medel — är Kommitten sinnad att låta bero af de nästkommande vår sig företeende omständigheter och de yttranden i ämnet, hvilka från Herrar Landshöfdingar i de Norrländska Länen blifvit begärda i skrifvelser af det innehåll, som Stockholms Undsättningskommitte anser sig skyldig att här offentliggöra, såsom betecknande dess föreställningssätt om hvad som är mest lämpligt att iakttaga vid understödens utdelande. Berörda skrifvelsers innehåll är följande: Sedan någre män tillhörande Stockholms Börs satt sig i spetsen för en insamling härstädes till understödjande af de genom missväxt nödställda innevånarne i Sveriges norra provinser och för sin verksamhet i detta afseende antagit behnämningen Stockholms Undsättningskommitte för Norrland, har denna Kommitte, för den goda sakens skull, rönt den välgörande allmänhetens förtroende i sällspordt mått. Ymniga soch stora gåfvor såväl i penningar som i säd, både från egne landsmän i alla trakter af riket och ifrån närmare och fjermare grannländer hafva influtit. Kommitten befinner sig i förlägenhet huru den skall kunna nog hastigt till sina bestämmelser fortskaffa och med erforderlig fullständighet offentligen redovisa allt; men emotser för sig tillika en annan kanske ännu mer betydelsefull villrådighet, -— den huru slutligen all denna välsignelse skall kunna tillgodogöras på ett sätt, som längre än för stunden mättar den hungrande och på en gång bevarar de hårda årens nuvarande offer från almosetagandets förderfliga inflytelse och bereder något värn mot framtida missöden. — Kommitten skulle vara tacksam om de resp. Länsstyrelserna behagade med råd i detta sednare hänseende tillhandagå. Skulle denna vördsamma hemställan tillvinna sig Herr Landshöfdingens uppmärksamhet, påskyndas dock svaret vicke af närmast liggande förhållanden. Deremot vågar Kommitten framställa en begäran, hvars bifallande och snara tilllämpande utgör en önskan ej allenast af Stockholms Undsättningskommitte, utan så vidt af talrika uppmaningar från gifvares sida kan slutas, af den upplysta allmänna meningen i hela landet. Denna begäran är, att Tit. inom sitt Län täcktes med sin embetsställnings och sin persons hela inflytande benäget föranstalta och vaka öfver, att de gåfvomedel i en eller annan form, hvilka till Länet ankomma, måtte varda icke blott rättvist mellan de behöfvande, utan jemväl på ett sådant sätt fördelade att det pockande anspråket, om sådant förmärkes, lemnas å sido för den undergifnes och arbetsvilliges bispringande, samt att såsom allmän regel för Nödhjelpskommitteerna och dem, som fått eller få befattning med utdelningarne, måtte stadgas att erhållet understöd städse skall gäldas med arbete efter en hvars förmåga, exempelvis myrutdikning, väganläggning och husslöjd, hvarifrån undantag må ega rum endast för de åldrige, orkeslöse, sjuke och minderårige, samt vidare att de understödsmedel som genom härvarande Kommitte äro lemnade eller komma att lemnas, icke måtte i räkenskaperna på något vis sammanblandas hvarken med den undsättning Kongl. Maj:t i nåder behagat anslå, eller med sådana äldre tillgångar, hvilka ännu kunna befinnas qvar efter föregående undsättningar. Stockholms Undsättningskommitte dristar lägga på Herr Landshöfdingens hjerta dessa förord och framhärdar etce. Kommitten hade emellertid redan före dessa skrifvelsers aflåtande haft tillfredsställelsen att erfara de begge nordligaste Länens Herrar Landshöfdingars instämmande i skrifvelsernas hufvudsakliga syftning. Stockholms Undsättningskommitte förutsåg tidigt de svårigheter som skulle möta under den korta tiden mellan de olycksdigra nätter då frosten förstörde årets gröda och då vintern skulle utbreda sitt istäcke öfver bottniska vikens hamnar, att hinna anskaffa och fortskaffa erforderliga qvantiteter lifsmedel åt de för nöd blottställda, i synnerhet som ingen kunde vara djerf nog att föreställa sig eller på förhand beräkna en sådan utsträckning af menniskovänlig hjelpsamhet, hvarom det här förut anförda bär vittne; men om än dessa svårigheter mången gång varit stora och bekymmersamma, har Kommitten dock ej saknat uppmuntrande tillmötesgåenden, och vitsordar i detta hänseende Herr Kapiten Ankareronas — befälhafvare å Ångaren Volontaire — måttlighet i fraktanspråk och oförtrutna beredvillighet att till Kommittens tjenst i det längsta trotsa storm och köld. Vi veta ganska väl att våra åtgärder ej skola tillfredsställa alla; vi känna fullkomligt att vi äro underkastade klander och vilja icke bestrida att det ju möjligen i mer än ett fall kan vara rättmätigt, men den förklaring våga vi likväl, att ingen handling af oss varit förestafvad af annat än nit och omsorg för hvad vi ansett vara rätt och billigt. 4 Stockholm den 30 Nov. 1867. w RASA 1 FE EEG a PN Fa PR RAA ENE