ts och till höger stark rörelse.) Det ärsamm er herre, som ännu detta är såsom kunglig preus k öfverpresident — i anledning af den fö rebråaelse man i Danmark gjorde honom at hafva gjort sig skyldig till förräderi mot Dan mark — fann för godt att förklara, att ha ständigt varit en konseqvent försvarare af danska helstatsintressena. (Stor oro på hö gra sidan, rop: till saken! och lifligt bifa från Venstra sidan.) Jäg håller mig just ti såken, då jag karakteriserar den mans pa triotism, hvilken vågat beskylla hr Tweste för brist på patriotism. Att hr v: Scheel Plessen nu finner sig bättre i det stora stats samfundet tror jag mycket gerna, efterson han ju också trifdes bättre i den danska hel. staten än 1 de oafhängiga hertigdömena. Efter Lasker talade flera andra deputerade och deribland den nyvalde ledamoten pro fessor Forchhammer från Kiel, söni slöt sig till Tasker och just höll på att uppdraga er utförlig skildring af de slesvigholsteinska liberala deputerades ställning på preussiska ; landtdagen, då han flera gånger blef afbruI ten af talmannen, emedan hans föredrag ick 1 hörde till den särskilda diskussion som va lå bane. Sedan Forchhammer afstått ordet, I med löfte att vid första tillfälle framställa I hvad han härom velat vttrå, änmärkte ScheelPlessen: cTyVärr har jag icke hört deputeraden Laskers yttranden mot mig fullstänI digt, men jag kan nog tänka mig hvad han sagt. Hr Lasker har sagt, att jag klandrat en sådan mans som Twesten förtjenster om staten; jag skulle väl kunnat göra detta, men jag har icke gjort det. Jag har tvärtom sagt: Jag vill icke i något hänseende nedsätta hans förtjenster, men ett tal, som domstolen betecknat såsom smädelse, är icke någon förtjenst Hr Lasker har derefter I haft den vänligheten att underkasta min förfiutna lefnad en närmare undersökning. Det må vara att den icke behagar honom; men jag ser det oaktadt med fullkomligt godt samvete tillbaka på denna förflutna tid och vidkännes öppet allt hvad jag gjort. När han trott sig göra mig en förebraelse med att anföra, att jag under åren 1848—50 stått på danskarnes sida, så misstager han sig på mina begrepp om rätt och moralitet; konungen af Danmark var min konung och herre, och j har stått på min konungs sida. (Bifall f högern.) Hr Lasker har vidare förebrått mig, att jag 1863, då den instinkten gick genom tyska folket att befria hertigdömena från Danmark, gick till konungen af DanYr n n I RN RR RROET. mark och erbjöd honom min tjenst. — Ja mine herrar, jag har ganska riktigt 1863 v. rit i Kjöbenhavn på konungens sida (hör! bör!) och jag räknar mig detta till stor ära. Jag betecknades den tiden såsom oppositioar nens hufvud. Och när konungen kallade mig såsom oppositionens hufvud till sig, öm jag då icke hade kommit, hvad skulle Tyskland, hvad skulle verlden ha sagt? För denna förebråelse kunde jag icke blottställa mig. När jag sedermera en gång var i Danmark hände det mig, som det ju händer många, att jag blef anfallen af tidningsskrifvare och dylika; jag blef i Danmark kallad en landsförrädare. Sådant ville jag icke låta vidlåda mig. Jag satte mig derför i förbindelse med en rättslärd; men denne afrådde mig från att öppna injuriprocess, emedan åratal kunde förgå innan dom fälldes, och jag sjelf icke heller hade tid nog att inleda en dylik process och samla de nödiga materiana till densamma. Jag beslöt mig terr till att genom en förklaring tillbakavisa den mot. mig riktade beskyllningen. I denna förklaring utvecklade jag, att det icke är det parti som jag tillhört, utan ett annat parti 1 Danmark, som bär skulden för hela Janmarks olycka, och erinrade öm, ätt jag alltid stått på helstatens ståndpunkt. Och att jag måste göra detta var naturligt; ty så länge jag tillhör en konung, som är min konung, så tjenar jag honom troget, och det har jag gjort. (Bifall från högra sidan.) Ingen förebråelse kan drabba mig härför. (Bifall från högra Sd Bank und Handels-Zeitung angifver två srunder till grefve Lippes afskedstagande. För det första skulle grefven funnit sig sårad af något yttrande af ministerpresidenten, hvilken ogillade den TwWestenska förföljelsen, och för det öädra skulle ministerpresidenten, följd af antagandet af det Laskerska förslaget, ha förordat en kompromiss, men hvarpå grefve Lippe icke ville ingå, Zeitung åter påstår att endast sundhetsmotiver legat till grund för grefvens afskedsansökan. Hr von Quaades återresa till Kjöbenhavn skall, enligt en korrespondens till Neuc Freie Presse, vara föranledd af den öfvertygelse, som det danska sändebudet i sista staliet a de i Berlin förda förhandlingarne vunnit, att Preussen icke vore villigt att aga Danmarks anspråk i nämnvärdt beraktande. Förhandlingarne kömma antagigen att för längre tid afbrytas, hvilken tid Danmark, som man tror, skall begagna för mderhandlingar med Frankrike och Österike för att af wien-kabinettet erhålla en de länska fordringarne mötsvarande tolkning af Pragfredens femte artikel, ÖSTERRIKE. Medan Kreuz-Zeitung gläder sig åt attinsen konferens skall komma till stand, vill Wienerpresse veta, att konferensen under la omständigheter kommer att sammanida, lika mycket om många eller få maker förena sig om densamma, Konferensen all dock blott få karakteren af en firadblägning. Till konferensört skulle Paris vara itsedt, och skullt makterna vid densamma epresenteras af sina vanliga sändebud. Tasceag euzFREE oh 4 ; RR (AA An ker fr a LJ fö Bet pt