STOCKHOLM den 30 Dec. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 21 Dec De senaste debatterna i den franska lagstiftande kåren rörande de tyska angelägenheterna voro mindre hätska, än man hade väntat sig. Det ser ut som om Frankrike insett nödvändigheten att låta de öfriga nationerna ordna sina angelägenheter, såsom dem bäst synes, och att man afstått från att fordra hvad som besynnerligt nog blifvit kalladt ersättningar för en förlust, som man icke lidit. Må vi hoppas, att den farliga och fantastiska synvilla, som så länge har invaggat fransmännens inbillningskraft, blifvit helt och hållet och för alltid skingrad. Frankrike sjelf skulle endast vinna derpå, och det oerhördt stora afbräcket i affärerna skulle då upphöra såsom genom ett trollslag. Under nämnda debatt 1 den franska kammaren om Tyskland ansåg hr Rouher sig böra lyfta en flik af den slöja, som döljer hvad som på hösten 1866 efter Nikolsburg tilldrog sig mellan Preussen och Frankrike. Dessa förtäckta ord ha naturligtvis väckt mycken uppmärksamhet i Berlin och hela Tyskland. De ha gifvit anledning till kommentarier och beriktiganden, och då det är fråga om någonting, som nyligen tilldragit sig, kan det icke vara utan sitt intresse att i korthet redogöra för de tillförlitligaste yttrandena vid detta tillfälle. Den 9 dennes genmälde hr Rouher enligt Monitören Emile Ollivier på följande sätt: eDe första dagarne i Augusti, mellan den 1 och den 3, fjorton dagar efter undertecknandet af fredspreliminärerna i Nikolsburg, :antyddes för vår ambassadör i Berlin möjligheten VÅ en jemnkning af våra gränser. Vår ambassaör begaf sig genast till Paris. Han framställde för suveränen och för utrikes ministern, att denna tanke icke mötte något deltagande och att den kom olägligt i betraktande af förhållandena. : Kreuzzeitaung anmärker, att franska statsministern icke nämnde, hvem som för ambassadören antydde möjligheten af en gräns rätning. Den ministeriella tidningen tilläger: aDet är ett allmänt kändt faktum, att r ministern Drouyn de Lhuys gjorde de ifrågavarande antydningarne för franska sändebudet i Berlin samt att denne af det sätt, hvarpå planen till gränsreglering mellan Frankrike och Tyskland upptogs af kabinettet i Berlin, fann sig föranlåten att genast skynda till Paris för att afgifva muntlig berättelse.c För öfrigt påminner samma :tidning om,