ra OT EE RS hvilket allt likväl skulle vara en rättvisa som mera sligtade till våld, eller ockinga promotoriarer skola utgifvas, och det kunde vara en försigtighet. Dessutom hade baron Reuterholm för att kunna fråntaga Thyselius en gligt förvärfvad egendom, kastat skugga på hans oflickade namn. Thyselii bref öfverlemnade baron Reuterholm till justitiekanslern Lode. Hertigenregenten fick deraf del och utlät sig, att brefvet vore i den mån förgripligt både mot hertigens höga person och i anseeude till baron Reuterholmm att Thyselius borde till laga ansvar ställas, hvarom Svea hofrätt den 4 Juli af justitiekanslern underrättades. Thyselius blef genast af advokatfiskal Örbom till hoftten instämd och uppkallad. Vid förstal förhöret i justitiekanslerns närvaro vidgick Th. att han skrifvit brefvet, som tillkommit under de smärtsamt upprörda känslorna vid åtanka på den olycka och förtret som han föreställde sig skulle blifva följder af promotorialets återkallande; med brefvet hade han endast åsyftadt vinnande af rättelse och upprättelse och ansåg ett enskildt bref böra betraktas som ett förtroende mellan fyra ögon. På yrkande af advokatfiskalen förordnade hofrätten att Thyselius skulle i häkte inmanas. Efter aktionens slut inkom aktor med sina slutpåståenden: emedan Thyselius vore öfvertygad om att hafva mot hertigen af Södermanland, hvilken under konungens minderårighet med kunglig rätt allena förestod rikets styrelse och regemente, högst betänkligt och förgripligtskrifvit och äfven utfarit i svåra och smädeliga utlåtelser mot en af rikets herrar, presidenten baron Reuterholm, så yrkades att Thyselius för dessa sina brott, till följd af 5 kap. 1 Missgerningsbalken, såsom det enda hit lämpliga lagrum, skulle dömas att, sedan prestembetet, likmätigt 14 kap. 21 8 Kyrkolagen, blifvit honom afsagdt, — dödsstraff undergå. Härpå genmälde Thyselius i sin förklaring, att han varit villad och missledd, förtryckt af olyckan, egande sig icke sjelf i den stund brefvet författades; och han återkallade allt hvad som fot hans oskyldiga mening och afsigt vore stridande; men tillade, såsom fullständigande af sin förut gjorda bekännelse, att han vid hofpredikants-fullmaktens erhållande, såsom erkänsla för densammas föredragning, hade betalt utom vanliga lösen bestämda 200 rdr, och när han erhöll promotorialet, på tillstyrkan, såsom en ny erkänsla, till föredragande chefen för kongl. hofexpeditionen lemnat en till innehafvaren ställd skuldförbindelse å 1000 rdr, hvilken erkänsla äfven utfordrats sedan promotorialet försvunnit, dock hade ifrågavarande skuldsedel till honom sedermera blifvit återställd. På alla dessa skäl yrkade Thyselius, att från det straff aktor påyrkat blifva frikänd. Hofkonsistoriets ombud trodde ock att åtskilliga omständigheter förekommo till lindring i straffet. Baron Reuterholm inlemnade till hofrätten en skrift, hvari anfördes att, i anseende till de förbrytelser som Thyselius gjort sig skyldig till mot baron Reuterholm, så kunde han icke längre neka sig den tillfredsställelsen att hos hofrätten anmäla sin önskan om förskoning för Thyselius, hvars brott mot hertigenregenten allena vore nog tryckande. Derefter förekom en episod, som med den tidens lagskipning var öfverensstämmande. Hofrätten ingick den 18 Jdli till K. M:t med en relation om hvad under rättegången förekommit, hvarjemte tillkännagafs att Thyselii dom skulle utfalla i öfverensstämmelse med aktors yrkande; dock hemställdes, på flera bevekliga skäl, om han icke från dödsstraffet kunde förskonas. Med anledning häraf afläts den 21 Juli 1794 från Leufsta bruk — der hertigenregenten då vistades — ett af L. D.v. Troil kontrasigneradt reskript, hvaruti hofrätten delgafs, att ehuru Thyselius gjort sig skyldig till grofva förbrytelser emot hertigen, ville han dock med dem öfverse, och af synnerligen bevekande skäl och omständigheter samt af gunst och nåd tillåta, det måtte Thyselius, i stället för dödsstraff, sitt brott med åtta dagars fängelse vid vatten och bröd umgälla. ; Under den 23 Juli utfärdade Svea hofrätt två utslag: uti det ena dömdes Thyselius hufvudsakligen på de skäl som aktor anfört, dock med förbigående af förseelserna mot Reuterholm, att, med stöd af K. M:ts kungörelse och varning den 7 Dec. 1787 och 5 kap. 1 4 Missgerningsbalken, sedan prestembetet blifvit Thyselius af k. hofkonsistorium afsagdt — lif sitt mista; men uti det andra åberopades det ofvananförda reskriptet, enligt hvilket straffet till åtta dygns fängelse vid vatten och bröd förvandlades. Begge dessa utslag äro af riksdrotset Wachtmeister underskrifna och af Josau Sylvander kontrasignerade, Samma dag afgick hofrättens bref till öfverståthållaren om verkställighet af hofrättens utslag. Rättegången expedierades således på tre veckor, och tillägges afstraffningen, så fullbordades hela saken på jemt fyra veckor. 5 Efter undergången bestraffning — huru framlefde Thyselius sina dagar? torde man fråga. Jo, han inträdde genast ånyoitjenstgöring såväl vid hofvet som vid lifhusarerna. Två år derefter, endast 31 år gammal och sedan han endast fyra år varit prest, erhöll han Skaresta regala pastorat i Skara stift, blef riksdagsman 1810—1812, och vid tronföljarevalet ledamot i valnämden, slutligen superintendent i Carlskrona. Ofvanför antyddes att Thyselius hade köpt både sin hofpredikantsfullmakt och promotorialet till Skyllersta pastorat. Att en sådan köpenskap bedrefs var ett faktum, men att den i offentliga haudlingar och under sådana omständigheter som här var fallet, blef bekant, väckte naturligtvis stor skandal. Köparen — hr Thyselius — led dock häraf alls ingen skada i befordrings Men ett exempel skulle likvisst statueras och så skedde äfven. Det var hofexpeditionens chef, De Besche, som bedrifvit denna köpenskap, hans företrädare sannolikt äfven, hvilket dock icke lände honom till ursäkt; men samma dag som hertigenregenten från Leufsta benådade Thyselius, uppsattes der en resolution, hyari hertigenregenten behagade i anseende till förekomna skäl för godt finna det ståthållaren vid Stockholms slott, underceremonimästaren vid K, M:ts orden De Besche borde lemna all vidare befattning med hofexpeditionen, och de samma expedition tillhörande göromålen hä