förftåndiga det öfmerflöd i mat och dryd, den fåfänga i Fläder, husgeråd och annat, fom under bättre tider innäftlat fig äfmen Ho8 allmogen i många trafter och uppflutat de ofta rikliga förtjenfter, hwilfa enligt Guds mwilja och affigt bort helt annorlunda anmwändas, vd hwilfa rätt anmända fiulle hafmwa funnat förebygga mydet af den nöd, fom nu trycder. Wanan mid Har ftigt förmärf genom tillfälliga, för ögonblidet högt lönande, arbetsförtjenfter har oc mångenftädes afmant från det frilla och redbara arbetet, famt inöfmwat i ett lätiefullt tillbringande af en ftor del af Året utan fra dig fysfelfättning. Mängenftädes flagar man, att den mindre bemedlade befolkningen, fedan den tantlöjt förflöfat fommaren8 rifa förtjenjt, med öfmermod pocar på förförjning genom det fambhälte de tillhöra, ett of mermod, hmwilfet man ide fällan, jag lemnar derhän om med rätt eller vrätt, tror fig finna uppmuntradt genom fjelfwa fattigmårdslagfriftningen. Hwad fom ar mit, är att armod oh i förening dermed denna mwerldens forg, fom fommer döden Aftard, gjort mwäldiga framfteg ibland ofz både i fäderna od på landet. En följeflagare till flöferiet, fåfängan och lätjan, är den grofmwa ofedligheten i mannens och qmwinnans inbördes förhållande, bwilfen enligt fyrfobödernas witmesbörd på ett gräsligt fått flådar en ftor del af wåra bygder. Ife mindre ftriande är den vpålitlighet i handel och mandel, ywilten märkbart gripit omfring fig i fednare tiver och framfallats genom lättjomiga eller reut af öfmerdådiga fpefulationer. Lägges härtill det uppendara trotå mot lag och författningar, den migaftning mot eganderätten, fom på ett elev annat frälle föreftommer, få måfte wi erfänna att wiäre mogna för Guds hämndefmwärd. Kunue wi förundra of om Guds tålameds och långmodighets rifedvumar taga en ända, då de få länge förgäfmes lodat till bättring? Kunne mi mänta annat, än att Guds wrede af himmelen warder up: penbar öfver alla menniffornas ogqudaftighet och orätt: färdighet, de der förhålla fanningen i vrättfärvighet. — Annu jtå wåra tempel, ännu predifas der Guds rena ord, både lag och evangelium, ännu famlag menigheterna der till bön och tofoffer. Men hmwad fan i allt detta bhjelpa of få länge wi ide göra allvarlig bättring? Hörer Herreus ord, I fodomitifte förftar; fatta med öronen wår Guds lag du gomorriffa ol, Hwad ffall jag med edert myduna offer? fäger Her: ren. . .. DÅ IF fommen till att te eder för mig; ho äffar fådant af edra händer, att IF ullen träda in uppå mina gårdar? . ... Om FJ än utväden edra händer, ja bortgömmer jag dod mina ögon ifrån eder, ocj om 3 än mydet bedjen, jä hörer jag edev dod intet; ty edra händer äro fulla med blod. Twår eder, görer eder rena, lägger bort Oe onda wäfende ifrån mina ögon; wänder igen af de onda; lärer göra det godt är, farer efter det om rätt ör, hjelper dem förtrydta, ftaffer dem fadverlöfa rätt, od hjelper enfoucd ink. SÅ kommer då fedan och) Tåter of gå med hwarannav tillvätta, föger Herren: om cdra fynder wore blodröda, jä itofa de dod warda jnölwita, och om de än wore fåfom en vofens färg, få ffofa de warda fåfom en ull. — Wiljen I höra mig, få ffolen I nyttja landets goda: wiljen J od ide, utan ären ohörfamme, få ffolen IF af iwärd förtärde warda. Ty Herrens mun fäöger det. Desfa ord, talade till Fsrael genom profeten Efaias (1 fan), gålla utan twifmel äfmen of. SÅ länge wi ide hörfamme Herrens ord, ide göra uppriftig od fannftyldig bättring, få Jtänge ffall Heren Zebaoth wredgas äfven öfmer wåra böner. Han hafmer många färd, och hungreng är redan Mwäipt. MÅ wi fe till att wi ide af detfamma förtärde mwarda! Men det är ide Herrend luft att mriogasd; derför eopar han ännu i dag till of: Wänder eder om I ffälliga barn. Wiljen I höra mig, få ffolen I nyttja landets goda. Att ommwända fig till Herren mill förft oc främft äga, att låta Guds Ande ho3 fig genom ordet mwerfa n rätt afffy för det gamla fynpamäjendet. Innan jammetet blifroit wåädt till fådan affiy, fan der ingen upps TT ommänvelfe blifwa af. Offiljaftig från en fådan afffy är det allwarliga bemödandet att undfly fynden, od) fynnerligaft De fynder, hwillfa förut aldramejt Iocfade. Der ide ett fåvant bemödande inträder, der är At ttris son INO Sffr tort UN NAgor hart ohort ANNA Mår I I I