STOCKHOLM den 10 Dec, Konferensfrågan spökar ännu, under det allmänna uppmärksamheten dock företrädesvis är riktad på uttalandena i franska senaien och lagstiftande kåren. ; Ett tredje förslag rörande konferensen har för ett ögonblick höjt sig öfver den diplomar : tiska horisonten, om man så får uttrycka sig. Först var det fråga om en konferens, som skulle utfundera och besluta en definitiv lösning af den romerska frågan. Som. man emellertid icke hade något italiensktRe program, på sätt tre af stormakterna ordrat, så måste man derefter komma fram med förslaget om fria, rent konsultativa konferenser, hvilka ändock skulle kunna ställa så till, att någon utländsk inblandning i de italienska angelägenheterna icke mera skulle kunna komma i fråga, konferenser, som emellertid icke föllo i smaken hvarken i Berlin, London eller Petersburg; för att icke tala om andra svårigheter, som mötte det något obetänksamt utkastade franska förslaget. Men sista ortdet tyckes ännu icke vara uttaladt i detta ämne. Under de senaste underhandlingarne anmärkte Ryssland i förbigående, att det alltid varit brukligt i dylika all, att innan något åtgjordes, låta stormakterna sins emellan öfverenskomma om föremålet för öfverläggningarne, om de allmänna grundvalarne för dessa samt bestämma, hvilka regeringar, man skulle inbjuda. Det är denna anmärkning af Ryssland som tyckes ha ingifvit tanken på förberedande rådplägningar uteslutande af representanter för stormakterna. Ingen officiel åtgärd tyckes dock ännu ha blifvit vidtagen för detta ändamål. I sitt tal i senaten tycktes till och med hr Moustier vara föga benägen att låna sin hand till en dylik plans utförande. Om Frankrike på grund at de nästan oöfverstigliga svårigheter, som dess förslag möter, skulle bestämma sig för att inbjuda stormakterna till förberedande underhandlingar; vore Rysslands samtycke gifvet. Preussen och England ha ännu icke yttrat sig. Man vill dock af vissa tecken sluta till, att de I skola bestämdt afslå ett sådant förslag. Men det är att förutse, att äfven vid dessa öfverläggningar skall nödvändigheten af ett föregående program, hvarom de direkt intresserade parterna, d. v. s. påfven och Italien, borde öfverenskomma;, ånyo framhållas af stormakternas representanter. Ingen af dem skall vilja binda sig på förhand att godkänna ett blifvande majoritetsbeslut, utan att ega kännedom om ett dylikt program. Man skulle då komma att göra en kretsgång, och det slutliga resultatet af det ifrågavarande: förslaget betraktas fortfarandesåsom mer än tvifvelaktigt. Måhända skall man på detta sätt betäcka den franska diplomatiens reträtt, men det är sannolikt också allt. Trots allt hvad de officiösa franska tidningarne ha att förmäla, torde man med temlig visshet kunna anse att planen till 1867 års konferens är så godt som redan jordad vid sidan af 1864 års kongressförslag och ga dylika dödfödda diplomatiska foster. nnu en gång har Napoleon III. gått miste om detta presidium i den europeiska areopagen, som han länge och med så stor ihärdighet eftersträfvat: Lord Stanleys svar i underhuset vittnar ganska tydligt derom, att Eugland för ingen del är sinnadt att hjelpa honom kratsa kastanjerna ur elden. Man måste dock medgifva, att just i denna tid, då kongressförhoppningarne synas ramla, Napoleon åtminstone fått en tröst: Storhertigdömet Luxemburg har utad ringaste förbehåll gått in på att deltaga i konferensen. Napoleon kan lyckönska sig, att Luxemburg fick stå qvar i det europeiska statssystemet såsom en särskild stat: Hade storhertigdömet blifvit annekteradt, så skulle franska EE ha haft en mindre att inregistrera vid sidan af Hessen-Darmstadt och åtskilliga andra smärre stater, som skyndat att förklara, att de gerna ville vara med om konferensen. Man läser 1 Le Nord: Från Stockholm skrifves till Etendard, att konung Carl XV tillkännagifvit sin anslutning till konferensen rörande de romerska angelägenheterna genom en ganska anmärkningsvärd not, som grefve Manderström tillställt. svenska ministern i Paris med anhållan att han ville uppläsa den för markis de Moustier. Denna not, som vi analysera, förklarar att de katolska makterna liksom, de makter, hvilka ha en stor del af denna religions bekämnare till undersäter, ega ett vida mäktigare intresse i att deltaga i konferensen än Sverge, hvars befolkning omfattar blott ett ringa antal katoliker. Men hur stort deras antal än må vara, säger noten, äro de dock undersåter, hvilkas moraliska och materiella intressen hans majestät är kallad att beskydda. Noten slutar med den förklaringen, att svenska regeringen velat vara en af de första att sluta 26 till Frankrikes ärofulla initiativ, för att derigenom gifva ett vittnesbörd :om de sympatier hon hyser för denna makt. Aasen Till adjutant hos hertigen af Östergötland har K M4 ntnämnt ardannancsafficorn