Thamerotu). Berättelse från Nordamerika. Af författarinnan till Palatser och Fängelser, : Zigenarens testamente m. fl. (Öfversättning från engelskan.) Mild och renhjertad som ett barn, egde van denna. rena värdighet, som ensam gifver nannen moralisk kraft, Hans hela väsende var så införlifvadt med: heliga tankar, att ans blotta närvaro medförde ett godt inlytande — ett inflytande, som gick Mary Derwent till hjertats djup. Han var icke sorgsen, och dock kunde man väl se att han, under någon stidrymd af. sitt lif hade lidit mycket, att sorgens skugga ännu låg öfver nans sinne. Vid denne man hade Mary Dervent fästat sig med hela sin själ Hon cunde, som barn, sitta ihela timmar på hans nä och, medan han talade med henne, se in hans djupa blå ögon, som om hon velat söka. der de minnen, som gjort hans blick så Jjuft sorgsen. Hon strök med blyg ömhet let länga silkeslena håret, som räckte ända ned till hans axlar, och om han smålog — en sällsynt sak -— fingo hennes kinder högre färg, hennes ögon fördunklades af tårar, och won såg på honom, som om detta småleende smärtade henne mera än hans vanliga stilla uga. Eden gick, och barnen växte upp i sitt ensliga hem, till dess deras far, som, så länge le kunde minnas, varit sjuklig, långsamt sjönk ned på sin dödsbädd. Det sista sjukdomsanfallet kom dock plötsigt, medan missionären var borta hos shawmerna, längt ned i dalen. Men knappt hade familjen på ön kännt. huru väl hans närvaro behöfdes, förrän han, mild och stilla som alltid, stod midt ibland dem. Hela natten ) Se A.B. nir 3. i