ff JERNKEDJORNA?). ROMAN AP Amedee Achard. Öfversättning från franskan af OC. J. Backman. Guillaume började emellertid just vid denna tid erfara de första stygnen, om icke af bestämda och djupa misstankar, dock af en obestämd och dof oro. Han var ieke en man som länge kunde förställa sig. En afton, då grefvinnan höll på att drapera sig i en ny morgonrock, fångade han henne plötsligt i sina armar. Älskar du mig ännu?? Öfverrumplad af det plötsliga och häftiga Ra omfamning, darrade hon ett ögonick. Hvarför denna fråga?? svarade hon och försökte lösgöra sig. Men öfverstens händer voro hopknäppta kring hennes smärta lif; hastigt gaf hon efter, och läggande sina mjuka fisgrar på Guillaumes axlar, blickade hon honom djupt in i ögat och sade: ?Ni tviflar på mig?? ?Nej, men jag fruktar! Det ges stunder då det förefaller mig som om du nu tillhörde mig mindre än förr, som om jag icke egde dig, — ständer, då jag söker dig och då det inte är Christine som jag fioner.? Och är denna stund en sådan!? Med en mjuk böjning på sitt hofvud berörde hon Guillaumes kind med sin, och han A.B. n:r 259-261, 263—267, 269, 271—273, RR !