FESTENS ITS ror öv EE gr rt VG VW inte med fulla segel styrde samma kurs som hon. —Escarboucle! det är inte något fästmönamn! sade jag. — Ja, men Nathalie de Brövillan, dotter till grefve de Brevillan, duger det? — Jag var tillbakaträngd inom mina sista förskansningar, — Nå, sa; dt och gjordt, svarade jag: om grefve de Brevillan öppnar sitt hus för er, så gå vi från boudoiren till altaret. Så stårsaken. Niseratter ogrannlagenhet inte har skäl till klagan... Jag omtalar ju allt. Fursten lade tonvigt på hvarje ord och talade med en min, som kunde ge anledning tro att han berättade en anekdot för dagen. Det var en blandning af artighet och ironi, Leendet var ytterst älskvärdt, men det tycktes säga: Hvad bryr jag mig om allt detta, och hvarför, i Herrans namn, tvingar ni mig att tala derom? Han blåste ut ett sista rökmoln, kastade bort cigarren öfver axeln och återtog: Dessa cigarrer äro sannerligen afskyvärda; ert vegeringsmonopol är bra dumt, som på detta sätt afskräcker de enfaldiga som rikta dett Alberts tålamod brast. En hederlig man, sade:han, skulle således tvingas att mottaga under sitt tak en qvinna som lupit verlden omkring, eller ock tåla den skandalen att se sitt namn släpas omkring öfverallt och bjudas till föda åt tidningsreferenterna. Om ni vet något medel att draga denne hederlige man ur spelet, så skall jag bli förtjust deröfver; i annat fall står jag till er tjensto Fursten tog på nytt upp en cigarr ur fickan och tände den. Och liksom om det sade warit fråga om en person, vid hvilken. han icke hade varit fästad med något ömhetens band, återtog han derefter: Har man nämnt för er att mademoiselle de Bråvillan haft äran nyligen mottaga ett besök af herr grefve de Brevillan? Man har sagt mig det. Och vet ni om grefven har talat om denna sak med en lagkarl?