af omutlig sanning, som de senare ingifva felades vanligtvis hos de förra, och då hö till kommer, att dessa endast undantagsvi kunde såsom artistiskt värdefulla produkte anses, har ingen saknad efter dem försports Ibland lysande undantag fra rhållande räknar man dock med skäl de arbeten hvilka tid efter annan utgått från hr Bill marks kända ritpenna, och de vidt spridde raktverken öfver Upsala, Gripsholm, Skokloster m. fl. äro bevis att litografien, då der konstnärligt, med lifgifvande färgtoner och figurer behandlas, ingalunda behöfver se sig undanträngd af Ijusbilderna: Såsom fortsättning på sin för fäderneslandet hedrande verksamhet, bar hr Billmark nu jat utgifvandet af interiörer från vårt skönt belägna Stockholm, och då detta planschverk gifver anledning icke blott till ögonfägnad genom den omvexling konstnären förstar at medelst effektrikedom ochstaffager frambringa, utan ock blifver af särdeles intresse derigenom, att åtskilliga vyer omfatta stadsdelar hvilka inom kort komma att förändra skepnad, lärer den konstälskande allmänheten icke försumma att tillegna sig det nya arbetet hvilket är att såsom fortsättning på de regående anses, ehuru det dock för sig utgör ett fristående helt. Första häftet innehåller tre vyer, hvilka förtjena att hvar för sig granskas: Yttre borggården med slottets vestra facad. Vakten är i gevär för ett kungligt anspann, som ommer emot åskådaren och, liksom merendels är fallet hos oss, stå grupper af folk färdiga att bringa de förbifarande en underdänig heisning. Men de, som bland sina starkaste sido nar förmågan att väl välja sina föremål, har lockats af det ovanliga och lyckats att i denna tafla fa en punkt, hvarifrån man fattar såväl den yttre borggardens halfeirkelform som ock den rika vestra slottssidan. Det hela bygger sig ganska pittoreskt såsom tafla, men, genom ståndpunktens tvungna närhet intill nordvestra flygeln, blifver dennas gafvel nog mycket hufvudsak, jemförd med sjelfva slottsfagaden. Planschen är för öfrigt väl anordnad och har en viss högtidlig anstrykning, som anstår den. Andra planschen framställer Storkyrkobrinken, i förgrunden Gustaf Wasas staty a Riddarhustorget. Det är en vacker tafia i vilken man just har tillfälle att se hr B:s mästerskap i val af ständpunkt; ty då man tinker huru de byggnader, hvilka här framställas, äro föga egnade att väc e, ligger det stor vana och skicklighet edelst belysning och hufvudliniernas s ställning jemte karakteristiska staffager, göra deraf en så intressant bild som den ifrågavarande. Det tredje bladet framställer Norrbro med Bazaren, nedgangen till Strömparterren och slottet i bakgrunden; vinter och natteffekt, sådan vi stockholmsboer ofta haft och hafva le att se denna trafikens hufvudader. fest på slottet, båda de stora väningarne glimma af ljus; Bazarens bodar äro ock upplysta; genom den disiga luften tittar månen och en och annan stjerna fram; gatulyktorna skina och bron hvimlar af folk; man tycker sig se att jultiden är inne. På grunden ta en hop pojkar snöboll och ifrån Strömparterrens schweizeri uppkommer en dalkulla, som troligen dernere hemtat några sedan hösten qva nda saker och nu med sin lykta, hvars sken på den hvita snön åstadkommer en vacker öfvergång till det i förgrunden rådande månljuset, bereder åt taflan en fin effekt. Utan skada denna, skulle de å första planen kurtiserande och samsprakande karlfig gurerna kunnat vara något mindre jomnmörka, men planschen är, denna anmärkning oaktadt, särdeles lyckad och påminnande om verkligheten. Vi tilllönska det nya arbetet god framgång, såsom det ock förtjenar, och skola med nöj följa den högt aktade konstnären pa hans fortsatta vandring genom fäderneslandets gamla hufvudstad. A.