mutsedlar, samt meddelats hviloständ för 333 grufvor. Ur ett bref från Marstrand. Med anledning deraf att de stora stockholmstidningarne vid meddelande af underrättelsen om eldsvådan i Marstrand den 30 Okt. missledts af ett telegram innehållande det oriktiga och för stället skadliga tillägget: att badhuset äfven uppbrunnit, täcktes Red. intaga det beriktigande : att intet enda af badhusbolagets hus tagit skada af branden; att endast tre gårdar, guldsmeden Nordströms, fru Geijerstams och enkefru Lundbergs, som företrädesvis förhyrts af badgäster, blifvit lågornas rof; de öfriga upprunna gårdarne, som ligga på en höjd, brukade uthyras först sedan de bättre bostäderna blifvit upptagna. Marstrand, som lemnar utrymme för minst 1000 badgäster på en gång, har genom branden förlorat omkr. 50 rum som af badgäster begagnats och 30 som beboddes af arbetsfolk; och att i ersättning derför kommer till sommaren ett större under byggnad varande hus i grannskapet af torget att blifva färdigt, hvarjemte enskilda rum på andra håll äfven torde blifva inredda, så att ingen brist på bostäder uppstår för de badgäster som vilja besöka stället. SOUS SROTSAPNStrNT Tankar i koralfrågan. Till redaktionen af Aftonbladet. Den som med uppmärksamhet fäst sig vid det som under mera än tvenne års tid varit synligt i tryck rörande svensk koralmusik och kyrkosång, måste förvånas öfver alla de motsägelser och -vilseledande åsigter, som dervid oanmärkt af publiciteten fått Passera, och hvilka allt mer och mer intrasslat frågan. På ins., som länge närt hoppet, att någon sakkunnig person skulle på fullt allvar taga itu med detta kaos, gjorde det derföre ett angenämt intryck, när, enligt tillkännagifvande i Posttidningen, musikaliska akademien utsedde en komite, som skulle författa en berättelse öfver koralfrågans uppkomst och fortgång m, m., för att skyndsamt delgifvas allmänheten genom de större tidningarne och akademiens handlingar. De söm bättre än ins. kände till vissa ställningar och förhållanden, förutspådde visserligen genast, hvad som, sorgligt nog, nu också slagit in, att denna akademiens så hastigt visade liberalitet mot allmänheten icke afsåg sjelfva saken, utan blott var en lycklig utväg att, som man säger, mota Olle i grintb. Akademien ansågs nemligen icke kunna vara okunnig om den allmänna oro och ovilja, som alltifrån denna frågas uppkomst herrskade bland kyrkomusikens vänner inoin landet, och åledes ej heller om sannolikheten: deraf, att någon enskild person skulle företaga sig att kritiskt behandla koralfrågan, med ledning af de materialier, som förefunnos, från tiden vid den Mankelska korålbokens utgifvande till dato. Vare nu med detta huru som helst, så synes dock ins., att akademien långt för detta bort uppfylla ett löfte, som gafsredan före tiden för senaste statsreglering. Att musikaliska akademien icke är särdeles grannlaga mot allmänheten, torde ytterligare bevisas af följande: Tbland motiver som anfördes, när akademien beslöt utgifva sina s. k. handlingar, var förnämligast bristen på en svensk periodisk tidskrift: i musikaliska ämnen. Månne det dock icke med skäl kan ifrågasättas, hvad nytta i detta afseende handlingarne medföra, när nu vid 1867 års slut föregående års handlingar ännu icke blifvit tillgängliga? Men äfven denna långa väntan skulle man kanske underkasta sig, om rinaste anledning funnes till det antagande, att 6 väntade handlingarne komme att redigeras mindre ensidigt, än de för år 1865 utgifna. Hoppet i detta hänseende är dock tyvärr så svagt som möjligt, synnerligast hvad koralfrågan beträffar. Det måste nemligen anmärkas, att akademien alltifrån denna frågas uppkomst gått tillväga på ett sätt, som bevisar allt annat än skyldig uppmärksamhet emot en allmänhet, som dock borde vänta att få del af akademiens verkliga afsigter. Af de referater, som varit synliga i Posttidningen öfver diskussionerna af meranämnde fråga, har man blifvit lika klok som förut. Man har t. ex. väl fått veta, att personer rest direkte från Lund och Upsala; för att deltaga i den vigtiga öfverläggningen, men icke ett ord om hvad dessa och andra kunniga ledamöter haft att säga rörande sjelfva saken. Först gällde frågan endast rythmp, tempo och tonhöjd, och en komite valdes, som fick i uppdrag att — — utarbeta en ny hänvisningstabell öfver koralmelodiernan! Denna tabell, hvars inkommande till akademien af den officiella jeg tillkännagafs, måste ha varit af en egön beskaffenhet, ty