den som vill blifva hans måg mäste vara en berest man. Då kommer landtmätaren ihåg att han har en vacker andra tenor och besluter att följa med Upsalasångarne, Han afskedar sin dwmme uppassare och annonserar efter ein resebetjent, och herr Larsson, som är för snål att sjelf bestå sig resan, söker och far platseri. På det viset kommer Larsson till Paris, der han tillsammans med sin herre uppträder på en kostymbal. Det är på den balen som förfe en behandlar utrikespolitiken, och di finna vi bland maskerad; sterna en romersk munk, en mexikansk hetskämpe, storsultanen med flera. Men låt oss icke vidare tala om handlingen, ty der ligger naturligtvis icke pjesens starka sida. Det är de roliga kupletterna, och de fyndiga anspelningarne på gamla årets händelser, som hålla stycket uppe. Tlvad de spelande beträffar så förtjena de alla att dela applåderna med författaren. Om vi nu skulle titta in till Kloka Gubben innan vi skiljas. Det är detsamma som att göra ett besök hos den gamla tiden, som läker alla Der far ni se Frihetsfebern, som man förgäfves sökt bota med kanonsalfvor, krutpulver och blypiller,. Han sjunger: iUti strömmande blod fick jag dop, Men det kunde ej flamman släcka; Nu man räds jag folken skall väcka Upp till kamp med mitt skallande rop: Aux armes citoyensi Det är entusiasmen och ungdomen, som gjutit sitt blod öfver hela jorden, och fastär det förgäfves runnit hoppas han och tror: Att en gång stå vi upp till ett slag, Då skola samlas våra hopar Och med thordönsstämma jag ropar: Nu är frihetens skönaste dag Men se der något som vi bestämdt aldrig sett förut. Fåfängans representanter, vis: sig sådana de verkligen äro och dansa er ballett som pappersdockor. Kloka gubber sjunger vid deras åsyn: Det gamla föråldrade varit min käraste skatt, Nu ser jag hur löjligt det är och jag säger: go natt! Fo alla guldsmidda hofmannafjanter! Farväl I härolder och gaml2 drabanter! Sof sött i din graf, Cermoniernas slaf. Godnatt! Richard,