— — X — XL — — -t JERNKEDJORNA). ROMAN AP Amedee Achard, Öfversätming från franskan af OC. J. Backman. Gifves det väl affärer, då en man som du, armön! ära, vädjar till vår vänskap? Jag skalld ha glömt dem allesammans. Hvad som förestafvade minvägran var att jag kände mådemo:selle Berthier alltför väl.? Christine ?? Just henne. Och just detta var mitt brott. Men du vet att jag först frågade dig om du var bunden af ditt ord. Jag hyste ännu ett obestämdt bopp. Du minnes hvad du svarade mig... Öfverste Brvillans ord var mera bindande än en notaries underskrift! Jag teg; och deruti gjorde jag orätt — jag inser det nu. Det har blifvit hela din lefnads olycka att jag skonade dig dä!? Hvad visste du då? pyRelt obetydligt, men likväl tillräckligt för att en hederlig man inte skulle sträfva efter madensoiselle Berthiers hand. Jag låg i garnison der i trakten, då en indiskretion gjorde mig bekant med ett äfventyr som hon, innan hon lärde känna dig, hade haft med en ung adelsman i nejden, rik, elent och mycket tilltagsen, under ett sken af qvinlig blygbet. Han tycktes vara djupt betagen och slog rodnande sina krokar omkring henae. Hvilket präktigt byte för denna ärelystna qviana, 80m dolde en vars 4) Se A.B, n:r 259—26 267, 269, F11—273, Itos 310, Mie, 210, 201-40. a, .