god som vittnad; och så långt har det kon mit i följd af det missnöje, som inom Franl rike sjelf börjat mogna genom affären Mexiko, att han tyckes se den enda rädc ningen i att kasta sig uti presterskapets oc obskurantismens armar. Och hvad deraf v dare kan väntas af reaktion emot 1789 å undsatser, som han likväl låtit inskrifv främst i den så kallade konstitutionen, är svårt att inse. Se der, hr redaktör! en sammanfattning få ord af den väsentliga ställningen. Under dessa icke särdeles angenäma utsig ter för ljusets och frihetens sak framträde för hela verldens uppmärksamhet en sär skild episod af frågan genom svenska re eringens tillgörande, ifall man får tro e) elgisk tidning, le Nord, som anses sti under rysk inspiration. Uti nämnde tid ning läses, enligt hvad man äfven set af Aftonbladet för sistlidne tisdag, att enligt bref till en fransk tidning, VEtendard grefve Manderström skall hafva till svenske ministern i Paris aflåtit en not, (grefve Manderström i förbigående sagdt, mycket road a att skrifva noter) med begäran att låta upp: läsa den för markis de Moustier. Denna no: skulle innehålla, att de katolska makterna likasom de makter, hvilka ha en stor del af denna religions bekännare till undersåter, ega ett vida mäktigare intresse i att deltaga i konferensen, än Sverge, hvars befolkning omfattar blott ett ringa antal katoliker; men att huru ringa dessas antal än må vara, äro de dock undersåter, hvilkas moraliska och materiella intressen hans majestät är kallad att beskydda. Enligt uppgift i samma tidning skulle noten sluta med den förklaringen, catt svenska regeringen velat vara en af de förasta att sluta sig till Frankrikes ärofulla dinitiativ för att derigenom gifva ett vittnesabörd om de sympatier hon fer för denna makt. Det bör icke förhållas läsarne, att i en annan Parisertidning La Liberte, för den 4 dennes, har grefve Manderströms not fått den något skiljaktiga versionen, att kung Carl XV:s regering skall låta representera sig vid konferensen, då de stora makterna först gifvit sitt preliminära samtycke (adhesion) till markis de Moustiers förslag. I hvilketdera fallet som helst; det vill säga om svenska regeringen på basen af franska utrikesministerns förslag skall komma att deltaga i konferensen, hvartill, enligt den ena versionen, motiverna blifvit på ett så rörande; nästan sublimt sätt framställda, anser man det vara af vigt att bedja h. ex. grefve Manderström icke förbise hvad här ofvan är påpekadt rörande frågans verkliga ställning. Enligt hyad förut är visadt; kan den katolska församlingen i Sverge hvarken till sina andeliga eller materiella intressen löpa någon fara om påfven ifrån chef för en af sina egna undersåtare föraktad och tyrannisk regering som ej kan bestå utan utländskt våld; återföres till den renade ställningen af den katolska Kkristenhetens andliga öfverhufvud; och det skulle i en stor del af den civiliserade verlden troligen göra ett icke blott tragikomiskt, utan verkligen bedröfligt intryck att se vår protestantiska regerings representant vid konferensen kompromettera sig genom att i flock och farnöte med franska kejsardömets politik hjelpa till att uppehålla påfvens verldsliga PAT med alla dess missbruk emot den allmänna opinionen hos Italiens egen katolska befolkning. Med afseende härpå kan det icke vara ur vägen att fästa h. exe. Manderströms uppmärksamhet derpå, att den ag regeringen, enligt en uppgift i Journal e S:t Petersburg för den 29 November, visat sig vida förnuftigare då den skall hafva yttrat, att det vore tvifvelaktigt, om Europa samtyckte att låta sina representanter sammanträda endast för attsins emellan begynna en ofruktsam diskussion, och för att uti en mängd protokoller nedlägga meningar, som : skulle hafva formen af mer eller mindre bin-. lande beslut utan att medföra någon kraft och verkan. cd FÖR SEARR NERE