lenast mot adelnsTutan även mot presterskape privilegier. Det hade på den tiden slagit und sig en betydlig del af den franska jorden, och d skall åter gå på samma sätt, om man upprätthö ler den verldsliga makten. Jules Simon utveckl ytterligare denna tanke och bevisar den med t storiska exempel. Han förklarar sig derefter va helt och hållet emot allt beväpnadt understöd f påfven. Det vill äfven synas honom, att påfve skulle framstå mycket större, om han afstår frå Vatikanens prål; helt enkelt såsom apostel stö jande sig på sin tro, skulla han vara det 19:de å. undradets största makt. Efter Jules Simon. erhöll grefve de ta Tour 0 det. Han fann det löjligt, att Frankrike ick skulle ega råttighet att Skicka soldater till påfve då det lånar sultanen, paschan af Egypten, beje af Tunis och taikun i Japan sina officerare oc soldater. Hvad Italiens fiondskap angår, hvilke man skulle ådraga sig, såsom Jules Favre gi så fruktade grefven den icke; ty Italien bestå till sitt stora flertal af konservative, och om ma nedgör handlingspartiet, vinner man de förre, oc den italienska enheten är icke heller så solid, at man har att befara ott Italien skall börja krig ner Frankrike. Och om Italien vågade bekriga Frank rike, vore det då icke tillräckligt för oss att få sta korset på vår fana och kalla folken till et katolskt korståg? Har icke redan det rättrogn: Spanien erbjudit oss sina soldater och Skepp. Skulle Rhenprovinsens, Tysklands och Österrikes 40 millioner katoliker förbli döfva för vår manin, Skulle de underlätta de preussiska och italiensk truppernas förening? Nej, om derefter en koalition skall bildas mot oss, så blefve det icke på det religiösa, utan på det politiska området. Ft itäriskt land sådant som Frankrike med sina 0 soldater, sina 100,000 disponibla sjömän ina 300 krigsångfartyg kan vara lugnt i för de på sin kraft. — Mot påståendet, att der verldsliga makten icke längre hade någon lifskraft, uppträdde han med förtrytelse och slutade under bifallsrop af en stor delaf majoriteten; met orden: sjör omröstning skall säga till Europa: påfvens suveränitet skall bevaras, emedan det katolska intresset kräfver det och Frankrike vill det., Gueroult, såsom bekant ingen vältalare, uppstiger nu; Hans tal har dock så till vida någon betydelse, som man vet att han är inspirerad, af prins Napoleon och, så till sägandes, nu höll det tal, som genera skulle ha hållit i senaten. Han uppträdde med eftertryck mot påfvens verldsliga makt och klandrade expeditionen till Rom i högst skarkV uttryck. Den 18-åriga ockupationen af Rom hade båtat påfven till intet. Han var nu svagare än 1849. Från 1820 till 1849 hade han existerat tack vare de österrikiska bajonetterna, och från 1849 till 1866 tack vare de franska. En regering är dömd till döden, då den endast kan lefva genom legoknektars hjelp. Ordet legoknekt väcker en häftig storm. Majoritetens medlemmar protestera mot att man kallar de modige och behjertade unge män, som ilat påfvedömet till hjelp, för legoknektar, hvaremot oppositionen lika kraftigt försvarar detta ord: ueroult kastar härefter en blick på historien för att visa, att man måste gå tillbaka ända till Ludvig den fromme för att finna en åylik blind protestering af tillgifvenhet för påfven, som man 1 dag måste höra. Man kastar bort millioner på Rom och har inga penningar för den allmänna undervisningen i Frankrike, hvilket i våra dagar är det land, som i detta afseende står längst efter. Tal. vet en by, der icke i mannaminne någon qvinna funnits, som kuunat läsa. Den romerska expeditionen oroar talaren så mycket mera, som jan är genomträngd af öfvertygelsen, att den äfven göres inåt, Vårt land ledes af de katolska åsigterna vid sina expeditioner i aflägsna länder. Detta är icke någon fransk, utan en spansk politik, som förskrifver sig från Filip II. Denna politik fordrar Italiens sönderstyckning och tillsvidare bourbonernas restauration i Neapel, tilldess man kan återföra dem till Paris. Då man i Rom icke lyssnat till den franska regeringens råd, hade hon kunnat draga sig tillbaka. Hen har dock velat ställa både katoliker och liberala tillfreds, znen deremot endast väckt missnöje. Gueroult tror icke på konferensen och isynnerhet icke, att den kan gifva något resultat. Den enda utväg, som återstår för Frankrike, för att draga sig ur förlägeoheten, vore att säga till påtven: Du har icke lyssnat till mina råd, och jag kan derföre icke längre blanda mig i tina angelägenheter. Om regeringen gjorde detta, skulle icke fjorton dagar förflyta, innan påfven försonat sig med Ita-; lien. Det romerska hofvet är icke så egensinnigt, som man tror; om det ser sig stå inför en allvarSam svårighet, gifver det efter, Såsom bevis härpå anförde han, att det protesterat både mot det vestfaliska fördraget och fördraget i Wien, hvaraf makterna likväl icke låtit störa sig. Om Frankrike helt enkelt utrymmer de romerska staterna, skall Rom inom fjorton dagar vara försonadt med Italien. Den verldsliga makten skulle derigenom duka under, men om påfven i dag är de franska soldaternas fånge, så kan han också bli de italienska soldaternas fånge. Den verldsliga makten existerar icke mera, och påfven har blott genom t andliga herravälde makt, och Italien skall i alla ändelser göra allt för att ställa katolikerna tillfreds. Med afseende på den agitation, som öfverallt framkallas af katolikerna, slutar Gueroult med följande ord: Ställningen kan icke förbli sådan. Regeringen skulle göra alla sina vänner modfällda, och hennes vänner äro icke de, som skänka bifall åt hvarje hennes ord, utan de, som Varna henne. För min del har jag trott, att regeringen småningom skall komma till tillämpningen af frisinnade idter. Denna tanke är i dag skakad hos mig och utan tvifvel hos många välsinnade, som, förskräckta öfver den svaghet, hvarmed hon gifver efter för dylika uppretningar, förtvifia om att hon skall kunna ändra sig. Men de ha dock ännu något hopp; skulle hon dock framhärda i sin kroniska obeslutsamhet, i donna af motsägelser uppfyllda politik, skall jag å min sida med största energi bekämpa henne, och skulle hon fortfara att blindt öfverlåta sig åt det klerikala inflytandet, förklarar jag, att hon icke skall ha någon mera afgjord och beslutsam: motståndare än mig. Bifall till venster om talaren. Oväsen.) Mänga röster: F ortsättning i morgon! s Men baron de Beroist rusar plötsligt upp förj. Att protestera mot Gueroults or, Sessionen afslöts härefter för dagen, men ! ortsattes den 4 dennes, då utrikes ministern Voustier, Thiers, baron Jeröme David och) statsministern Rouher uppträdde. Utrymmet ekar oss att i dag redogöra för desså talaes anföranden. ENGLAND. Lord Russell fäste den 5 dennes öfverhu-: ;ets uppmärksamhet på franska utrikes mi-: vistern Moustiers tal i senaten och förkla-! ade sig vara af den åsigten, att England : cke kan deltaga i konferensen, om Frankike framhärdar i sin afsigt att garantera! fvens säkerhet genom att på obestämd tid :1 örlänga ockupationen af det påfliga området. ! Lord, Derby gaf endast ett undvikande svar ! värpa, tilläggande, att han icke visste, hvilka :