JERNKEDJORNA). ROMAN AP Amedee Achard, Öfversättning från franskan af C. J. Backman. Emellertid hade det sår herr de Sarclay erhållit längre följder än man hade väntat. Armen var genomborrad tvärs igenom, och sannolikt hade värjan träffat någon sena eller nerv; feber utbröt, och den sårade måste lägga sig till sängs. En tid bortåt fruktade läkaren, att armen icke hädanefter skulle bli fullt brukbar; dessa farhågor försvunno visserligen snart, men läkningen var långsam och svår. Christine hade under den första tiden ofta infunnit sig hos Raoul och vid hans hufvudgärd spelat den roll af tröstande engel, som så mycket smeker vissa personers jodillning: Det tillgick emellertid icke hos herr de Sarclay så som hon hade sett det på teatrarne, uti dessa pjeser, der fantasien har större spelrum än verkligheten. Dit kommo affärsmän, bankirer, embetsmän, kort sagdt, en hel mängd menniskor som icke visste hvad sysslolöshet ville säga, och som skulle begärt en underskrift af en döendes hand. Dertill kom ytterligare en flock lättingar, som nötte bort en timme i den sjukes rum, under förevändning af vänskap, och en mängd nyfikna, som sprungo efter nyheter och för öfrigt icke ogerna sågo, att man trodde dem stå uti förtroliga förhållanden till grefve 8) So A.B. n:r 259 261. 263—267, 269, 271—273, 275, 276, 278, 279, 281—283 och 258.