och befanns, att detsamma då hade svårare läcka än som förmärktes vid lossningen af lasten. Efter obetydlig reparation, medelst ny lösköl och 5 å 6 plankor, blef Abelona återförsatt i segelbart skick. Fartyget var 5 å 6 år gammalt och, enligt skepparens till ett vittne fäldt yttrande, värdt 18,000 rdr, och egde han sjelf hälften deri, som var assurerad för 9000 rdr. — Af vittnenas berättelser anföra vi följande såsom de märkligaste: handl. A. Nordström hade sagt sig ega närmare underrättelser att meddela, men ville ej lemna dem förrän han fått af assuradörerna i Kjöbenhavn uppbära en begärd summa af 2000 rdr; handl. Krokstedt betygade sig hafva tillfrågat skepparen, om han kunde antaga 4000 rdr, men hade derå erhållit undvikande svar; timmerman O. Lindby, att han hört fartygets styrman yttra då skonerten började sjunka, troligtvis lera inträngt i läckan och nu blifvit upplöst; arbetaren J. Nordahl, att han den 1 Juli Varit med vid lossningen af lasten och under middagsrasten hållit vakt ombord jemte båtsman Ström, att fartygets styrman och jungman, hvilka kommit ombord och utan att märka N. och S. begifvit sig ned i lastrummet, hvarifrån snart hördes bultande, som föranledde Nordahl att gå fram till däcksluckan, dervid han såg styrman med en yxa eller klubba slå på garneringen i kabelgattet, hvarföre han ropade hvad nu, då styrman kastade yxan eller klubban ifrån sig, och efter en stund affägsnade sig i sällskap med jungmannen. De öfriga många vittnena öfverensstämde deruti att läckan under lossningen varit obetydlig, att den läcka som fanns efter länspumpningen icke förut varit synlig och att styrman varit ensam ombord den 3 Juli, äfvensom att skepparen yttrat, att han helst hade sett att fartyget gått i stycken vid strandningstillfället. Genom konungens befallningshafvande hafva ransakningshandlingarne blifvit till utrikesdepartementet öfverlemnade och derifrån insända till vederbörande i Kjöbenhavn.