detta förhållandet vid kreaturstransporterna å statens jernvägar? Längt derifrån; och för att visa hvilken omfattning, detta slag transporter redan vunnit, behöfver endast nämnas exempelvis, att under 1866, det andra året då jernvägsförbindelsen mellan södra och mellersta Sverge var öppen, transporterades till Stockholm från Nässjö på 42!e mils afstånd 1005 st. större kreatur, från stationerna närmast söder om Nässjö 231 st. och från Alfvestad på 50,6 mils afständ 430 st. kreatur — att icke nämna 11 st. från det ännu längre bort belägna Wislanda —, och att sålunda nära en femtedel af de större kreatur, som på jernväg infördes till Stockholm, kommo från betydligt aflägsna orter. Medgifver den allmänna taxan, att hufvudstaden kan hemta en stor del af sitt behof af kreatur på 40 a 50 mils afstånd, med hvilket väl få transortlängder i utlandet under vanliga förhålanden lära mäta sig, torde någon nedsättning icke vara påkallad för att utvidga trafikområdet i afseende på denna förnödenhet; och någon sådan utvidgning vore knappast påräknelig såsom en följd af en nedsättning, då trafiken redan inträngt i trakter, der boskapsafveln är hufvudnäringen och hvilka dessutom hafva en betydlig afsättning söderut, såväl i tätt befolkade landsdelar som i exporthamnar, dit afståndet är blott en tredjedel af vägen till Stockholm. Det för alla transporters fortgång nödvändiga vilkoret, att de skola lemna skälig behållning, tillåter icke heller nedsättning i dessa frakter, hvilka skola betäcka icke blott kostnaden för djurens framforsling utan äfven för vagnarnes återförande, eftersom dessa svår-). ligen kunna begagnas för andra transporter och man derföre sällan lyckas finna återfrakt. Men, invänder man, nedsättningar hafva det oaktadt blifvit gjorda till förmån för exporten på England. Sådant är verkligen förållandet, och det är tillräckligt att med nåa få ord redogöra för hvad i detta afseende blifvit medgifvet för att visa hurusom icke heller der jernvägarnes fördel blifvit lemnad ur sigte och att de medgifna förmånerna ingalunda äro af den betydenhet, ar-. tikelförfattaren tillägger dem. När landtbruksakademien år 1865 anordnade denna export, för att försöka öppna ett alldeles nytt fält för afsättningen af svenska slagtdjur, och till den ändan föranstaltade särskilda sändningar med ångfartyg från Gö-. teborg hvar fjortonde dag, ingick akademien till K. M:t med en hemställan om lindring i frakten på statsbanorna för de till export afsedda djuren. Sedan trafikstyrelsen i infordradt yttrande fästat uppmärksamheten derpå, att kreatursforslingens dåvarande ståndMT och jemna utveckling icke syntes på-! alla någon förändring i de allmänt gällande fraktbeloppen lemnades för dessa exportdjur, under vissa förbehåll som tjenade till att minska jernvägens kostnader för transportens verkställande, endast sådana medgifvanden, som kunna göras för hvilket transportslag som helst, blott det fraktas i samlade massor och på reguliera tider. Sålunda skulle djuren 14 dagar förut hos trofikdirektören anmälas af den exportkonduktör som skulle hafva uppsigt öfver djurens forsling och vård under transporten, hvarigenom möjlighet bereddes att på förhand beräkna det antal vagnar som behöfdes, och som hvarje gång kunde blifva fulllastade. I afgifterna gjordes ingen nedsättning för de första 29 milen, utan endastdet medgifvande, att frakten för hvart djur finge erläggas med en åttondedel af frakten för hel vagnslast, eller med samma belopp som allmänt betalas, då en afsändare expedierar hel vagnslast till en mottagare, ett medgifvande som icke kan anses för stort, då!samtliga de anmälda djuren voro adresserade till exportkonduktören. För afstånd längre än 29 mil fastställdes en lika afgift af 10 rdr för hvarje kreatur. Denna nedsättning tillgodokommer icke de förut omnämnda småländska stationerna, eftersom de ligga på kortare afstånd från Göteborg, utan endast stationerna på denna sidan Wingåker, och som ingen kreatursförsändning förekommer från dessa senare i vestlig riktning men en mängd boskapsvagnar alltid behöfva återsändas tomma från Stockholm till södra delen af riket, var det alltid en vinst för jernvägen att få någon inkomst för en del af den väg vagnarne 1 alla händelser måste gå, Att bemälde export till England ej inverkat störande på den inhemska rörelsen synes redan deraf, att de stationer, för hvilka den nedsatta transportafgiften af 10 rdr gällde, sände till Göteborg icke fullt en tiondedel mot hvad de skickade till Stockholm, men deremot stationerna från och med Sköfde och intill Göteborg, som icke åtnjöto särskild nedsättning för transporten till hufvudstaden, hitskickade nära en sjundedel af det antal som från dem gick tili Göteborg, Man har ofta i allmänna tidningar sett antya.ningar derom, att tarifferna ä utländska jernvägar skulle vara betydligt lägre än ål Våra banor och i nu förevarande fråga har artikelförfattaren såsom ett föredöme framhållit utlärdets billiga taxor för kreaturstransporter till de resp. hufvudstäderna, Att de, som sålunde uttalat sin förkastelsedom öfver de svenska jernvägarne, besvärat sig med att verkligen iemföra de olika fraktsatserna, synes det vara axledning att betvifla, eftersom en sådan undersökning i ganska manga fall nödvändigt skulle Jedt dem till en belt annan slutsats. Anställer man t.ex. en jemförelse mellan svenska och franska banor, finner san att svenska jernvägarnes allmänna taxa för transporter af lefvande djur är vida lägre än de franska banornas såväl allmänna tariff som specialtaxor för transporterna till Paris. Till bevis härpå behöfver blott anföras följande faktiska uppgifter. Å de franska nord-, ostoch sydbanorna taxeras. för en vagaslast större kreatur vid en vägläng ar 100 kilometer 42 rdr, under det på sy ska banorna afgiften för en Vagn på lika läng vägsträcka är 27 rdr 90 öre, på 200 kilometer är den frauska afgiften 70 rdr och den svenska 55 rdr 80 öre. vid Ostbanan tilllämpas er specialtariff för transporter till Paris, enligt hvilken afgiften för ett kreatur på en distans al 32,7 svenska mil är 13 Får 50 öre, då den enligt vår allmänna taxa utg ort blott 11 rdr 11 öre och pa en distans af 47 mil är 17 rdr 50 öre, då här betalas för samma sträcka 15 rdr 32 öre. wvrleansbanan, der boskapstrafiken är betydlig, har i sin