Darph. sne nnkän kn UTRIKES. FRANKRIKE. ; Det utskott, som haft att granska lagförslaget om armåorganisationen, har nu inlemnat sin berättelse. På presidentens förslag, har lagstiftande kåren beslutit, i hvilken ordning lagförslagen skola företagas: nemligen först förslaget om armåns reorganisation, derefter presslagförslaget samt sist förslaget om församlingsrätten. ; Den 12 dennes öfversteg franska bankens metalliska kassa, troligen för första gången under bankens tillvaro, en milliard. Affär verldens förtroende tyckes således icke ha förökats genom statsministern RBouhers vältalighet. Det höga undervisningsrådet öppnade den 9 dennes sin session för året och började sitt arbete med att enhälligt gilla Duruys bemödanden för qvinnoundervisningen trots de klerikala anfall, för hvilka de varit utsatta. Detta beslut är så mycket anmärkningsvärdare, som bland rådets medlemmar befinna sig erkebiskopen af Paris Darboy, erkebiskoparne af Avignon, Rheims och Ålgier samt biskopen af Ohålons. Vicomte de Kerveguen har antagit Havins och Gueroults uppmaning att utse en hedersdomstol. Till medlemmar af denna har han för sin del valt representanterna markis dAndelarre och hr Martel. NORD-TYSKLAND. Från Berlin skrifves den 11 dennes: Man väntar här att nya kreditiver för de preussiska sändebuden i Paris, London och Petersburg snart skola bli utfärdade, i följd hvaraf de för framtiden skola fungera å hela det nordtyska förbundets vägnar. Vid inbjudningen till konferensen skall Frankrike ha förklarat, att det icke kände det nordtyska förbundets organer. Denna brist skall nu afhjelpas. Lagen om krondotationsförhöjningen har af re deputeradekammaren blifvit bifallen med öfvervägande majoritet, utan diskussion. Mot förslaget röstade Jacoby (från Berlin), v. Kirchmann, Duncker, Virchow, Löve, Harkort, Eberty och Schulze. Finansministern har till deputeradekammaren öfverlemnat en proposition om ett jernvägslån, föreslaget till 40 millioner, hvaraf 152 millioner provinserna Hannover och Hessen, 242 millioner för provinsen Preussen ÖSTERRIKE. I depteradekammarens session den 12 dennes fortsattes diskussionen angående regleringen af finansförhållandena med Ungern, hvarvid rikskanslern baron von Beust uppträdde med ett försvar för sina åtgärder i utjemningsfrågan. Rikskanslern framhöll i synnerhet, att i fråga om statsskuldens öfvertagande drabbningen redan var afgjord, då han kallades att operera, han kunde derför icke mer vika tillbaka. Till svar på en hänvisning till Pragfreden, hvilken deputeraden Herbst framställt i föregående dagens s n, anmärkte rikskanslern: Gerna ville han påtaga sig den förebråelsen, att öfverenskommelsen med Ungern tyngde på hans samvete; en andra Pragfred — det har han lofvat — ville han icke underteckna. Talaren framhöll vidare, huru, som utjemn med Unern förbättrat Österrikes ställning till utandet; härför vittnade allmänna meningen. På denna den goda meningens grund skulle regeringen vidare bygga och draga försorg för fredens upprätthållan Härpå blef specialdebatten öppnad och qvotförslaget i tredje läsningen med stor majoritet antaget. I österrikiska herrehusets session den 13 dennes blef den reviderade författningslagen, liksom statsgrundlagen, enhälligt antagen med den af deputeradekammaren beslutna redaktionen. I deputeradekammaren blef vid tredj ningen lagen om statsskulden på major förslag bifallen. Vid öfverläggningen derom fattades en resolution af innehåll, att Ungerns förklaring att endast vilja lemna ett bestämdt årsbidrag till statsskuldens godtgörelse på intet vis grundlade något rättsligt band för Cisleithanien i fråga om öfvertagande af de obetäckta återstoderna af statsbehofven. Riksrådet förbehöll sig att sedermera få besluta öfver statsskuldens utplånande och förräntande. Finansministern förklarade att han nästa år öfvertog trettio millioner gulden, som under åren 1866 och 1867 blifvit besparade, att han dessutom egde andra till milioner uppgående resurser, hvadan ingen förlägenhet för den närmaste framtiden vore att befara. Ett detaljeradt unificeringsfö slag i afseende på statsskulden vore för närvarginde omöjligt att framlägga, dock vore unköcerinten förenad med betydande fördelar och, vänkbe utan förfång för statens forERT 2 RA örhy, den 13 dennes rörande statsskulden Re Ka ministerpresidenten grefve Andrassy ywetsterns HKållning i frågan, och förebrådde densamma hufvudsakligen att den behandlade lagförslaget såsom om detsamma icke vore resultatet af en laglig öfverenskommelse. Under loppet af sitt tal framhöll ministerpresidenten fortfarande, att Osterrike sträfvade efter inre och yttre fred. S ITALIEN. Finansministern inlemnade den 12 dennes i parlamentet budgeten för 1868, hvilken dock endast är provisorisk, emedan ministern icke hunnit afsluta den allmänna berättelsen om finansernas ställning samt flere förslag om deras reorganisation. Enligt den nu inlemnade budgeten uppgår statsbristen till omkring 200 millioner. Parlamentet fortsatte härefter diskussionen öfver interpellationerna. Flere talare uppträdde dels emot, dels för regeringens politik. Alfiori ansåg Cavours system: bå myeken 3 co